Arbetsmiljöförbättringar i EU

•Ett av de områden där svensk fackföreningsrörelse tidigt tog ställning var mot de risker som hantering och användning av asbest medförde. Detta ställningstagande har delats av Europafacket. Från början, i Romfördraget från 1957, infördes en bestämmelse som i princip tillät asbest men med en rad begränsningar. I dag har EU ett beslut om totalförbud för asbest, något som verkade näst intill ouppnåeligt när samma förbud infördes i Sverige 1986.

•Beträffande lösningsmedel, förkom under en lång följd av år på 70 och 80-talen uttrycket ”the Swedish syndrome” eller ”the Scandinavian syndrome”, under förstått att skador vid användning av lösningsmedel enbart var ett svenskt/skandinaviskt fenomen. I dag är riskerna med lösningsmedel en stor fråga inom EU.

•I kemikaliesammanhang finns en regel som säger att i det fall det finns ett ämne som är mindre farligt eller ofarligt så ska man byta ut det farligare ämnet. Denna princip kallas substitutionsprincipen och har länge varit en självklar del av arbetsmiljöarbetet i Sverige. Substitutionsprincipen vägledde EG-domstolen i ett fall där en italiensk leverantör av bensin inte ansåg att han borde vidta åtgärder för att minska bensenhalten eller leverera utrustning som minskade risken för skador. Domstolen gav mottagarna rätt att kräva mindre farliga produkter och utrustning till skydd mot hantering av bensen.

•Tri har under en lång följd av år varit ett problem, kanske först och främst mot den yttre miljön. Med utgångspunkt från substitutionsprincipen förbjöd de svenska kemikaliemyndigheterna hanteringen. Vissa företag överklagade beslutet, men genom beslut i EG-domstolen har åtgärden nu accepterats.

•Riskerna med trädamm är framförallt att drabbas av näscancer, något som ifrågasatts framförallt från företrädare för träindustrin. Tack vare fackliga insatser där Sverige bidrog, lyckades man nå fram till ett beslut om att trädamm från åtminstone ”hårda” träslag var att betrakta som näscancer framkallande. Även med övriga träslag ansågs risken uppenbar men det saknades tillräckligt vetenskapligt underlag för att direkt klassificera dem i samma kategori. Där för beslöt Luxemburgkommittén att man måste följa utvecklingen och iaktta försiktighet vid användningen.