Debatt: Debatt: Sverige och EU måste agera för Burmas folk

Utvecklingen i Burma går åt fel håll. Våldet och förtrycket av rohingyer i delstaten Rakhine har nått tidigare oöverträffade nivåer, konflikten i norr har förvärrats, pressfriheten har försämrats, fredsprocessen har gått i stå och religiösa och nationalistiska extremister stärker sina positioner. I början av februari 2018 konstaterade FN:s rapportör för mänskliga rättigheter i Burma att det inte kan uteslutas att krigsbrott begåtts i landet. 

Trots allt detta lyser konkreta åtgärder från Sveriges regering med sin frånvaro och i EU förefaller regeringen inte vara drivande i frågan om tuffare åtgärder mot Burma. Vi efterlyser nu konkreta åtgärder från regeringen som svar på de fruktansvärda övergrepp som sker i Burma.

Sedan i augusti 2017 har landets militär genomfört en massiv offensiv i delstaten Rakhine och enligt siffror från FN:s migrationsorganisation IOM har 688 000 människor flytt våldet till grannlandet Bangladesh. Militärens övergrepp mot civila har av FN:s människorättschef kallats ”ett skolboksexempel på etnisk rensning.” Enligt beräkningar från Läkare utan gränser dödades 6 700 rohingyer bara under den första månaden, minst 730 av dessa var barn. Överlevande vittnar om fruktansvärda övergrepp: barn som har dödats inför ögonen på sina mödrar och massvåldtäkter utförda av soldater.

Omvärlden har en viktig roll att spela för att sätta press på Burma. Sveriges regering, inte minst utrikesminister Margot Wallström, har vid flera tillfällen sagt att våldet måste upphöra och ansvariga ställas inför rätta. Wallström har sagt att det som sker i Rakhine ”uppvisar alla tecken på definitionen för brott mot mänskligheten.” Europaparlamentet har uppmanat EU och dess medlemsländer att rikta sanktioner mot ansvariga militärer och utöka det befintliga vapenembargot till att även omfatta militär utbildning.

Förbluffande svaga reaktioner
Men än så länge lyser konkreta åtgärder med sin frånvaro. Från både Sveriges och EU:s sida har reaktionerna på övergreppen i Burma varit förbluffande svaga. Den enda konkreta åtgärden från EU har varit att dra tillbaka stående inbjudningar till militära ledare. Detta är naturligtvis inte tillräckligt som svar på etnisk rensning. Sverige borde aktivt driva på för att EU ska införa sanktioner mot militära ledare och för att ansvariga förövare ställs inför rätta internationellt. Straffrihet för de fruktansvärda övergrepp som sker i Burma kan inte accepteras. Men det är förvånande tyst från den svenska regeringen.

Caroline Szyber (KD)
Riksdagsledamot, ledamot EU-nämnden