Debatt: (FP): Lavaldomen respekterar den svenska modellen

Svenskt Näringsliv anser att Sverige framstår som ett medelmåttigt exportland jämfört med andra EU-länder (Europaportalen 090427). Det stämmer att det finns ett antal andra medlemsländer som är än mer exportberoende än vi. Jag menar dock att Sverige fortfarande står sig relativt väl i exportkonkurrensen, särskilt i jämförelse med de ”gamla” EU-medlemmarna.

Reformer för stärkt konkurrenskraft

Det betyder dock inte att vi kan luta oss tillbaka, tvärtom. Det finns en rad förändringar på EU-nivå som behövs för att stärka svenskt och europeiskt näringsliv. Jag instämmer i en hel del av Svenskt Näringslivs önskelista för ett starkare Europa. Vi måste se till att ha ett bra företagsklimat och kvalificerad arbetskraft för att kunna ligga i framkant. En välfungerande inre marknad skapar möjligheter för fler företag att växa och hitta nya marknader.

Sverige har traditionellt haft ett antal stora företag som drivit exporten och som dominerat företagslivet. Det är viktigt att Sverige får fler mindre och medelstora företag som kan bidra med tillväxtkraft. För dessa företag är den svenska marknaden ofta för liten. Tillgång till den europeiska marknaden kan vara nyckeln till framgång.

Sverige och Europa behöver euron

Svenskt Näringsliv missar dock att ta upp en central fråga i sammanhanget. Det är att Sverige inte har euron som valuta. Euron har nu funnits i över tio år och vi kan se tillbaka på erfarenheterna. I SNS konjunkturråds rapport ”EMU efter 10 år” slår författarna fast att tack vare euron har euroländerna över 10 procent mer export än om de haft kvar sina egna valutor. Exporten har ökat både mellan länderna och från euroområdet till omvärlden. Euron har också bidragit till att öka den ekonomiska stabiliteten i Europa.

Euron kommer att fortsätta att driva på och öka den ekonomiska integrationen mellan euroländerna. Det ger ökat välstånd och bättre möjligheter för specialiserade företag att växa. Svenska företag är dock inte med på tåget. Särskilt för mindre svenska företag utgör valutakursförändringar en stor osäkerhetsfaktor. En egen valuta kan möjligen ge kortsiktiga fördelar när kronan är svag, men devalvering har aldrig varit ett framgångsrecept för välstånd. Våra företag går istället miste om stora möjligheter och svenskarna blir fattigare.

Vänsterpartiets Eva-Britt Svenson påstår att EMU är ett hinder i krishanteringen (Europaportalen 090507). Det är precis tvärtom. Tänk er sexton EU-länder som till varje pris hade försökt skydda sin egen valuta och föra sin egen ekonomiska politik, vart hade Europa hamnat då? Euroländerna har visat prov på ledarskap i hanteringen av krisen. EMU:s regelverk har gett incitament att hålla igen i högkonjunkturen och ha bättre budgetdisciplin. Det har gjort utgångsläget bättre. Nu ökar underskotten kraftigt i EU länderna. Det får de också göra, eftersom regelverket inte måste följas till punkt och pricka i en krissituation som denna. Att euroländerna vet att de på sikt måste tillbaks till hållbara statsfinanser skapar dock trygghet om att Europas ekonomier inte kommer att spåra ur.

Ställ om EU:s budget

Jag håller dock med om Eva-Britt om att EU måste satsa mer resurser på klimat- och energiområdet och på infrastruktursatsningar som snabbtåg. Men lösningen är inte att göra det och genom stora underskott som gör att EU-ländernas statsfinanser spårar ur. Istället bör resurser från EU:s jordbrukspolitik successivt föras över till energi-, klimat- och infrastruktur satsningarna. För att en sådan omsvängning ska bli möjlig så måste Lissabonfördraget antas. Bara då går det att komma bort från ett franskt veto mot sådana reformer. Men det vill ju inte (V).

Lavaldomen respekterar den svenska modellen

Både vänsterpartiet och TCO:s Sture Nordh tar upp den s.k lavaldomen. Jag delar inte synen att lavaldomen öppnar för låglönekonkurrens och att utstationeringsdirektivet måste ändras.

Tvärt om så slår Lavaldomen fast att den svenska modellen ska respekteras. Det är viktigt att makten över arbetsmarknaden så långt möjligt stannar i varje land. Den svenska modellen står sig väl och facket kommer att behålla rätten till stridsåtgärder för avtal. Detta gäller också utländsk arbetskraft. Ett bra avtal som lever upp till svenska krav ska inte underkännas bara för att det är ett utländskt avtal.

Att skicka tillbaka frågan till EU är dessutom en riskabel politisk linje. Andra länder har inte samma arbetsrättsliga system som Sverige. Att öppna upp frågan igen riskerar leda till att utstationeringsdirektivet ändras i oönskad riktning. Av det skälet har bland andra Margot Wallström, den svenska socialdemokrat som har tyngst position i EU, varit negativ till att skriva om direktivet. Jag delar Wallströms syn på den frågan.

Flera debattörer tar upp att EU måste satsa mer på kunskap. Jag delar uppfattningen att EU måste omprioritera sina resurser, bort från förlegad politik på jordbruksområdet till satsningar på forskning och utveckling. Det är dock viktigt att utbildningssatsningar och forskning inte bara fokuserar på kvantitet utan håller hög kvalitet. Det kommer att krävas i en globaliserad och kunskapsintensiv värld.

Olle Schmidt (FP)

Europaparlamentariker och kandidat i EU-valet.

Tidigare inlägg i samma debatt:

090507: EMU-politiken håller tillbaka nödvändiga satsningar

090506: (C): Riv de sista hindren för tillväxt och välfärd i EU

090505: (S): Svenskt Näringsliv vilseleder om Sveriges export

090504: TCO: EU behöver en social handlingsplan

090427: Svenskt Näringsliv: Kraftsamla för höjd europeisk konkurrenskraft