Debatt: Nyberg: Risk att jordbruksstödet ökar

De “hisnande kunskapsluckor” och faktafel som Färm beslår mig med säger mer om Färms eget fotarbete och prioriteringar. Alla siffror i min debattartikel kommer från EU kommissionens egen budgetrapportering som släpptes i september i år och som visar utgifterna för 2006, se länk nedan .

Och även om det som Färm påpekar går i rätt riktning för 2008 så kan andelen jordbruksstöd (CAP) åter komma att öka i framtiden i takt med att de nya medlemsländerna fasas in fullt ut i stödsystemet. Ingen mindre än Franz Fischler, pappa till senaste CAP-reformen, varnade för detta scenario på ett föredrag i Bryssel för ett par veckor sedan.

Mina huvudpoänger

Det är synd att Färm fastnade i budgetsiffrorna och missade huvudpoängerna. Låt mig därför förtydliga:

- Om merparten av EU:s budgetpengar år 2006 gick till jordbruks- och regionalstöd kan man inte hävda att tillväxt och konkurrenskraft huvudprioriteras.

- Oavsett vilka målsättningar som i slutändan prioriteras så bör vi se över både mål och medel inför nästa långtidsbudget och se till att subsidiaritet, mervärde och effektivitet blir vägledande.

- Vi bör inte gå i fällan att bygga upp en klimat- och miljöpolitik på EU-subventioner – till exempel genom att anslå alltmer stöd till inhemsk produktion av biobränslen samtidigt som man hindrar biobränsleimport genom höga skyddstullar. Blanda inte ihop detta resonemang med näringslivets intresse för miljö- och klimatfrågan.

Gynna konsumentsäkerheten

Färm och jag verkar vara överens om att det finns ett potentiellt mervärde i att omfördela budgetresurser till ändamål som utbildning och forskning. Vi borde också vara eniga om att ökade budgetresurser borde satsas på att säkerställa implementeringen och efterlevnaden av inre marknadsregelverket. Sistnämnda skulle också gynna konsumentsäkerheten.

När det gäller detaljerna kring de CAP-reformer som genomförts så är det uppenbart, även om man lyckats skrota produktionsstödet på flertalet områden, att det är de stora jordbruken och livsmedelsföretagen som gynnas av det nya stödsystemet. Den som vill veta mer kan gå in på www.farmsubsidy.org, som skapats just för att ge transparens åt det nya stödsystemet genom att visa vilka som får EU-jordbruksstöd, se länk nedan. För länder som Sverige kan man se hur stöden betalas ut ända ner på gårds- och företagsnivå.

USA inte bättre

USA är inte ett dugg bättre i detta sammanhang och vi har mycket att lära av den debatt som har förts i samband med att den senaste ”US Farm Bill” behandlas av Kongressen. Debatten har varit starkt polariserad mellan de storjordbruk och företag som får lejonparten av subventionerna och miljö-, småbrukar- och frihandelsintressena. Ett intressant inlägg i denna debatt, som refererades till nyligen i Financial Times, stod den lilla organisationen Environmental Working Group för när man publicerade en Google karta över det höga andel jordbruksstöd som går till boende på Manhattan i New York, se länk nedan.

För att få mer kött på benen inför kommande debatter kan Färm också ta del av följande intressanta rapport från Institute for European Environmental Policy, “Towards the CAP Health Check and the European Budget”, se länk nedan, och ITPS rapport, ”Budgeting for Growth: A prespective on the long term budget of the EU”, från maj i år.



Mer öppen diskussion

Vi behöver en mer öppen och förutsättningslös diskussion om vad EU budgetpengarna skall gå till. Om man inte kan få till stånd en omfördelning mot områden som ger större utväxling för tillväxten och jobben i framtiden så kan man lika gärna minska EU budgeten och ge pengarna tillbaka till medlemsländerna. En sådan argumentation utgår väl snarare från sunt förnuft och ansvarstagande än ”högerpopulism”?

Charlotte Nyberg, Svenskt Näringsliv