Debatt: Replik: Mardrömmar kan bli verklighet

Innebär EUs förslag till ny grundlag ett brott mot vår egen konstitutions grundläggande princip om folksuveränitet? Om detta är Carl B Hamilton och jag gravt oeniga.

Samlad bedömning krävs
För att få svar på denna fråga måste en bedömning göras av alla förändringar som gjorts i samband med EU-medlemskapet och RF:s grundläggande krav på folksuveränitet. Även regeringen anser att en samlad bedömning måste göras. I sin skrivelse till riksdagen om konventets förslag till ett nytt konstitutionellt avtal konstateras att (man måste beakta) ”de samlade effekterna av konventets förslag, i

förening med vad som tidigare har överlåtits (och om detta ) är förenligt med 10 kapitlet 5§ första stycket i RF.”

Vidare påpekas i skrivelsen att nyheter i EU-konstitutionen är att nuvarande tredje pelaren som bl a gäller polis och straffrätt, blir föremål för gemensamt beslutsfattande, dvs ett överförande av beslutsrätt till EU. Samma gäller flexibilitetsklausulen och att majoritetsbeslut blir huvudregel i ministerrådet.

Regeringen gör ingen samlad bedömning
Regeringen underlåter emellertid att göra en samlad bedömning trots att man tidigare betonat vikten av detta. Nyheterna i fördraget räknas upp kortfattat och sedan konstateras utan motivering att detta inte strider mot regeringsformen. Denna kritik återfinns i juristprofessorn Tomas Bulls bidrag i SIEPS 2004:3-7 En konstitution för Europa (s 184-185).

”The devil is in the details”
En förändring i det juridiska systemet kan få mer vittgående effekter än vad som är direkt synliga. Jag har ofta i riksdagsdebatter använt uttryckt ”the devil is in the details” samt att ”helheten ofta är mer än delarna” för att peka på hur viktigt det är att granska lagförslag in i minsta detalj samtidigt som förslagen i sin helhet måste beaktas.

Hamilton ser inte eller vill inte se problemet att de förändringar som

följer av EU-konstitutionen och en rad tidigare beslut och handlingar

innebär att EUs maktövertagande sammantaget kan förändra ”statsskickets grunder”.

En juridisk federation
Om EU utvecklas till en federation uppstår en konflikt med RFs

grundläggande paragraf om folksuveränitet. EU-rättens utveckling, dess

rättsordning samt dess gemensamma institutioner är federala, därför att

de ”slår ut” nationella regler och ger EU sanktionsrätt. Unionen är

således en juridisk federation, vilket Tysklands Europaminister Hans

Martin Bury har konstaterat. Men är inte också den politiska

utvecklingen federativ?

Allvarligt ingrepp i suveräniteten
Redan i dag finns det många områden som vår regering och riksdagen inte

längre kan påverka. En av de allvarligaste ingreppen finner vi på

straffrättens/kriminalpolitikens område. Genom den gemensamma

arresteringsordern kan Sverige som suverän stat inte längre skydda sina

medborgare mot rättsprinciper som vi finner felaktiga och/eller

främmande. Att EU-polis ska få använda hemlig avlyssning i Sverige vad

gäller telefon, e-post etc är ett oerhört långtgående ingrepp i svenska

medborgares rättsskydd, en verklig medborgarfråga.

”Eurostapo”
För att väcka Hamilton ur hans idealistiska federativa drömmar kan jag

inte underlåta att använda ett provokativt uttryck: Jag är övertygad om

att Hamilton lika litet som jag vill öppna vägen för ett ”Eurostapo”.

Men mardrömmar kan bli verklighet, om man inte tänker till i tid!

Unionspolitiken berör numera en rad av nationalstatens kärnområden -

straffrätten, polisen men också utrikes- och säkerhetspolitiken. Detta

visar att både den rättsliga och politiska utvecklingen varit federal

och att EU-konstitutionen berör principerna för statsskicket.

Statskupp i lagliga former
Om riksdagen vill arbeta för en sådan utveckling, står det dem fritt. De

kan ändra grundlagen och ta bort bestämmelserna om folksuveränitet, dvs

att all makt ska utgå från folket. Men de kan inte både anta EUs

konstitutionen och låta bli att ändra grundlagen. Det är ett så grovt

regelbrott att jag dristat mig att kalla det en statskupp i lagliga former.

M och fp tappar sin trovärdighet
Men varför vågar inte Hamilton föreslå det logiska steget utan i stället

hymlar om att EUs konstitution inte påverkar oss? Jo, för då kommer

folkomröstningsfrågan upp. En minoritet i riksdagen kan rösta fram en beslutande folkomröstning. Folkpartiet och moderaterna slogs för denna paragraf på 70-talet.

Dagens fp och m har tydligen helt tappat intresset för minoritetsskydd för grundlagen. Ser inte partiledningarna att de tappar sin trovärdighet när det gäller att skydda ”the rule of law”?

Folkomröstningar uppfattas tydligen som farliga för etablissemanget och det var EMU-omröstningen och det visar dagens bekymrade Chirac. Men varför är medborgarna klart skeptiska till EUs utveckling, medan politiker och byråkrater inte kan trumfa igenom förändringar snabbt nog?

Välbetald överklass av politiker
Public choice - egenintresset - ger som vanligt förklaringen. EU skapar en synnerligen välbetald överklass av politiker/byråkrater, som vanligt folk får försörja men vars maktutövning de inte kan påverka.

Hamilton bör därför inte vara en av de 349 som trumfar igenom EU-grundlagen. Han ska ha en röst som alla vi andra. Vår suveränitet är ingen fråga för en politisk klass som aldrig vågat erkänna EU-medlemskapets konsekvenser. Den dåvarande borgerliga regeringen gömde snabbt den s.k. ”plattläggningsparagrafen” som klart visade vad EU-medlemskapet innebar. Rädslan att tala klartext har inte ökat med åren bland politikerna. Hur var det man sa om Nixon? Och det gällde endast köp av bil. Nu gäller det något mycket viktigare, vår självbestämmanderätt.

Margit Gennser (m), ordförande i Medborgare för folkomröstning