Arkivbild Rom 2009. Libyens diktator Muammar Gaddafi (t. h.) träffar Italiens premiärminister Silvio Berlusconi.

Hoppa till artikelns andra spalt.

EU förhandlar vidare med Ghaddafi

EU-parlamentet antog på torsdagen en rapport som uppmanar EU-kommissionen att fortsätta förhandlingar med Libyen, bara ett par dagar efter att parlamentet misslyckats med att anta en resolution till stöd för jasminrevolutionen i Libyens grannland Tunisien.

Revolutionen i Tunisien, som ledde till att diktatorn Zine El Abidine Ben Ali fick lämna landet, fick således inga omedelbara effekter på EU:s relationer med andra nordafrikanska diktaturer. I den rapport som EU-parlamentet antog på torsdagen uppmanas kommissionen att fortsätta de förhandlingar om ett så kallat ramavtal med Libyen som inleddes 2008. Avtalet omfattar samarbeten inom bland annat energi, miljö, utbildning, fiske och asyl- och migrationsfrågor.

Parallellt med det ramavtal som EU avser att teckna med Libyen kom de två parterna överens om ett samarbetsdokument som undertecknades i oktober förra året. Avtalet ska enligt EU-kommissionen underlätta för Libyen att genomföra reformer för sjukvården, ekonomin och hos statliga myndigheter och förhandlades bland annat fram av EU:s asylkommissionär Cecilia Malmström.

– Avtalet skrevs under bara månader efter att Libyen kastat ut FN:s flyktingkommissariat UNHCR. Det är precis så EU inte ska agera gentemot Libyen och Ghaddafi, säger Franziska Brantner, tysk ledamot för de Gröna till Europaportalen.

UNHCR tvingades plötsligt lämna Libyen i juni 2010. Libyen beräknas ha cirka 2,5 miljoner flyktingar i landet och är ett av de viktigaste så kallade transitlanden för afrikanska flyktingar som vill ta sig till Europa. Enligt Cecilia Malmström, som talade om EU:s asyl- och migrationspolitik vid ett seminarium i Stockholm i fredags ska dock inga pengar gå till den libyska regimen utan till projekt i landet som ska administreras av antingen FN eller UNHCR.

– Än så länge har inget samarbete inletts utan vi håller på och samtalar, sade Cecilia Malmström.

Det finns dock farhågor i parlamentet om att EU:s samarbete med Libyen endast stärker diktatorn Ghaddafis ställning. 70 procent av landets BNP kommer från energisektorn och landet tros ha en av de största oljereserverna i Afrika. Det brittiska oljebolaget BP har nyligen skrivit under avtal om provborrningar vid Libyens kust. Frankrike undertecknade ett avtal om samarbete om civil användning av kärnkraft 2008 och Italien ett vänskaps-, partnerskaps- och samarbetsavtal som syftar till att hålla borta flyktingar från Italiens kuster samma år.

– Jag kan se den pragmatiska poängen i att upprätthålla diplomatiska kontakter med den libyska regimen. Men jag fruktar att det vi verkligen gör är att konsolidera Ghaddafis makt som med all säkerhet kommer att föras vidare till en av hans söner i framtiden likt en nordkoreansk succession, sade den brittiske konservative ledamoten Charles Tannock i debatten om EU:s Libyenavtal.

Alf Svensson (KD) i EU-parlamentet anser att frågan om samarbeten med diktaturer är en av de svårare han tvingas ta ställning till som politiker. Han tror också att händelserna i Tunisien kan få effekt på EU:s relationer till Libyen.

– Det kommer få effekter för relationer mellan de nordafrikanska länderna och för EU:s relationer med desamma. Vi måste vara mer vaksamma vad det gäller att följa upp ramavtalet så att överenskommelserna respekteras av Libyen. Det är en mycket nyckfull diktator man har att handskas med, säger Alf Svensson.

Är det omsorgen om mänskliga rättigheter som ligger bakom att EU för dessa förhandlingar med Libyen?

– Det borde naturligtvis vara huvudsyftet. Men nog är det så att oljan och andra ekonomiska intressen väger över för många EU-länder, säger Alf Svensson.