Statsminister Fredrik Reinfeldts mini-toppmöte på Harpsund talade om en en ny riktning för EU men det likar mest ”business as usual”, skriver Johan Danielsson.

Statsminister Fredrik Reinfeldts mini-toppmöte på Harpsund talade om en en ny riktning för EU men det likar mest ”business as usual”, skriver Johan Danielsson.

Bild: Anders Selnes

EU behöver en ny färdriktning

EU står inför ett avgörande vägskäl. Valet står mellan en politik för full sysselsättning eller fortsatta nedskärningar och avregleringar.  EU bör bland annat samordna offensiva investeringar i utbildning, innovation, forskning, infrastruktur och miljöteknik. Det skriver Johan Danielsson, EU-utredare på LO.

Vid dagens och morgondagens möte med Europeiska rådet står egentligen endast en sak i fokus för medias intresse. Vem ska EU:s stats- och regeringschefer nominera till kandidat för att ta över efter José Manuel Barroso som EU-kommissionens ordförande? Det är naturligtvis en viktig fråga vem som ska leda den mäktiga kommissionen under nästa mandatperiod. Men spekulationerna skymmer sikten för den än mer avgörande diskussionen som Europeiska rådet ska föra om vilka frågor EU ska prioritera de kommande fem åren.

Efter valet till Europaparlamentet den 25 maj var flera av EU:s regeringschefer ute och talade om behovet av att dra lärdomar och svara på de olika viljor väljarna gav utryck för. Bestörtningen över framväxten av EU-kritiska, rasistiska och fascistiska partier har varit ett bärande tema. Valet visade på ett utbrett missnöje över hur EU har utvecklats de senaste fem åren.

Den finansiella och ekonomiska krisen har satt djupa spår i de europeiska samhällena. 26 miljoner står utan jobb, varav nästan sex miljoner unga. 125 miljoner människor befinner sig i riskzonen för att leva i fattigdom eller social utestängning. Tillväxten är nästintill obefintlig och konkurrenskraften svag.

Arbetslösheten, fattigdomen och orättvisorna som ökat under krisåren har påverkat tilltron till de demokratiska institutionerna, både på nationell och europeisk nivå. Allt färre medborgare har en positiv syn på EU-samarbetet. En viktig grogrund för populistiska och extremistiska krafter är EUs demokratiska underskott. Medlemsstaterna har överlämnat en stor del av den politiska makten till EU. Men frågan hur medborgarna ska kunna delta i de europeiska beslutsprocesserna och hur man ska kunna utkräva ansvar av de som innehar makten inom EU är fortfarande till stora delar obesvarad.

Nu när formandet av de olika politiska grupperna i Europaparlamentet är klart kan man konstatera att de högerextrema krafterna bör få ett relativt begränsat inflytande över parlamentets arbete och beslutsfattande den kommande mandatperioden. De två största partigrupperna, den konservativa och den socialdemokratiska, samlar tillsammans med den liberala gruppen eller den gröna gruppen fortfarande en stor majoritet av mandaten. Men trenden med allt starkare stöd till extrema och populistiska krafter i Europa är mycket oroande. Det visar på att medborgarna är missnöjda med utvecklingen, något som de etablerade demokratiska partierna måste ta till sig och föra en debatt om EUs framtid.

Statsminister Fredrik Reinfeldts bidrag till debatten var att arrangera ett mini-toppmöte på Harpsund med Tysklands förbundskansler Angela Merkel och premiärministrarna i Storbritannien och Nederländerna, David Cameron och Mark Rutte. Resultatet av mötet proklamerades som ”en ny riktning för EU”. Men skrapar man på ytan ser man gammal hederlig konservativ politik med fortsatta avregleringar på bekostnad av arbetstagare och konsumenter i kombination med en restriktiv ekonomisk politik som stryper södra Europa. Det är ingen ny riktning för EU, det är ”business as usual”.

EU står inför ett avgörande vägskäl. Valet står mellan en politik för full sysselsättning eller fortsatta nedskärningar och avregleringar. Mellan rättvisa villkor med trygga jobb och konkurrens med lägre löner, sämre arbetsvillkor och farlig arbetsmiljö. Mellan en stark demokrati och juridisk klåfingrighet med kortsiktiga kapitalintressen.

LO har nyligen presenterat sina europapolitiska prioriteringar för den kommande mandatperioden. Det är 40 förslag för ett bättre EU. LO vill se ett EU som tar ledningen för en ekonomisk politik med full sysselsättning och hållbar tillväxt som övergripande mål. Ett EU som tar ledningen för en utveckling som garanterar ordning och reda på arbetsmarknaden samt demokrati och öppenhet.

LO vill bland annat att dagens politik med ensidiga åtstramningar och avregleringar upphör. EU bör istället samordna offensiva investeringar i utbildning, innovation, forskning, infrastruktur och miljöteknik. De länder inom EU som har finansiellt utrymme måste göra offensiva investeringar för att få fart på ekonomin. LO har föreslagit ett nationellt investeringspaket på 2 procent av BNP.

Ett socialt protokoll måste införas i EU:s fördrag som slår fast att en balans ska råda mellan grundläggande fackliga fri- och rättigheter och ekonomiska friheter på den inre marknaden. Vid konflikt ska de fackliga fri- och rättigheterna äga företräde. Svenska kollektivavtal ska gälla på svensk arbetsmarknad. Alla arbetstagare, oavsett nationalitet, som arbetar i Sverige ska behandlas lika. För att förhindra lönedumpning måste EU:s utstationeringsdirektiv ändras och i Sverige ska Lex Laval-lagen rivas upp. Vid all offentlig upphandling ska krav på kollektivavtal kunna ställas.

Det måste skapas en tydlig kompetensfördelning mellan unionen och dess medlemsländers kompetenser vid en framtida ändring av EU:s fördrag. LO anser att EU inte ska ha kompetens på de välfärdsrelaterade områdena, inklusive bland annat skola, vård, omsorg, bostadsmarknaden, alkoholförsäljning, lönebildning och fackliga rättigheter.

Transparensen i EU:s beslutsprocess måste dessutom öka. Allmänhetens tillgång till EU-handlingar måste stärkas. Det ska vara tydligt vem som är ansvarig för vilka beslut. Utan dessa förändringar omöjliggörs det demokratiska ansvarsutkrävandet.

Om politiken fortsätter i samma riktning i ytterligare fem år kan vi se framemot fortsatt växande stöd för EU-kritiska, rasistiska och fascistiska partier i valet 2019.  

Johan Danielsson
EU-utredare på LO