"Europeiskt välfärdssystem kräver demokrati"

Debatt: Nordens ansvar för Europa borde vara att demokratisera institutionerna i Europeiska Unionen snarare än att rätt och slätt exportera sin egen fantastiska välfärdsmodell. EU måste ta utgångspunkt i demokrati, mänskliga rättigheter och sociala frågor för att överhuvudtaget kunna blicka åt någon slags framtida europeisk välfärdsmodell. Det skriver Sofia Kjellén och Sara Andersson medlemmar i Attac i replik till Wojtek Kalinowski.

Olika välfärdsmodeller skakas om i grunden och det europeiska projektet står inför en potentiell kris. De skandinaviska länderna och dess folkrörelser har ett viktigt perspektiv och kan bidra till att utveckla en tanke om en europeisk välfärdsmodell.

Nyss hemkomna från ett gräsrötternas politiska projekt, de sociala rörelsernas europeiska bas - Europeiska Sociala Forumet utanför Aten (som bland annat präglades av det senaste årets politiska omvälvningar inom EU) - som representanter för svenska Attac, delar vi många av Kalinowskis poänger (Europaportalen 060503: https://www.europaportalen.se/2006/05/norden-och-vanstern-maste-slass-fo...) men vill ändå nyansera synen på den framgångsrika nordiska välfärdsmodellen och de skandinaviska folkrörelsernas roll i det europeiska projektet.

Privatiseringar även i Skandinavien
Till att börja med behöver Kalinowskis bild av den hållbara moderniseringen av den skandinaviska välfärdsstaten nyanseras något. Från många håll inom Skandinavien finns en genomgående kritik av denna "lyckade" modernisering, från organisationer, fackföreningar och sociala rörelser.

Upprop för Gemensam Välfärd i Sverige är ett exempel på ett initiativ som samlar röster positiva till en annan utveckling. Det pågår idag en kanske mindre omfattande, men likväl genomgående, privatisering och utförsäljning av välfärdstjänster såsom vård, omsorg, elektricitet och kollektivtrafik.

Arbetsrätt och kollektivavtal anklagas från flera håll för att hindra ekonomisk tillväxt och konkurrenskraft. Skandinavien är ingalunda undantaget från den nyliberala globaliseringens regler och konsekvenser. Det generella välfärdssystemet som enligt Kalinowski skapat sammanhållning och solidaritet håller på att skakas om i grunden.

EU saknar förtroende
Men att försöka privatisera bort problemen är heller ingen hållbar lösning, utan skulle, som Kalinowski också säger, skapa större sociala klyftor i samhället och bryta solidaritetsbanden.

Kalinowski har alldeles rätt i att EU befinner sig i en strukturell kris och att unionen vilar på en svag grund.

Detta springer ur det faktum att EU aldrig varit förankrat hos en bredare allmänhet, de franska och nederländska nejen till konstitutionen var ett uttryck för allmänhetens låga förtroende för EU:s institutioner, och för att de demokratiska styrinstrumenten är nästintill obefintliga.

Bristande demokrati och expertstyre
Kalinowskis perspektiv är något smalt då han uppehåller sig vid att hävda att det är tre sjuka män– Tyskland, Frankrike, Italien – och deras havererade välfärdsmodell som föranleder den europeiska krisen. Vi hävdar istället att de i grunden odemokratiska institutionerna som initierar ett lågt förtroende och i förlängningen omöjliggör en europeisk välfärdsmodell.

Den institution som ensam har initieringsrätt, dvs. får komma med beslutsförslag till Europaparlamentet är EU-kommissionen. Dess sammansättning är väldigt svår för medborgarna att påverka då den inte är direktvald. Detta gäller i ännu högre grad den av ekonomiska "experter" styrda Europeiska centralbanken vilken fastlägger stora delar av EU:s finansiella politik.

Gemensamt för unionens alla institutioner och organ är bristen på insyn och möjligheten att hålla beslutsfattare ansvariga för beslut. Det EU som finns idag, är nyliberalt, odemokratiskt och inte alls det europeiska fredliga samarbete som man talat om i Frankrike och Tyskland sedan andra världskriget.

Endast en politik är tillåten
Institutionerna begränsar sig inte till att lägga fast reglerna för hur beslut ska fattas, den lägger fast politiken. Den politik som läggs fast är nyliberal; frihandel och EU:s strategiska utrikesintressen går före diskussionen om dräglig levnadsstandard, rimligt resursuttag och global fattigdomsbekämpning. Att genom lagar och förordningar endast möjliggöra en viss politik går emot demokratins allra mest elementära grundstenar. Europas medborgare måste inkluderas i debatten om Europas framtid (både vad det gäller välfärdsmodeller och demokrati).

Vi vill ha ett demokratiskt EU
Vi håller med om att det ligger i vårt intresse att slåss för vårt välfärdssystem och att våra erfarenheter av en välfärdsmodell byggd på generalitet är absolut värd sin vikt i guld men man kan alltså inte heller koppla bort välfärdssystemets reformering från demokratifrågan.

Vi skulle vilja se att Nordens ansvar för Europa sågs som den storartade ambitionen att demokratisera institutionerna i Europeiska Unionen och att bidra till skapandet av breda allianser för ett generellt välfärdssystem byggt på olika erfarenheter än att rätt och slätt exportera sin egen fantastiska välfärdsmodell.

Om Sverige och Skandinavien skulle "torgföra" sin modell hänvisade till dagens "demokratiska" instrument, skulle detta vara att hemfalla åt ett sätt att göra politik som framhåller den nordiska välfärdsmodellen enbart som en konkurrensfördel och inte som ett välfärdsprojekt baserat på tanken om social rättvisa och generalitet.

EU måste bli ett projekt av annan karaktär, ett projekt med utgångspunkt i demokrati, mänskliga rättigheter och sociala frågor för att överhuvudtaget kunna blicka åt någon slags framtida europeisk välfärdsmodell.

Den europeiska unionen och dess institutioner måste demokratiseras för att överhuvudtaget få till stånd en jämlik diskussion om hur ett framtida Europa skulle kunna se ut.

Skandinaviska välfärdsmodellen väcker starkt intresse
Sist men inte minst så ska det poängteras att under det sociala forumet, nämndes Sverige ett flertal gånger i beundrande ordalag från olika håll. Det uttrycktes också starka förhoppningar att svenska och nordiska fackföreningar och folkrörelser skall engagera sig – just för att den skandinaviska välfärdsmodellen och folkrörelsetraditionen väcker starkt intresse. Detta framhävdar ju också Kalinowski. Alltså, kan det vara dags nu, för skandinaviska rörelser att bidra till att göra ett annat Europa möjligt.

Sofia Kjellén
Sara Andersson
medlemmar i Attac Sveriges Gemensamma Arbetsgrupp