Debatt: Nyberg: Skär hellre ner EU:s budget

Göran Färm (s) vill fortsätta att pytsa in pengar till EU-budgeten (Europaportalen 071004). Men kan man inte påvisa större mervärde för de 126,5 miljarder euro som under 2006 slussades via EU, finns en enklare och bättre lösning – skär ned!

EU-budgetens främsta syfte borde vara att förbereda oss för framtiden genom att öppna för tillväxt och arbete. Men EU:s viktiga reformarbete, med Lissabon som främsta exponent, står närmast stilla. Konkurrenskraften har till exempel varit helt nedprioriterad i EU budget sammanhang – något mycket olyckligt i dessa globaliseringstider.



Utvecklig åt fel håll

Utvecklingen och de senaste jordbruksreformerna har - som Göran Färm konstaterar – lett till en omfördelning av budgetpengar från jordbruksstöd till regionalstöd. Stödet till jordbruket har sjunkit från 60 procent till under 50 procent medan EU:s strukturfonder ökat sin andel av budgeten från 17 procent till 27 procent. Knappast något talar för att denna omfördelning skapar tillväxt och bättre framtidsutsikter.

Att strukturfonderna ofta är ett trubbigt instrument för att skapa regional utjämning står redan klart, särskilt i de gamla medlemsländerna. I Sverige har NUTEK klarlagt att strukturfondspengarna inte ger någon märkbar regional konvergens. Den andra stora reformen är att en större del av produktionsstöden nu omvandlats till direktstöd rakt ned i böndernas plånboker. Men detta direktstöd är inte ett spår bättre eftersom det mycket kraftigt gynnar storproducenter och markägare på de små och medelstoras bekostnad. Dessutom kvarstår snedvridande effekter på handeln både inom EU och globalt.

Målsättningar motverkas

EU:s stödutbetalningar går ofta stick i stäv med de grundläggande målsättningarna man kommit överens om för jordbrukspolitiken (CAP) och EU-budgeten. Övergripande budgetmålsättningar som tillväxt, forskning och utveckling, främjande av gemensam infrastruktur och små och medelstora företag har låg prioritering om man ser till vart stödpengarna går. Även CAP:s egna målsättningar - där produktivitet, konkurrenskraft, hållbarhet, regional och social utjämning ingår - motverkas.

Medan jordbruk och strukturfonder äter upp nästan hela budgeten utgör satsningarna på forskning och utveckling endast 4,3 procent och utbildning 0,7 procent . Satsningen på andra kollektiva nyttigheter som till exempel främjar miljö och landskapsvård utgör mindre än 10 procent . Många olika intressegrupper borde vara missnöjda och engagera sig för att få till stånd en förändring.

Grundläggande frågor

Så kan vi inte ha det. Det är nu som förutsättningarna för framtidens Europa skapas. Innan politikerna rusar åstad och hittar nya användningsområden för pengarna måste vi ta tillfället i akt och göra en mer grundlig översyn av vad våra EU-skattepengar skall gå till. Vi skall inte bara pytsa in gamla budgetpengar på nya konton och ersätta en subvention med en annan. Att nonchalera oförmågan att nå grundläggande målsättningar måste bli politiskt riskabelt - liksom att strunta i subsidiariteten. En omfördelning av stöd från jordbruket till klimat- och energiområdet med snedvridande subventioner till vänster och höger, vore t.ex. extremt olyckligt – även för den hållbara miljön. Varför byta ut en gemensam planekonomisk jordbruksreglering (CAP) mot en annan på klimat- och energiområdet (CEP).

För att kunna lägga ut kompassinriktningen och undvika nya subventionsfällor måste vi först veta vad vi vill uppnå:

• Vad har vi långtidsbudgeten till och hur skall den utformas för att möta framtiden?

• Vilka huvudmålsättningar bör prioriteras och vilka medel är effektivast för dessa?

• Hur investerar vi EU:s budgetpengar för att få en bättre utväxling för tillväxten och jobben?

• Hur får vi budgeten mer konkurrenskraftsfrämjande?

• Vilka andra gemensamma nyttoområden kräver gemensamma EU insatser?

• Subsidiariteten? Vilka områden är effektivare att finansiera nationellt eller på än lägre nivå?

Färm övertygare inte

Färms uppräkning och strategi övertygar inte. Främjar man verkligen livslångt lärande bäst på EU-nivå? Och varför inte lyfta ut hela jordbruket ur budgeten och låta enskilda medlemsländer själva finansiera direktstödet till deras stora jordägare, godsägare och agrokoncerner?

Bättre att istället koncentrera mindre – men väl avvägda medel - på gemensamma angelägenheter som utbildning, forskning och utveckling, innovation, transporter med mera. Sådant som ger framtida välstånd och konkurrenskraft. Medel borde även avsättas för gemensamma system som får den inre marknaden, konkurrensen och rörligheten att fungera bättre – till exempel inom områden som regelförenkling, marknadskontroll och produktsäkerhet. Kommissionen har idag små resurser till sitt förfogande för att säkerställa implementeringen och efterlevnaden av inre marknadsregelverket i de olika medlemsländerna.

Vägval

Under 2006 omfördelades hela 126,5 miljarder euro via EU. Under vårt kommande ordförandeskapsår har Sverige en unik chans att påverka för en mer konkurrenskraftsfrämjande budget. Det nya europaparlamentet kommer i och med den nya konstitutionen att få en mer central roll i jordbruksfrågorna. Samtliga svenska EU parlamentariker borde gå till val i juni 2009 med en radikal reformagenda för både jordbrukspolitiken och EU-budgeten så att våra skattepengar satsas rätt inför framtiden.

Men om det inte är möjligt att bygga framtiden via EU:s långtidsbudget, bör den få en anspråkslösare roll – och därmed en blygsammare omfattning. Då är det bättre att skära ned och låta medlemsländer och skattebetalare förfoga över sina pengar efter eget sinne.

Charlotte Nyberg

Ansvarig för EU och den internationella koordineringen på Svenskt Näringsliv