De svenska Europaparlamentarikerna finns med i politiska grupper som samlar partier från EU-länderna. Att tillhöra en parlamentsgrupp anses avgörande för att kunna utöva största möjliga inflytande.

Betydelsefulla uppdrag, som utskottsordförande eller rapportör (föredragande) för en viktig fråga, fördelas efter partigruppernas storlek. De större grupperna får mer talartid i utskotten och kammaren. Grupperna tilldelas ekonomiska bidrag av parlamentet efter storlek.

När Europaparlamentet ska fatta beslut behandlas först frågorna i de politiska grupperna. Även om grupperna samordnar sig inför omröstningarna måste inte ledamöterna rösta som gruppen.  

Att vara största parti i Europaparlamentet ger både mer politiskt inflytande och ekonomiskt stöd men också i praktiken möjligheten att utse vem som ska få den inflytelserika posten som EU-kommissionens ordförande.
 

Åtta partigrupper i storleksordning:

EPP | Konservativa och kristdemokrater
Moderaterna och Kristdemokraterna 

S&D –| Socialdemokrater
Socialdemokraterna 

Förnya Europa | Liberaler
Liberalerna och Centerpartiet 

De Gröna/EFA | Miljöpartister och separatister
Miljöpartiet de gröna

ECR | Konservativa EU-kritiker
Sverigedemokraterna 

ID | Nationalister
Inga svenska partier finns med i gruppen 

EFDD | Nationalistiska EU-kritiker
Inga svenska partier finns med i gruppen 

GUE/NGL | Vänsterpartister
Vänsterpartiet 

Grupplösa i EU | Ledamöter utan partigrupp​
Inga svenska partier finns med

För att få bilda en politisk grupp i Europaparlamentet måste flera krav uppfyllas. I gruppen ska det ingå minst 25 ledamöter från åtminstone en fjärdedel av länderna, i dagsläget sju. En ledamot får inte ingå i flera grupper samtidigt. Reglerna skärptes vid EU-valet 2009, tidigare krävdes endast 20 politiker från en femtedel av länderna. Drygt ett dussin ledamöter står utanför partigrupperna och kallas grupplösa.

Inför EU-valet 2014 pekade Europaparlamentet, som måste godkänna kommissionen, på EU-fördragets skrivning att stats- och regeringscheferna måste ta hänsyn till utgången av EU-valet när de nominerar en kommissionsordförande. Parlamentarikerna föreslog att nästa ordförande skulle hämtas från den partigrupp som blev störst i valet. Motvilligt gick regeringscheferna med på detta och spetskandidat Jean-Claude Juncker från den största gruppen EPP valdes till ordförande för EU-kommissionen.

Efter EU-valet 2019 bestämde regeringscheferna att bortse från spetskandidaterna och utsåg den i sammanhanget mindre omtalade tyska försvarsministernm kristdemokraten Ursula von der Leyen, till uppdraget att leda EU-kommissionen något som Europaparlamentet godkände med bara nio rösters övervikt.


Sidor


Annons


DEBATT I ANDRA MEDIER