Lobbyism
Senast uppdaterad: 30 november 2022
AKTUELLT – Vad händer?
I december 2020 avslutades förhandlingar mellan ministerrådet, Europaparlamentet och EU-kommissionen om att uppdatera EU:s öppenhetsregister för lobbyister. Närmast ska uppgörelsen godkännas.
PROBLEMET – Vad ska lösas?
EU:s öppenhetsregister är i dag frivilligt för lobbyister att anmäla sig till. Många mäktiga intressen som man vet lobbar gentemot EU finns inte listade där. Registret listar bara organisationer och företag som lobbar gentemot Europaparlamantet och EU-kommissionen, inte ministerrådet.
Bland frivilligorganisationer som arbetar för öppenhet och mot korruption finns dock även ett missnöje med hur EU-kommissionen offentliggör sina kontakter med lobbyister.
FÖRSLAGET
EU-kommissionen vill att alla intressen som lobbar mot alla EU-institutioner ska vara listade i ett öppenhetsregister.
EU-kommissionen presenterade i september 2016 ett lagförslag om ett obligatoriskt öppenhetsregister som ska omfatta kommissionen, rådet och EU-parlamentet. Förslaget innebär att även EU-parlamentet och rådet ska förbinda sig att bara träffa lobbyister som är listade i EU:s öppenhetsregister. Idag gäller detta bara för EU-kommissionen.
Förslaget skulle också innebära att rådet för första gången skulle omfattas av öppenhetsregistret.
ÅTTA FRÅGOR OCH SVAR – TIDSLINJE
1. Vad är lobbyism?
Olika politiska och ekonomiska intressens försök att påverka politiska beslut.
EU-kommissionen publicerade 2007 en officiell definition av lobbyism som lyder: “alla aktiviteter som utförs i syfte att påverka formuleringen av lagar och beslutsprocessen hos de europeiska institutionerna”.
Lobbyismen inom EU regleras i artikel 11.1–11.4 i Europeiska unionens fördrag.
2. Hur många lobbyister finns det i Bryssel?
Kanske upp till 30 000 personer.
EU fattar beslut som rör över 500 miljoner människors liv. I Bryssel finns därmed inte bara EU:s institutioner utan också tusentals organisationer och företag som vill påverka besluten. Bryssel sägs vara andra staden i världen, efter amerikanska Washington DC, vad gäller mängden lobbyister.
Det exakta antalet lobbyister verksamma i Bryssel är svårt att fastställa. I EU:s eg öppenhetsregister finns för närvarande (april 2019) nästan 11 800 listade organisationer/företag/myndigheter som uppgett att de har kontakt med representanter för EU-kommissionen eller EU-parlamentet. Men eftersom registrering är frivilligt för de som träffar Europaparlamentariker så kan man anta att den siffran är i underkant. Enligt organisationen Corporate Europe Observatory, som granskar lobbyverksamheten inom EU, finns det runt 30 000 lobbyister som försöker påverka EU.
3. Vilka är lobbyisterna i Bryssel?
Lobbyisterna representerar alla möjliga olika intressen.
Dessa kan delas upp i följande fyra huvudgrupper:
• Företag såsom H&M och Volvo och branschorganisationer såsom Svenskt Näringsliv eller BusinessEurope.
• Icke-vinstdrivande organisationer som kan omfatta såväl frivilligorganisationer som kyrkor eller fackförbund.
• Offentliga aktörer såsom Sveriges kommuner och landsting, SKL.
• Konsulter – professionella som kan hyras in för att agera å andras intressen.
I ett försök att bidra till ökad balans mellan de intressen som försöker påverka EU finansierar EU-kommissionen frivilligorganisationer på europeisk nivå. Enligt en rapport från EU-parlamentets utskott för budgetkontroll spenderade EU-kommissionen år 2015 1,2 miljarder euro på stöd till frivilligorganisationer som lobbar gentemot EU-institutionerna.
4. Vilka är fördelarna respektive nackdelarna med lobbyism?
Det politiska systemet ges input från olika håll – men resurserna är ojämt fördelade.
EU:s institutioner är beroende av att få input från externa aktörer. I och med att EU:s beslut rör vitt skilda ämnen som kommer påverka olika i olika delar av Europa som Stockholm, Neapel eller en by på polska landsbygden vill EU:s institutioner också ha input från dessa.
Många förknippar ordet lobbyist med kostymklädda representanter för storföretag men även aktivister som är organiserade för kvinnors rättigheter är lobbyister. Att ge olika samhällsgrupper möjligheten att få tycka till om politiska beslut som påverkar dem kan tyckas vara en naturlig del av det politiska livet.
Även om representanter finns på plats som företräder helt olika och ofta motsatta intressen har många pekat på att balansen mellan dessa är ojämn. Företagen och företagarorganisationerna som finns på plats i Bryssel är många fler än de icke-vinstdrivande organisationerna och de satsar betydligt större resurser på sin lobbyverksamhet. Enligt Corporate Europe Observatory representerar 70 procent av lobbyisterna i Bryssel storföretag och industrier.
Samtidigt visade en studie gjord 2016 av Intereuro project, ett pan-europeiskt forskningsnätverk, att frivilligorganisationer och representanter för civilsamhället ofta är mer framgångsrika lobbyister än företagsrepresentanter.
Andra studier har visat att obalansen mellan kommersiella och ideella krafter är olika inom olika intresseområden. Tydligast är den inom finanssektorn. Enligt rapporten ”The fire of the financial lobby” spenderar finansindustrin över 120 miljoner euro per år på lobbying i Bryssel och anställer fler än 1 700 lobbyister. Det är mer än fem gånger mer än det som fackföreningar och civilsamhällets organisationer lägger på att lobba i finansfrågor inom EU.
5. Vad anser Europaparlamentet om förslaget till nya regler om lobbyism?
Att bara parlamentariker med mest inflytande över lagstiftning ska uppge sina kontakter med lobbyister.
Parlamentet har 2019 infört regler som kräver att de parlamentariker som är mest involverade i framtagandet av nya regler ska offentliggöra sina kontakter med lobbyister.
I övrigt har parlamentets position hittills varit att det inte är möjligt att begränsa parlamentarikerna till att bara få träffa representanter för intressen som finns listade i öppenhetsregistret eftersom det skulle strida mot parlamentarikernas obundna mandat. Det vill säga att de som politiska representanter ska vara fria att få träffa vem dem vill. Argumentet är också att det inte är demokratiskt att försvåra tillgången till parlamentariker.
6. Vad säger ministerrådet om förslaget till nya regler om lobbyism?
Ministerrådet vill begränsa kravet på vilka lobbyister och i vilket sammanhang som de måste registrera sig.
Rådet kom i december 2017 överens om sin position till EU-kommissionens förslag om ett tvingande öppenhetsregister. Enligt det är rådet villigt att gå med i öppenhetsregistret men anser att bara lobbyister som har möten med högre tjänstemän vid rådets generalsekretariat ska behöva registrera sig där.
Enligt kommissionens förslag skulle även det rådande och kommande ordförandeskapet i rådet, samt medlemsländernas ambassadörer i COREPER omfattas av samma regel om att alla lobbyister som träffar dem ska finnas i öppenhetsregistret. Rådets inställning är att enbart medlemsländerna som innehar ordförandeskapet i rådet ska uppmuntras att kräva registrering av de lobbyister som har vissa sorters utbyten med landets EU-ambassadörer.
7. Vad är Sveriges uppfattning om nya regler om lobbyism?
Sverige vill begränsa kravet på vilka lobbyister och i vilket sammanhang som de måste registrera sig.
Sverige, det vill säga riksdagens EU-nämnd och regeringen, tycker att det är bra att kommissionen tagit initiativ för att öka insynen i EU:s kontakter med olika intressen. Men Sverige vill inte ha en regel om att alla medlemsländers EU-ambassadörer och andra representanter bara ska få träffa intressen listade i öppenhetsregistret. Enligt den svenska EU-representationen i Bryssel är anledningen att ett sådant krav skulle innebära en högre tröskel för olika organisationer att få kontakt med representanter för regeringen och tjänstemän.
Sverige är däremot positivt till att ministerrådet åtar sig att arbeta för ökad transparensen och att EU-ambassadören för det land som innehar, och kommer att inneha, ordförandeposten i rådet enbart träffar lobbyister som är registrerade i EU:s öppenhetsregister. Dock vill man att dessa EU-ambassadörer ska kunna möta intresseorganisationer och andra intressenter som inte är listade i öppenhetsregistret om detta inte sker i deras roll som EU-ambassadör utan i egenskap av att vara nationella företrädare.
8. Hur går lobbyismen inom EU till?
Lobbyismen och regelverket kring den skiljer sig mellan EU-kommissionen, Europaparlamentet och ministerrådet.
EU-kommissionen
Det finns flera sätt som lobbyister kan försöka påverka EU-kommissionen på. Ett är genom direktkontakt med kommissionärerna. Juncker-kommissionen, som tillträdde 2014, har infört att kommissionärerna och deras högsta chefer på nätet offentliggör alla möten de har med olika intressenter. Likaså direktörerna för generaldirektoraten. Även all deras korrespondens publiceras på nätet.
Kommissionen är den enda av EU:s institutioner som förbundit sig att bara möta lobbyister som är registrerade i EU:s öppenhetsregister och den av institutionerna som har störst öppenhet enligt en studie genomförd av Transparency International.
Antikorruptionsorganisationen är dock inte nöjd med kommissionens ansträngningar. De anser att inte bara kommissionärer, deras högsta chefer och direktörerna för generaldirektoraten borde vara tvungna att registrera sina lobbykontakter utan alla anställda som är involverade i att ta fram lagar.
Transparency International är också kritiska till att uppgifter om kommissionens kontakter med olika intressen inte finns samlade på en plats utan under var och en av kommissionärernas och generaldirektoratens hemsidor – något som gör det svårt för allmänheten att få en överblick över kontakterna som kommissionen har.
I och med att kommissionen är den institution som lägger lagförslag är den i stort behov av att ta del av olika gruppers synpunkter och detta görs i organiserad form i de expertgrupper som kommissionen rådfrågar. För närvarande (november 2018) finns det 775 sådana expertgrupper. Vissa av dem är permanenta andra tillfälliga. Expertgrupperna har en rådgörande roll gentemot kommissionen som är fri att göra vad den vill med gruppernas rekommendationer.
Ändå har expertgrupperna en viktig roll i att ta fram EU:s lagar och att sitta i dem är eftertraktat bland lobbyister. Majoriteten av de som sitter i expertgrupper, närmare bestämt 70 procent, är representanter för medlemsländernas myndigheter och 22 procent är representanter för organisationer och företag, enligt en rapport av den europeiska ombudsmannen 2016.
Från frivilligorganisationers håll har en hel del kritik riktats mot att expertgrupperna domineras av företagsintressen. En studie av forskaren Roland Blomeyer (2018) visade att i nästan en fjärdedel av expertgrupperna hade alla deltagare ett ekonomiskt intresse kopplat till frågan som gruppen rådfrågades om.
Vilka expertgrupper som finns, vilka som sitter i dem och vilket mandat gruppen har kan man läsa om i kommissionens register.
Europaparlamentet
EU-parlamentariker uppger själva att de utsätts för mängder av påverkansförsök. Parlamentarikern Max Andersson (Vändpunkt) uppger till exempel i boken Lobbyland (2018) s. 13 att han blir kontaktad av lobbyister via telefon, e-post eller besök ungefär 320 gånger i veckan.
Mest kontaktade blir de EU-parlamentariker som är rapportörer eller skuggrapportörer för en viss fråga, alltså de som har ansvar för att utreda en fråga och komma med parlamentets ändringar av EU-kommissionens förslag.
Lobbyismen gentemot EU-parlamentariker kan ta sig många uttryck – alltifrån att folk kontaktar parlamentarikerna via mejl och telefonsamtal till att de skickar presenter eller bjuder på resor. Påverkansförsöken kan vara mer eller mindre öppna. I en del fall sker lobbyingen genom författandet av rapporter eller studier där det inte är helt uppenbart vilket intresse som ligger bakom. I andra kan lobbyintressen arrangera möten eller seminarier för att försöka påverka i en fråga som är viktig för dem.
Majoriteten av EU-parlamentarikerna är fria att träffa vilka de vill. Det betyder att för lobbyorganisationer som är i kontakt med dessa parlamentariker är det frivilligt att registrera sig i öppenhetsregistret. Parlamentarikerna måste inte heller offentliggöra vilka intressen de träffar.
Dock beslutade parlamentet i januari 2019 att ett undantag ska gälla för parlamentariker som är nyckelspelare vid framtagandet av nya lagar – de är numera tvungna att offentliggöra på nätet alla inplanerade möten med lobbyister. Detta inbegriper utskottsordförandena, de så kallade rapportörerna, som ansvarar för att ta fram parlamentets förslag, samt ledamöter som granskar frågan för sin partigrupps räkning, de så kallade skuggrapportörerna. De nya reglerna säger att andra EU-parlamentariker också bör offentliggöra alla sina planerade möten med representanter för olika intressen, men där finns inget krav.
Det finns också ett verktyg genom vilket parlamentets gruppledare och rapportörer kan uppge om en viss extern aktör har konsulterats eller påverkat framtagandet av en rapport. Det är dock frivilligt för parlamentarikerna att använda sig av det.
Ministerrådet
De intressen som finns på plats i Bryssel för att påverka riktar sig inte i samma utsträckning mot ministerrådet som mot kommissionen eller Europaparlamentet. Detta eftersom representanterna från de nationella regeringarna redan har en överenskommen agenda med sig från sin regering när de kommer till rådsmötena. Därmed inte sagt att det inte sker lobbying gentemot regeringsrepresentanter för att försöka påverka EU:s politik. Alter-EU, en samarbetsorganisation för över 200 organisationer och fackförbund, hävdar i en rapport (september 2018) att exempelvis den tyska regeringen påverkats av tyska bilföretag och därför stretat emot hårdare regleringar av bilindustrin.
Enligt Transparency International är ministerrådet den av EU:s institutioner som är sämst på öppenhet då väldigt lite har gjorts för att öka insynen i rådets kontakter med lobbyister.
När rådet i december 2017 antog sin position för att inleda förhandlingar med kommissionen och parlamentet om att ingå i öppenhetsregistret uppmuntrade man medlemsstaterna att kräva registrering för att ha kontakter med personer på höga poster inom landets ständiga representation i Bryssel under perioder när man innehar ordförandeskapet i rådet. Det har lett till att länder som Rumänien och Finland i samband med sina ordförandeskap 2019 har offentliggjort de kontakter som personer med höga befattningar inom deras representationer har haft med lobbyister.
LOBBYISM OCH EU – TIDSLINJE
1995 – EU-parlamentet startar ett öppenhetsregister där lobbyister kan välja att registrera sig.
2008 – Kommissionen startar ett eget öppenhetsregister som precis som parlamentets är frivilligt att skriva in sig i.
2008 – En resolution antas i EU-parlamentet som rekommenderar rapportörer att uppge ”lagstiftande fotspår”, alltså om någon representant för ett visst intresse konsulterades och hade betydelse vid framtagandet av rapporten.
December 2009 – Lissabonfördraget antas. I det anges ett juridiskt ramverk för lobbyism i artikel 11 i Europeiska unionens fördrag.
2011 – EU-parlamentet och EU-kommissionen slår samman sina öppenhetsregistret.
November 2014 – Den nytillträdda kommissionen under Junckers ledning börjar publicera information på nätet om alla möten de har med representanter för olika intressen. Samma regel gäller för kommissionärernas kansli samt direktörerna för kommissionens generaldirektorat. Kommissionen inför också att dessa personer i ledande ställning bara får lov att träffa lobbyister som står med i öppenhetsregistret.
September 2016 – Kommissionen lägger fram ett lagförslag om att skapa ett obligatoriskt gemensamt öppenhetsregister, det vill säga göra det tvunget för alla lobbyister som träffar representanter för kommissionen, rådet och EU-parlamentet att stå med i öppenhetsregistret.
April 2018 – förhandlingar mellan rådet, EU-parlamentet och EU-kommissionen inleds för att reformera öppenhetsregistret.
Juli 2018 – Kommissionen pausar förhandlingarna med hänvisning till att EU-parlamentet och rådet inte är villiga att fatta beslut om tvingande regler.
Januari 2019 – EU-parlamentet antar nya regler som innebär att parlamentariker med särskilt ansvar för arbetet med lagstiftning måste offentliggöra sina planerade möten med representanter för olika intressen, samt att dessa representanter måste finnas i EU:s öppenhetsregister.
Februari 2019 – Förhandlingarna mellan kommissionen, ministerrådet och EU-parlamentet om att reformera öppenhetsregistret återupptas.