Läsartext: Transaktionsskatter varken himmel eller helvete

Europaparlamentet uppmanade i veckan EU-kommissionen att intensifiera utredningsarbetet vad gäller skatter på finansiella transaktioner. Man betonade att en väl genomarbetad EU-position behöver etableras inför den fortsatta G 20-processen. Detta är ett utmärkt initiativ. Idén om en global eller europeisk transaktionsskatt är intressant, men innan vi kan gå vidare måste vi skapa en bättre bild av för- och nackdelar samt av vad som är genomförbart i praktiken.

Samtidigt är det nu hög tid lämna de högljudda ytterlighetspositioner som så långt präglat debatten i frågan. Transaktionsskatter är faktiskt varken himmel eller helvete.

Å ena sidan har vissa vänstergrupperingar en tendens att beskriva transaktionsskatter – och särskilt den så kallade Tobinskatten – som en självklar universallösning i kampen mot fattigdom och klimatförändringar. Syftet är bra och det är inget fel med visioner, men det finns samtidigt ett behov av konkretisering och större realism.

Å andra sidan tenderar man från högerhåll att ge sig in i ett slags helvetesskildringar. Gunnar Hökmark (M), exempelvis, målar upp ett krisscenario där klumpiga transaktionsskatter skadar handeln, ökar risktagande, gör utlandssemestrar dyrare och tynger bördorna för världens fattiga (Sydsvenskan 19/2). Även här brister det i verklighetsförankringen. Det finns ingenting i forskningen eller i de länder där skatterna redan existerar som tyder på att väl designade transaktionsskatter skulle ge den typen av negativa konsekvenser.

Den lämpliga vägen framåt är alltså inte allt eller inget, utan i stället en balanserad genomlysning och diskussion av vad som vore möjligt att åstadkomma.

För det första behövs en analys av hur transaktionsskatter kan motverka skadliga riskbeteenden på finansmarknaderna. Exempelvis bör vi titta närmare på om små skatter på rent spekulativa derivat-transaktioner kan göra risknivåerna mer hälsosamma utan att samtidigt hämma positiva marknadsfunktioner.

För det andra behövs fler studier av hur intäkterna skulle kunna användas. Borde de gå till en buffert för framtida finanskriser eller vore det bättre om de utnyttjades direkt – till exempel för att stärka FN/(EU)-budgeten eller finansiera globala klimatåtgärder?

För det tredje behöver vi se över hur transaktionsskatterna skulle passa in i det förstärkta system för tillsyn och reglering av finansmarknaderna som nu håller på att formas inom EU. Hur står sig transaktionsskatter som komplement och/eller alternativ till andra åtgärder?

För det fjärde måste vi reda ut hur ett globalt eller europeiskt system för indrivning av dessa skatter praktiskt skulle kunna fungera. Att låsa sig vid att det vore en omöjlighet är inte rimligt, men det är samtidigt uppenbart att tidshorisonten nog är ganska lång.

Sammantaget bör vi lämna himmel eller helvete bakom oss och på allvar ta oss an denna fråga på ett konstruktivt sätt. Åtminstone på längre sikt borde det vara möjligt att introducera väl balanserade transaktionsskatter som genererar värdefulla intäkter utan att för den skull vara till skada för vare sig handel, marknader eller tillväxt.