Dawit Isaak utan pris

Den svensk-eritreanske journalisten Dawit Isaak fick på torsdagen inte Europaparlamentets Sacharovpris. Priset gick till den ryska människorättsorganisationen Memorial.

Dawit Isaak, den svensk-eritreanske journalisten som har suttit fängslad i Eritrea sedan 2001, var en av de tre finalisterna till Europaparlamentets Sacharovpris. Priset går till personer som har kämpat för yttrandefrihet, mänskliga rättigheter intolerans, och instiftades 1988.

Vann gjorde den ryska organisationen Memorial. Organisationen grundades av Andrej Sacharov och arbetar för grundläggande rättigheter i de forna sovjetstaterna. Organisationen nominerades av företrädare för den konservativa EPP-gruppen.
Priset utses av ledarna för de politiska grupperna i Europaparlamentet och prissumman är på cirka 500 000 kronor.

– Vi hoppas vi kan bekämpa våldet och brott mot de mänskliga rättigheterna i de tidigare sovjetstaterna, sade EU-parlamentets talman Jerzy Buzek vid tillkännagivandet.
– Vi hade ju liknande problem i Polen tidigare som man nu har i Ryssland. Jag är glad över att sanningen alltid vinner. Ryssar som vill ha rättvisa kan i dag inte verka fritt och det är ett problem. Priset är också ett sätt för dem att agera även i framtiden, fortsatte Buzek.

Dawit Isaak nominerades av Eva-Britt Svensson (V) för vänstergruppen GUE/NGL och folkpartisten Olle Schmidt.
Övriga svenska ledamöter som stod bakom nomineringen var Cecilia Wikström (FP), Marit Paulsen (FP), Lena Ek (C), Alf Svensson (KD), Gunnar Hökmark (M), Christofer Fjellner (M) samt Christian Engström (PP) och Carl Schlyter (MP).

Trots att DawitIsaak inte fick priset var Jerzy Buzek tydlig med att stödet för honom var starkt.

– De två kandidaterna som inte fick priset fick också ett stort stöd. Det är personer som på ett starkt sätt har etsat sig fast i våra minnen och vi vet hur mycket de har kämpat, sade Buzek.

Prisutdelningen sker den 16 december i Strasbourg.

MER OM VINNAREN
Organisationen Memorial
Ljudmila Alexejeva, Oleg Orlov och Sergej Kovalev för organisationen Memorial och alla andra som arbetar för mänskliga rättigheter i Ryssland.


Organisationen Memorial
arbetar för grundläggande rättigheter i de forna sovjetstaterna, som Armenien, Moldavien och Ukraina. Organisationen grundades ursprungligen av Andrej Sacharov i slutet av 1980-talet som ett initiativ för att skapa minnen över offren för Stalins förtryck. Senare utvecklades det till en organisation som försvarar mänskliga rättigheter. Enligt nomineringen till Sacharovpriset så "arbetar Memorial för sanningen om det politiska förtrycket i Sovjetunionen och kämpar mot dagens övergrepp mot mänskliga rättigheter i forna sovjetstater i syfte att säkra en demokratisk framtid".

De tre representanterna för organisationen är:

Oleg Orlov, som är den nuvarande ordföranden för Memorial. Den 6 oktober 2009 dömdes Oleg Orlov för förtal av Tjetjeniens president Ramzan Kadyrov. Orlov hade anklagat Kadyrov för att ligga bakom mordet på människorättsförsvararen Natalia Estemirova. Den 23 november 2007 blev Orlov själv kidnappad i Ingusjien, tillsammans med tre journalister, och blev misshandlad, hotades med avrättning och senare släppt.

Sergej Kovalev startade den första organisationen för mänskliga rättigheter i Sovjetunionen 1969 och blev också en av initiativtagarna till Memorial. Kovalev har varit en uttalad kritiker av auktoritära tendenser i Boris Jeltsins och Vladimir Putins administrationer. 1996 avgick han som protest från posten som ordförande i Jeltsins kommission för mänskliga rättigheter. 2002 organiserade han en utredning om lägenhetsbombningarna i Moskva 1999.

Ljudmila Alexejeva startade tillsammans med Andrej Sacharov och andra gruppen Moskva Helsinki. Sedan 1960 har Alexejeva kämpat för rättvisa rättegångar för arresterade dissidenter. Hon blev avstängd från det kommunistiska partiet och blev av med sitt arbete som redaktör på en vetenskapstidning. Hon har varit kritisk mot resultatet av mänskliga rättigheter i Kreml och har anklagat regeringen för att uppmuntra extremister med nationalistisk politik, såsom massdeportationen av georgier 2006.
Källa: Europaparlamentet.