TEMA Rättsstatlighet och EU:s värderingar

EU-länderna måste leva upp till krav på rättsstatlighet för att skydda medborgarnas fri- och rättigheter. På senare år har frågor kring rättsstatlighet i medlemsländerna hamnat i fokus.


Här nedan beskrivs begreppet rättsstatlighet och aktuellt läge, fyra frågor och fyra svar.


1. Vad är rättsstatlighet?
Grundläggande regler för att reglera statens makt och skydda medborgarnas rättigheter mot godtycke, korruption och allmän ineffektivitet.

Enligt ett meddelande från EU-kommissionen 2014 kan den exakta tolkningen av vad som är rättsstatsprinciper variera på nationell nivå, beroende på varje medlemsstats konstitutionella system. Men demokrati och respekt för grundläggande rättigheter är en omöjlighet om rättsstatsprincipen inte respekteras.

Rättsstatsprincipen – sex delar av en helhet:

• Lagenlighet, som förutsätter att lagarna stiftas i en öppen, redovisningsskyldig, demokratisk och pluralistisk process

• Rättssäkerhet

• Förbud mot godtyckligt utövande av befogenheter

• Oberoende och opartiska domstolar

• Effektiv rättslig prövning, däribland respekt för grundläggande rättigheter

• Likhet inför lagen

Källa: EU-kommissionen 2014

Begreppet rättsstatlighet är centralt hos Europarådet där nästan alla europeiska stater är medlemmar. Europarådets rådgivande organ “Europeiska kommissionen för demokrati genom lag”, även kallad Venedigkommissionen, består av av oberoende experter inom statsrätt som regelbundet sammanträder i Venedig, antog 2016 en checklista för rättsstatlighet.

Venedigkommissionen granskar rättsstatligheten i Europarådets medlemsländer och har bland annat granskat rättsstatligheten i Polen.

I artikel 2 i EU:s grundlag Lissabonfördraget uppges rättsstaten som en del av EU:s värderingar. 

I juni 2013 slog EU-ländernas justitieministrar fast att “respekten för rättsstatsprincipen är en förutsättning för skyddet av de grundläggande rättigheterna”.  

Rättsstatlighet är sedan 1993 även ett av kriterierna som ett land måste uppfylla för att bli EU-medlem, se Köpenhamnskriterierna.


2. Varför är rättsstatlighet viktigt i EU?

Eftersom EU är ett rättsligt samarbete måste medlemsländer kunna lita på varandra, att de andras rättssystem är oberoende och opartiska.

EU-kommissionen, vars uppgift är att se till att EU-regler efterlevs i EU-länderna, sammanfattade 2014 vikten av rättsstatlighet:“Respekten för rättsstatsprincipen är inte bara en förutsättning för skyddet för alla grundläggande värden som anges i artikel 2 i EU-fördraget, utan också en förutsättning för att vidmakthålla alla rättigheter och skyldigheter som följer av fördragen och av internationell rätt. 

Alla EU-medborgares och nationella myndigheters förtroende för rättsordningarna i övriga medlemsstater är av avgörande betydelse för hela EU ska fungera som ”ett område med frihet, säkerhet och rättvisa utan inre gränser”. 

En dom i en nationell domstol på privaträttens område ska automatiskt erkännas och verkställas i en annan medlemsstat och en europeisk arresteringsorder som gäller en misstänkt brottsling, utfärdad i en medlemsstat måste kunna verkställas i en annan medlemsstat”, förklarar EU-kommissionen, (se sid 5).

Statliga Svenska institutet för europapolitiska studier, Sieps, som bland annat bedriver forskning om EU har listat fem skäl till varför det är problematiskt när medlemsländer inte respekterar rättsstaten, här i förenklad form:

  1. Respekten och förtroendet mellan medlemsländer riskeras vilket kan påverkar EU:s  lagstiftningsprocess negativ 

  2. Den europeiska arresteringsordern och det ömsesidiga erkännandet av domar från nationella domstolar  kan äventyras

  3. Andra EU-länders medborgare som bor och arbetar i den aktuella medlemsstaten ska drabbas negativt

  4. EU:s internationella arbete för ökad rättsstatlighet i världen tappar i trovärdighet

  5. Rättsstaten är en del av EU:s identitet. Om den inte respekteras hotas EU som projekt

Rättsstaten utgör därmed en förutsättning för EU-samarbetets existens, konstateras i samma Siepsrapport.


3. Hur hanterar EU misstänkt bristande rättsstatlighet i ett medlemsland? 

Det finns fyra huvudsakliga arenor att hantera bristande rättsstatlighet inom EU: genom EU-domstolen, EU-kommissionen, ministerrådet/Europaparlamentet och Europeiska rådet. 

För det första kan EU-domstolen döma en medlemsstat som bryter mot konkreta EU-regler om rättsstatlighet.  

För det andra kan EU-kommissionen inleda en särskild dialog för att avvärja ett systemhot mot rättsstatsprincipen i en medlemsstat. Det handlar inte om enskilda brott mot de grundläggande rättigheterna eller på grund av justitiemord utan dialogen aktiveras vid större sammanhang när nationella ”mekanismer till skydd för rättsstaten” inte uppfattas räcka till. 

Det är en process i tre steg: 

1. Bedömning. Kommissionen analyserar huruvida det finns tydliga tecken på ett systemhot mot rättsstatsprincipen. En dialog med det berörda medlemslandet inleds. 

2. Rekommendation. Om medlemslandet och kommissionen inte löst problemet utfärdar kommissionen en rekommendation till landets regering att inom en given tidsfrist komma med en lösning. 

3. Uppföljning. Kommissionen följer upp huruvida landet följt rekommendationen. Om så inte är fallet kan kommissionen inleda ett artikel-7-förfarande, se mer nedan. 

Detta verktyg som infördes i mars 2014 syftar till att kommissionen i samarbete med medlemslandet ska kunna hitta en lösning så att inte artikel 7 i EU-fördraget, som är det tredje sättet att granska hot mot rättsstatlighet, behöver aktiveras. 


4. Vad är artikel 7?

Ett sätt för EU att varna och straffa medlemsländer som riskerar eller har brutit mot grundläggande värderingar.

Att använda artikel 7 i Lissabonfördraget är det politiskt tyngsta sättet att varna ett EU-land som anses bryta mot artikel 2 där rättsstatlighet ingår. EU-kommissionen skriver att: ”Trösklarna för att aktivera båda mekanismerna i artikel 7 i EU-fördraget är mycket höga och understryker deras karaktär av sista utväg.”

Artikel 7 är uppdelad i två huvudsakliga delar mellan ministerrådet och Europeiska rådet: 


Artikel 7.1 Ministerrådet varnar och rekommenderar.

Efter begäran från antingen en tredjedel av medlemsländerna eller EU-kommissionen eller Europaparlamentet kan ministerrådet, där en minister från varje medlemsland ingår, efter att ha hört medlemslandet, slå fast att ”det finns en klar risk för att en medlemsstat allvarligt åsidosätter” rättsstatsprincipen. Beslutet kräver en majoritet på fyra femtedelar av EU-länderna samt Europaparlamentets godkännande. Ministerrådet kan därutöver utfärda en icke rättsligt bindande rekommendation på åtgärder till landet. Beslut enligt 7.1 ett tydligt politiskt ställningstagande, en reprimand, mot landet i fråga. 2017 inledde kommissionen för första gången ett 7.1-förfarande mot ett medlemsland – Polen.

Artikel 7.2 Europeiska rådet bestraffar brott mot rättsstatsprincipen.

Artikel 7.2 är det skarpaste verktyget och kallas därför ibland för ”EU:s atombomb” då den innehåller en möjlighet att direkt straffa ett medlemsland som inte respekterar rättsstatligheten. För att den ska utlösas måste alla medlemsländers stats- och regeringschefer i Europeiska rådet, förutom landet i fråga, rösta för att ”en medlemsstat allvarligt och ihållande åsidosätter” rättsstatsprincipen. Om så sker kan landet förlora sin rösträtt i ministerrådet och även tillfälligt bli av med andra rättigheter som landet har som EU-medlem. Innan detta sker kan dock landet i fråga komma med sin synpunkter och även ges möjlighet att korrigera det som är fel i sammanhanget. Att det just är EU-ländernas stats- och regeringschefer som tar beslut om artikel 7.2 ska understryka det allvarliga läget. Artikel 7.2  har ännu inte använts.


Sidor


Annons


DEBATT I ANDRA MEDIER