I Europa är det uppskattningsvis fler än en miljon människor som inte har tillgång till rent dricksvatten till överkomligt pris, skriver Ellen Nygren.

I Europa är det uppskattningsvis fler än en miljon människor som inte har tillgång till rent dricksvatten till överkomligt pris, skriver Ellen Nygren.

MittEuropa »
Tillgång till vatten mänsklig rättighet

Europeiska ekonomiska och sociala kommittén uppmanar EU-kommissionen att göra tillgång till vatten och vattenrening till en mänsklig rättighet. Det skriver Ellen Nygren, ledamot från LO i EESK.

Vid Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs, EESK, plenarmöte 10-11 juli hälsades de nya ledamöterna från Kroatien välkomna till sitt uppdrag i kommittén och som medlemmar i EU.

Dessutom uppmärksammades det nya ordförandeskapet genom att den litauiske EU-parlamentarikern och tidigare statschefen i Litauen, Vytautas Landsbergis, medverkade med ett anförande om Litauens bidrag till EU.

Bland de yttranden som behandlades fanns Strategi för att skydda Europas vattenresurser, ett svar på två meddelanden och en rapport från kommissionen på temat vatten.

EESK uppmanar kommissionen att erkänna behovet av att demokratisera vattenförvaltningen, att inrätta en europeisk vatteninspektion för likabehandling av regioner och att ovillkorligen kartlägga potentiellt skadliga ämnen. Kommissionen uppmanas att lägga fram förslag till lagstiftning för att öka fokus på effektivitet inom vattenförvaltning, så att man inte enbart inriktar sig på hushållens användning. Kommittén framhåller att det inte är tillräckligt med frivilliga åtgärder.

Frågor om vatten är av grundläggande karaktär eftersom alla människor behöver vatten. Politik för vatten och vattenrening måste ingå i en strategi för hållbar utveckling som motsvarar invånarnas nuvarande och framtida behov. I Europa är det uppskattningsvis fler än en miljon människor som inte har tillgång till rent dricksvatten till överkomligt pris, och det är flera miljoner EU-medborgare som inte har tillgång till något reningssystem.

EESK uppmanar därför kommissionen att föreslå bestämmelser som gör tillgången till vatten och vattenrening till en mänsklig rättighet som FN avser, och att främja vattenförsörjning och vattenrening som grundläggande offentliga tjänster tillgängliga för alla.

EESK har tagit fram en informationsrapport om "bättre lagstiftning" som handlar om genomförandeakter och delegerade akter. Syftet med den är att belysa hur det delegerade lagstiftningsförfarande som infördes genom Lissabonfördraget används i praktiken.

För att få en tydlig bild av fenomenets omfattning utarbetades en så uttömmande översikt som möjligt av offentliggjorda delegerade akter. Rapporten anger att det är första gången som en sammanställning har gjorts över delegeringsakter, delegerade akter och delegeringsförslag med direkt tillgång till alla berörda rättsinstrument. Översikten har gjort det möjligt att utvärdera tillämpningen av förfarandet.

Delegationsförfarandet är avsett att användas för "icke väsentliga" bestämmelser för att uppnå snabbare och enklare lagstiftning. Rapporten kommer fram till att tillämpningen är komplex. Det råder oklarhet kring de delegerade akternas exakta juridiska karaktär. EU-domstolens tolkning av begreppet "icke väsentliga" åtgärder varierar från område till område. 

Kommissionen tycks ha ett brett manöverutrymme eftersom den har rätt att föreslå delegeringens omfattning och varaktighet. Rapporten anger att det efter analys av förfarandet fortfarande finns tvivel avseende förfarandets enkelhet, hur EU-medborgarna verkligen uppfattar det som står på spel, den lämpliga användningen av detta förfarande och kontrollmekanismernas effektivitet. Följaktligen skulle det vara lämpligt att utarbeta ett yttrande på eget initiativ om detta ärende för att ge EESK möjlighet att uttala sig om de observationer och slutsatser som formuleras i rapporten, med sikte på eventuellt förslag till förbättring av EUs lagstiftningsprocess.