Handlarna behöll hela vinsten när Spanien tvingade fram avgiftsminskning vid korthandel, skriver Enrique Calvet. Arkivbild.

Handlarna behöll hela vinsten när Spanien tvingade fram avgiftsminskning vid korthandel, skriver Enrique Calvet. Arkivbild.

Undvik fällorna med kortavgifter

Risken är stor att konsumenterna blir de stora förlorarna när kostnaderna vid kortbetalningar ska regleras i EU. Det skriver Enrique Calvet, rådgivande utskottet för industriell omvandling, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén.

Det är inte alltid lätt att argumentera rationellt i politiska debatter, inte minst när  frågan är komplex, teknisk och har en omedelbar påverkan på våra plånböcker - i det här fallet kortavgifter.

Men när EU nu tittar på möjliga åtgärder för att reglera kortbetalningssystemen känner jag att debattörerna är felunderrättade, debatten ofullständig och troligen pådriven av motstridiga intressen och massiv (om än legitim) lobbying av stora företag.

I slutet av september skickade Europaparlamentet en politisk signal med krav på EU-lagstiftning för kortbetalningar, i synnerhet för att minska transaktionskostnaden. EU-kommissionen har också nyligen tillkännagett sin avsikt att lagstifta.

Åtgärderna sker mot bakgrund av årslånga rättsliga tvister mellan banker, betalnätverk och handlare, mer eller mindre populistiska utspel av politiker för att få ner betalkostnaderna, och att ett antal länder har agerat och infört obligatoriska avgiftsbegränsningar för betalningar. Begränsningarna har oftast gällt de så kallade mellanbanksavgifterna.

En mellanbanksavgift är en mindre avgift som betalas av handlarens bank (inlösande bank) till kortinnehavarens bank (utgivande bank) som en del av en elektronisk korttransaktion. Den är normalt utformad för att balansera de elektroniska betalningarnas fördelar och kostnader och säkerställer att varje part betalar sin del av de kostnader som är förknippade med att genomföra och skydda kortbetalningar.

Avgiften är inkluderad i den avgift som en handlare betalar till sin bank. Det är därför vissa handlare inte gillar den och vill se den utjämnad, begränsad eller till och med förbjuden. Många politiker har också hävdat att om avgiften begränsas skulle konsumenterna tjäna på det, till exempel genom lägre priser på varor. Men verkligheten bör analyseras med större noggrannhet och ett bredare perspektiv.

Ett av de länder som har drivit igenom lägre mellanbanksavgifter är mitt land: Spanien. I en färsk studie har spanska ekonomer vid universitetet Rey Juan Carlos, Autonoma universitetet i Madrid och UNED-universitetet undersökt hur avgiftsminskningarna påverkade marknaden.

Under femårsperioden 2006-2010 minskade mellanbanksavgifterna med mer än 57 procent. Men enligt undersökningen drog konsumenterna i Spanien inte någon nytta alls av reduceringen. Det gjorde däremot handlarna. De sparade nästan 2,75 miljarder euro under femårsperioden.

Än mer slående är att konsumenternas kostnader ökade med hela 50 procent under samma period, främst genom höjda årsavgifter. Konsumenterna fick bära en extra börda på 2,35 miljarder euro, bara för att använda sina betalkort. Och det slutade inte där.

Andra avgifter höjdes också, som övertrasseringsavgifter. Och bonusprogram och erbjudanden kopplade till kort minskade eller togs bort.

Det är lätt att förklara varför konsumenternas kostnader ökade. På grund av lägre mellanbanksavgifter fick de kortutgivande bankerna betydligt lägre intäkter samtidigt som kostnaden för att tillhandahålla kort förblev densamma, eller till med högre. Bristen på intäkter från mellanbanksavgiften måste kompenseras för att hålla systemet igång. Därför slutade det med att konsumenterna fick betala för handlarnas besparingar.

Det räckte inte med att konsumenterna fick betala handlarnas besparingar. Studien fann inte heller några bevis för att konsumenterna fick del av besparingarna i form av lägre priser på varor och tjänster – ett påstående som ofta förs fram av dem som förespråkar lägre mellanbanksavgifter och regleringar. Detta tyder på att handlarna helt enkelt använde pengarna för att öka sina marginaler.

Baserat på de spanska erfarenheterna tror jag att Europaparlamentarikerna bör ta ett djupt andetag och grundligt undersöka hur en eventuell lagstiftning skulle påverka alla parter och länder innan de fattar beslut om huruvida en obligatorisk begränsning av mellanbanksavgifter verkligen är nödvändig.

De bör ta en uppriktig titt på frågan genom att noga undersöka tidigare erfarenheter, till exempel de spanska, och beakta alla kostnader - dolda eller synliga - i betalningssystemen, i synnerhet för konsumenterna. Det skulle inte vara första gången konsumenterna drabbas av oavsiktliga konsekvenser.

Den europeiska betalningsmarknaden är förvisso inte perfekt men den uppvisar inte sådana brister att det är motiverat med marknadsingripande regleringar utan att ha full förståelse för konsekvenserna för alla inblandade parter och ett batteri av kompletterande åtgärder. Vissa åtgärder bör absolut undvikas, andra kan behöva justeras för att säkerställa att marknaden fortsätter att fungera på bästa sätt för alla aktörer, och möjligen bör nya åtgärder införas för konsumenternas skull.

Vi bör lära av erfarenheterna från exempelvis Spanien och undvika ineffektiva, ofullständiga och orättvisa åtgärder som kommer att göra mer skada än nytta för konsumenterna.