Debatt: Euron viktig orsak till Europas arbetslöshetskatastrof

De svenska socialdemokratiska EU-parlamentarikerna har lyckats enas om en gemensam artikel  i Europaportalen(18/9) mot EU:s högeragenda inom politik och ekonomi.  Det är bra och jag håller med om inriktningen: att jobben måste komma först, att den sociala dimensionen ska vara central och att det måste bli ordning och reda på arbetsmarknaden.

Moderaternas debattsvar (19/9) är bara en uppstötning av marknadsliberal propaganda. Så den lämnar jag därhän. Men den socialdemokratiska artikeln väcker två frågor:

För det första: Vad gör den europeiska socialdemokratin för att ändra på högeragendan?

I många tunga ekonomiska betänkandena har socialdemokraternas partigrupp S&D gjort upp med högerns EPP. De två stora grupperna i Europaparlamentet enas. Och ger i grunden kommissionen och rådet fortsatt grönt ljus till den förda politiken. Ser man på statistiken visar det sig att S&D-gruppen röstar som EPP i 94,74 procent av alla slutomröstningar (statistik från OEIC) i plenum.

Socialdemokrater sitter vid makten i ett antal EU-länder. Tyvärr för de inte en politik som nämnvärt skiljer sig från EU-kommissionens högeragenda.

Det finns också EU-kommissionärer med hjärtat hos socialdemokratin. Men de tar uppenbarligen inte heller strid mot den högerpolitik som kommissionens ordförande driver.  

En av socialdemokraterna, Olle Ludvigsson, var för inte så länge sen en stark anhängare av den förda politiken. På Europaportalen (22/6 2011) skrev Ludvigsson om 6-packet och dess skarpa åtstramningar: ”Totalt sett pekar dock det mesta på att fördelarna med de tuffare reglerna överväger nackdelarna”. Han påstod också att ”särskilt de svagaste grupperna i samhället skulle gynnas” av den här politiken. Då kritiserade Ludvigsson till och med socialdemokratiska kollegor i Europa som sa nej till åtstramningspolitiken.

Nu tycks Ludvigsson ha ändrat sig. Det är bra. Men lite självkritik hade ju inte skadat, innan han nu går till angrepp mot den högeragenda han tidigare gett sitt stöd.

Men visst; Låt oss gå angrepp mot högeragendan. Då blir det viktigt att väcka kommissionärerna med socialdemokratiskt hjärta. För de sover bevisligen nu. Då blir det också nödvändigt att väcka socialdemokratiska ministrar i olika EU-länders regeringar. För de sover ju också. Och se snarast till att S&D gruppen vaknar, reser sig och säger ifrån mot EPP-högern. Istället för att alltid kompromissa till höger både vad gäller riktning och innehåll i politiken.

För det andra: I hela socialdemokraternas långa artikel säger de inte ett enda ord om euron och dess djupa kris. Varför?

Låt mig gissa. Inom den svenska socialdemokratin råder sedan länge djup splittring i denna fråga. Så ni väljer att vara tysta. Men det löser inte problemet. En stor majoritet av era väljare är motståndare till euron. De kräver besked.

Om det är något som euro-krisen bevisat så är det hur enormt fel den svenska Ja till EMU-sidan hade inför folkomröstningen 2003. På alla punkter har vi EMU-motståndare fått rätt.

Euron har i hösta grad bidragit till den arbetslöshetskatastrof som just nu pågår och där kvinnor drabbas hårdast. Den globala finanskrisen var den utlösande faktorn men hela idén om den monetära unionen i EU är fel från början. De olika länderna har alltför olika ekonomisk grundstruktur, inflation och konkurrenskraft för att kunna ha en gemensam valuta.

Ett av de grundläggande problemen är att flera medlemsländer på grund av den gemensamma valutan fick lägre internationell konkurrenskraft än Tyskland. Det ledde till stora underskott och kris i dessa länder. Samtidigt har det tyska storkapitalet profiterat på euron.

Om inte euron funnits hade den tyska D-markens värde skjutit i höjden. En ökning som, enligt den danske ekonomen Henrik Herlöv Lund, handlat om 20-30 procent. D-marken hade blivit nästan lika stark som dagens Schweizer Franc. Då hade den tyska exportboomen stannat av.

Å andra sidan hade länder som Grekland, Irland och Spanien, utan euron sett de egna valutorna sjunka i värde. Deras exportindustri hade kunnat ta fart igen. Nu är de istället fastlåsta i nedgång och kris.

Den gemensamma räntan medförde dessutom att länder som Irland och Spanien fick bostadsbubblor och hög privat konsumtion. De hade behövt betydligt högre ränta för att stoppa den utvecklingen.

Åtstramningspolitiken fördjupar en kris som också blivit en jämställdhetskris, med ökad prostitution och våld mot kvinnor som resultat. Lösningen är att sätta människors intressen före bankernas. Det krävs massiva offentliga investeringar i infrastruktur, bostäder, välfärd och grön energi och en satsning på unga och kvinnor. Ett jämställt, jämlikt samhälle mår bättre. Det vet vi.

Men handling säger mer än ord. Vänsterpartiet driver de här frågorna och röstar och agerar på det viset. Vi välkomnar att Socialdemokratin är kritiska men i slutändan är det handling som räknas. Jag ser därför fram  emot att vi tillsammans jobbar för att få ett slut på åtstramningspolitik och nyliberal agenda.

Mikael Gustafsson
EU-parlamentariker (V)