Debatt: "Turkiet uppfyller inte kraven för EU-förhandlingar"

Turkiets resa mot EU började redan på 60-talet. Vid olika tidpunkter har Ankara ansökt om medlemskap, men fått avslag. Som orsaker har det angivits att det funnits politiska problem, men också att landet skulle få stora svårigheter att anpassa sig till Europa socialt och ekonomiskt. Men relationerna har ändå upprätthållits som med tiden blivit starkare.

I december 1964 undertecknades ett associationsavtal i Ankara som banade vägen för ett unionsavtal 1996. Och slutligen den 13 december 1999 förverkligades den turkiska drömmen om Europeisk medlemskap. Europeiska rådet i Helsingfors meddelade att kommissionens förslag att ge Turkiet status som kandidatland antagits.

Politiska krav

Idag sex år senare står Turkiet inför en ny epok. Alla länder som vill ansluta sig till EU måste rätta sig efter Köpenhamnskriterierna; politiska, ekonomiska och administrativa. Det politiska kriteriet är det mest grundläggande och måste vara uppfyllt innan förhandlingar om medlemskap kan påbörjas. Den stadgar att demokrati, rättsäkerhet, mänskliga rättigheter och respekt för och skydd av minoriteter ska garanteras. Under åren har argumenten om för eller emot turkiskt medlemskap skiftat i varierande grad i EU.

I länder där hemmaopinionen visat anti-turkiska stämningar har ledarna tagit missnöjet på allvar. Många har fruktat att Turkiet med sina 70 miljoner invånare skulle få stort politiskt inflytande och därmed förskjuta maktbalansen i EU.

Andra argument har varit att landet är fattigt, muslimskt som inte hör hemma i den kristna familjen och att turkisk arbetskraftsinvandring skulle konkurrera ut jobben.

Turkiet har aldrig gjort upp

Men det är inget land som på allvar talat om den politiska frågan som jag ser som ett stort problem. Turkiet har inte tvingats göra upp med sitt förflutna och de brott de begått mot mänskligheten under den 80-åriga historien.

Det finns ett problem i Turkiet och det är att demokratin inte byggts underifrån av folket själva. I stället har den sanktionerats uppifrån av militärherrar. Efter bildandet av republiken 1924 så var Turkiet länge en enpartistat. När demokratin vann terräng så begränsades den av militären och landet har sett tre militärkupper, 1960, 1971 och 1980. Demokratin har alltså begränsats av den institution – militären som enligt de turkiska ledarna varit garantin för att landet skulle vara just demokratiskt. Men reformer för demokrati har aldrig på allvar varit gällande.

Demokratins svårigheter

På frågan om orsakerna till demokratins svårigheter i Turkiet kan man svara på följande sätt; Att det av tradition har funnits en mycket djup klyfta mellan eliten och folket i det turkiska samhället. Och detta har ju inte direkt underlättats av att närmare var tredje invånare - landets kurdiska befolkning - helt ställts utanför den politiska processen under hela Turkiets historia.

Det har aldrig utvecklats några naturliga band mellan de styrande och befolkningen, vilket gjort att demokratiska lösningar aldrig framstått som lockande. Militärer som gett order om, eller genomfört skövlingar av tusentals kurdiska byar, massdeporterat miljontals kurder till turkiska storstäder eller utsatt tusentals politiker, journalister och författare för tortyr har inte ställts inför rätta. Detta är mycket allvarligt eftersom att många övergrepp också skett i nutid under 1980 och 90-talen.

Förbrytelser tas ej på allvar

Istället har EU:s krav bland annat handlat om att Ankara ska göra lagändringar och respektera minoriteter och dessa förbrytelser kommer nu Turkiet undan med. För att demokratin ska bli verklighet så måste Turkiet på allvar låta demokratin sprida sig över hela samhället. Kurdernas grundläggande mänskliga, kulturella och språkliga rättigheter måste garanteras i grundlagen. Alla kurder som tvingats lämna sina hem måste få upprättelse och ekonomisk ersättning.

Men Turkiet måste även erkänna folkmordet på 1 miljon armenier och lösa Cypernkonflikten. Därför anser jag att tiden inte var mogen för Turkiet att börja förhandla om medlemskap med EU.

Gulan Avci, Integrationssamordnare (fp) med rötter i Kurdistan