Missnöjet med högerregeringen PP:s hårda ekonomiska  åtstramningspolitik växer, skriver Margareta Strandman Dahlberg.

Missnöjet med högerregeringen PP:s hårda ekonomiska åtstramningspolitik växer, skriver Margareta Strandman Dahlberg.

MittEuropa »
Den sociala oron växer i Spanien

De spanska facken uppmanar statsminister Mariano Rajoy att utlysa en folkomröstning för att se om regeringen har folket stöd. Det skriver Margareta Strandman Dahlberg från Spanien.

Den 14 november var det generalstrejk i Spanien. I alla större städer var gator och torg fyllda med demonstrerande i alla åldrar. De tre största fackförbunden UGT (Arbetarunionen), CC.CC (Arbetarkommisionerna) och USO (Fackliga Arbetarunionen) ledde protesterna, men både universitetsstuderande, skådespelare  och en lång rad folkliga organisationer lät sin vrede höras i hela landet.

Missnöjet över högerregeringen PP:s hårda och hänsynslösa ekonomiska  åtstramningspolitik växer för var dag som går. Över 25 procent arbetslöshet kan översättas i mänskligt lidande, som total utslagning och vräkningar från sina bostäder.

Hela familjer utan någon som helst inkomst tvingas gå till allmänna matsalar och hjälporganisationer för att införskaffa det allra viktigaste av förnödenheter. Över hälften av ungdomarna som inte har en chans till arbete och som därför inte har råd att lämna föräldrahemmet förrän tidigast vid 30-års ålder. Varför försörjningsbördan ökar för föräldrarna, som ofta själv har låga inkomster eller pensioner.

Pensionärer som bor ensamma får inte ha kvar sina larm och som, i olika utsträckning, nu får betala för sina mediciner. Tidigare hade pensionärerna den stora förmånen att ha sina mediciner gratis, oberoende av pensionens storlek.

I riksvalet i november 2010 fick högerpartiet egen majoritet och har fria händer att genomföra de reformer de föreslår. Alla de övriga partierna tillsammans har färre röster i båda kamrarna.  

Socialdemokraterna PSOE lyckades inte mellan 2007 och 2010 skapa nya förutsättningar för en mindre smärtsam sparplan och att stoppa den galopperande arbetslösheten. De har nu att omorganisera sig och välja sina ledare med stor omsorg. För att bli trovärdiga igen behöver de också föra en intensiv inre debatt och komma tillbaka med ett kraftfullt, realistiskt och genomförbart program.

Missnöjet med den nyliberala högerpolitiken i många av EU:s länder har liksom i Spanien framförts i strejker, med liknande innehåll och samma protester över samma typ av politik. Portugal, Grekland, Irland, Frankrike och Italien, som också är de länder som tillsammans med Spanien drabbats hårdast av den kris som hela världen genomlider.

Det var bestämda och hårda ord som de tre stora arbetarorganisationernas generalsekreterare uttalade i förra veckan i Madrid. Och de uppmanade statsministern, Mariano Rajoy, att visa mod och utlysa en folkomröstning för att visa huruvida hans regering får folkets stöd för att fortsätta sin för de svaga så förödande politik. De strejkande lovade att komma igen. Åter och åter igen, tills dess att regeringen antingen avgår och utlyser nyval eller väljer en helt ny väg. Tonen har höjts betydligt bland de strejkande, det är helt klart.

Den stora dagstidningen El Pais, som läses i en stor del av världen,  täckte en stor del av händelserna. Strejken fick gehör i New York Times, som framhåller att de största industrierna stängde. Franska Le Monde skrev om ”vredens dag”. På kvällen talade man om 155 anhållna och 70-talet sårade, av vilka ungefär hälften var polismän.

Något som samtliga partier utom PP fördömde var att det var en representant för Inrikesministeriet som med jämna mellanrum informerade om strejken. Som om en strejk vore ett säkerhetsproblem! Ingen enda sjuk behövde vänta på vård, inte många behövde komma för sent till sina arbeten. Kommunikationer och allt som tillhör vardagsmänniskans behov, gick emellanåt på sparlåga, men den service som parterna hade kommit överens om,  uppfylldes till allas förväntan.

Mot slutet av strejkdagen gick det häftiga till i Katalonien och i centrum av Madrid, där stora antal demonstranter från de olika organisationer sammandrabbade med polisen. Det har tills nu inte rapporterats om några svårt skadade.

I riksdagen höjdes en del plakat med protester och det fanns parlamentariker som uteblev i debatten om problemet med vräkningslagen. Ett tiotal av dem framförde att de inte skulle ta ut någon lön den dagen och att de istället skänkte pengarna till en välgörenhet.

Det blev den andra generalstrejken under partiet PP:s regeringstid. På vilken regering har svarat att de inte kommer att ändra något enda i sin politik. Något nämndes dessutom om att regeringen anser ta upp nödvändigheten av att ”se över” den nuvarande strejkrätten. Allt i demokratins namn!