EU fyller sista luckan i migrationspakten – så förändras reglerna

Förhandlare för EU-parlamentet och medlemsländerna nådde på måndagskvällen en preliminär uppgörelse om nya regler för utvisning av personer som inte har rätt att stanna i unionen i den så kallade återvändandeförordningen som inom kort formellt ska antas. Uppgörelsen är den sista lagstiftningsakten som saknades i EU:s migrations- och asylpakt som börjar gälla inom kort.

– Med de nya reglerna har vi mer kontroll över vem som kan komma till EU, vem som kan stanna och vem som behöver lämna. Det är vad medborgarna förväntar sig, sade migrationskommissionären Magnus Brunner efter överenskommelsen.

Tre av tio lämnar EU
Bakgrunden till förhandlingarna är en låg återvändningsgrad. Knappt 28 procent av de personer som 2025 hade fått avvisningsbeslut lämnade faktiskt EU, enligt Eurostat. Det var den högsta siffran på tio år.

Den återstående knäckfrågan för förhandlarna var när de olika delarna av förordningen ska börja gälla. EU-parlamentet ville att lagen träder i kraft omedelbart vid antagande. Ministerrådet, som representerar EU:s medlemsländer, vill ha upp till två år på sig för merparten av åtgärderna.

För EU-parlamentets räkning förhandlade den nederländske liberalen Malik Azmani som beskrev en fördröjning som ohållbar.

– Varje månads försening är en månad till där systemet fortsätter att misslyckas, sade Azmani under en pressträff på tisdagen.

Kompromissen som ändå nåddes innebär att kärnartiklarna, däribland återvändandehubbar och den europeiska återvändandeordern, gäller dagen efter publicering i EU:s officiella tidning, medan artiklar som kräver ändringar i nationell lagstiftning ger länderna tolv månader.

Nya verktyg för avvisning
Det centrala i förordningen är en europeisk återvändandeorder – ett gemensamt formulär för avvisningsbeslut som ska möjliggöra ömsesidigt erkännande och verkställighet i andra EU-länder. Systemet är till en början frivilligt men kommissionen ska utvärdera om det bör bli obligatoriskt inom två–tre år.

Tvångsåtersändning blir obligatorisk om personen utgör en säkerhetsrisk, vägrar samarbeta eller avviker. Frihetsberövande kan ske i upp till 24 månader. Inreseförbud förlängs till upp till tio år som huvudregel, upp till 20 år i allvarliga fall och på obegränsad tid vid säkerhetshot.

Förordningen tillåter också att länder ingår avtal med stater utanför EU om att ta emot avvisade migranter – de så kallade återvändandehubbar.

– Vårt mål var tydligt: ett effektivt, rättvist och fungerande system för återvändande, med en juridiskt solid text, sade Azmani.

Återvändandehubbar: nytt verktyg, oprövad modell
Återvändandeförordningen ger länder möjlighet att ingå avtal med stater utanför EU om att ta emot avvisade migranter i väntan på återsändning. Ensamkommande minderåriga undantas. Flera länder – bland dem Nederländerna, Österrike och Danmark – för redan samtal med tänkbara partnerländer om sådana arrangemang.

Charlie Weimers (SD), som förhandlade om förordningen för ECR-gruppens räkning välkomnade uppgörelsen.

– Det här avtalet markerar ett tydligt skifte. Ett återvändandebeslut ska nu faktiskt innebära just det: du lämnar Europa, sade Weimers.

Kritik om rättighetsskydd
Uppgörelsen mötte hård kritik från den gröna partigruppen. Dess förhandlare Mélissa Camara sade att texten tillkommit på villkor satta av en EPP-ledd högerkoalition.

– Uppgörelsen legaliserar återvändandehubbar utanför EU och ger grönt ljus för förvar av minderåriga och inreseförbud på livstid utan tillräckliga rättsliga grunder, sade Camara.

Kommissionen och ordförandelandet Cypern, som representerades av biträdande migrationsministern Nicholas Ioannides i förhandlingarna, betonade att principen om non-refoulement – förbudet mot att återsända någon till ett land där de riskerar förföljelse – är inskriven i förordningen som ett bindande krav för alla avtal om återvändandehubbar.

– Den nya förordningen påskyndar återvändandeprocessen och kompletterar pakten, alltid i enlighet med mänskliga rättigheter, sade Ioannides.

Pakten börjar gälla den 12 juni
Återvändandeförordningen är den sista delen i EU:s nya migrations- och asylpakt som i sin tur är resultatet av ett decenniums förhandlingar med rötterna i migrationskrisen 2015. Den består av tio sammanlänkade rättsakter som träder i kraft i sin helhet den 12 juni. Pakten ersätter ett fragmenterat regelverk där länder vid EU:s yttre gränser bar ett oproportionerligt stort ansvar, med gemensamma procedurer, en EU-gemensam databas och ett bindande solidaritetssystem för fördelning av ansvar.

Rättsakterna täcker hela kedjan: från screening och registrering vid gränserna, via asylprövning och mottagningsförhållanden och hantering av krissituationer.

Den frivilliga solidariteten försvinner. Alla EU-länder måste bidra med antingen omfördelning av asylsökande, ekonomiska bidrag eller operativt stöd till länder under press – en ordning som ska ersätta det gamla systemet där länder vid EU:s yttre gränser i stor utsträckning hanterade migranter på egen hand. (Se faktarutor för mer information.)

Kvarstående luckor
Under utfrågning i EU-parlamentets inrikesutskott på måndagen innan uppgörelsen nåddes på kvällen var migrationskommissionär Magnus Brunner tydlig med att genomförandet inte är problemfritt.

– Inte allt kommer att fungera perfekt från allra första dagen. Det är vi medvetna om, sade Brunner.

Ett av de mest påtagliga problemen gäller Eurodac, den utökade EU-gemensamma databasen för biometriska uppgifter som ska underlätta identifiering av migranter och förhindra att personer söker asyl i flera länder utan att bli identifierade. Vid utfrågningen hade elva länder notifierat att de tekniska systemen är klara. Sexton rapporterade kvarstående svårigheter men uppgav sig förvänta lösa dem till den 12 juni.

Brunner pekade ändå på att den sammantagna bilden är positiv.

– Olagliga ankomster har minskat med 55 procent de senaste två åren. På Västra Balkan-rutten är minskningen över 90 procent på tre år, sade Brunner.

Flera länder saknar fortfarande färdig nationell lagstiftning. Frankrike och Italien uppgavs planera att använda dekret för att genomföra pakten i tid, i stället för att gå via parlamenten – en lösning som kritiserades av parlamentsledamöter under utskottsutfrågningen.

Formellt antagande återstår
Innan måndagens uppgörelse om återvändandeförordningen träder i kraft måste den formellt antas av parlamentet och ministerrådet.

I EU-parlamentet nåddes i mars en förhandlingsposition med stöd av en koalition bestående av kristdemokratiska och konservativa EPP, nationalkonservativa ECR, högerextrema Patrioter för Europa (PfE) och ultranationalistiska Suveräna nationers Europa (ESN). Det bröt mot det mönster där EPP traditionellt sökt majoritet tillsammans med socialdemokratiska S&D och liberala RE.

Kommissionen planerar en utvärdering av paktens genomförande 2027–2028.