Debatt: Kruse: I slutändan måste Sverige införa euron

Olle Abrahamsson läser nog EG-fördraget på ett alldeles eget sätt när han menar att deltagandet i den monetära unionen är en rättighet, inte en skyldighet för medlemsstaterna (Europaportalen 080530).



En skyldighet

För det första kan man inte alls få intrycket av de tekniska bestämmelserna om den ekonomiska och monetära politiken att det bara är fråga om eftertraktade rättigheter att delta i valutasamarbetet. Tvärtom ska EU-kommissionen med flera rapportera till ministerrådet om hur medlemsstaterna fullgör sina förpliktelser när det gäller att förverkliga EMU. Och bestämmelserna i övrigt visar ju tydligt att det är fråga om att fullgöra skyldigheter, inte att välja om man vill vara med eller inte.



Men för det andra, och viktigare, måste man ta hänsyn till att upprättandet av den ekonomiska och monetära unionen är ett av EG:s grundläggande mål, vid sidan om den gemensamma marknaden. Det framgår av portalparagrafen om gemenskapens mål. EG-fördraget förpliktar medlemsstaterna att föra en ekonomisk politik som syftar till att nå det målet, enligt fastställda villkor och tidsramar. Medlemsstater är förpliktade att vidta alla lämpliga åtgärder för att säkerställa skyldigheterna enligt fördraget.



EU-samarbetet ger verkligen inte medlemsstaterna någon rätt att välja eller vraka mellan de olika skyldigheterna; i enstaka fall, som när det gäller fördjupat samarbete eller försvarssamarbete, ger fördraget uttryck för rättigheter att gå olika fort fram, men dessa fall är utförligt beskrivna i fördraget. EMU-samarbetet hör inte dit.



Det är ju mot den bakgrunden som man ska läsa undantagen för Storbritannien och Danmark. Övriga medlemsstater medger att Storbritannien står utanför EMU och klargör att landet är förpliktat att ansluta sig bara om man vill det. Även Danmark medges undantag. Det är ju uppenbart att dessa medgivanden inte skulle krävas om det inte fanns en förpliktelse att delta.



Någon annan slutsats än att Sverige är förpliktat att delta i EMU och införa euron – när de tekniska kriterierna är uppfyllda – kan man därför knappast dra. En annan sak är ju att vi nu, när vi dessvärre har folkomröstat om saken, blir tvungna att i en allmän debatt hålla fast vid att vi har något slags undantag.

EG-domstolen tolkar - inte riksdagen

Jesper Katz resonerar om den svenska suveräniteten på ett i Sverige vanligt sätt men det är dessvärre inte korrekt (Europaportalen 080527). Sveriges medlemskap är grundat på ett internationellt avtal mellan Sverige och övriga medlemsländer.



Sverige – eller den svenska riksdagen – kan inte ensidigt bestämma hur detta avtal ska tolkas och tillämpas. Det avgörs av EG-domstolen som enligt fördraget är ensamt behörig att tolka fördraget. Den svenska riksdagens – eller regeringens – uppfattning i frågan om EMU, eller om vad vi anser att vi har överlåtit till EG, är en partsyttring men kan inte vara bindande för EG-domstolen. Allt talar för att Sverige enligt EG-fördraget är skyldigt att införa euron när de tekniska förutsättningarna är uppfyllda.



Den tyska debatten om ett "statsrättsligt provisorium" är intressant, men grundar sig dels på att Tyskland har en annan konstitution än Sverige, dels på en önskan om att det europeiska rättsläget skulle vara ett annat än vad erfarenheten och EG-domstolens rättspraxis ger uttryck för. Den är inte relevant för Sverige.



Domstolens makt inte obegränsad

Att det inte skulle finnas någon konstitutionell gräns för vilken makt EG-domstolen kan förse sig med – som Katz uttrycker det – är naturligtvis inte riktigt. Fördraget drar upp mycket tydliga gränser för vad som överlåts till EG genom fördragen, och för EG-domstolens behörighet, och det finns ingen som helst grund för antagandet att just EG-domstolen skulle vilja utvidga EG:s behörighet utöver vad fördraget anger. Tvärtom har domstolen i ett stort antal mål visat att just gränsdragningen mellan EG:s behörighet och medlemsstaternas suveränitet är en av dess viktigaste uppgifter.



Det är sannerligen inte tillrådligt att bortse från en eventuellt fällande dom från EG-domstolen om fördragsbrott. Även internationella avtal ska hållas, det är en grundbult i en rättsstat. I ett sådant fall av domstolstrots ger också fördraget kommissionen rätt att föra en ny talan om fördragsbrott och kräva böter eller vite av den försumliga medlemsstaten. Och kommissionen anser sig förpliktad att föra en sådan talan om fördragsbrott för att upprätthålla respekten för rättsordningen.



Rättspraxis visar att de ekonomiska sanktionerna i ett sådant fall blir så stora att ingen medlemsstat i längden har råd att fortsätta med sitt fördragsbrott. Grekland, Spanien och Frankrike har redan fått känna på sådana stora bötesbelopp. Domstolsbeslut i EU är verkligen inte bara tomma viljeyttringar.



Till slut måste Sverige införa euron

Frågan om när och hur en talan mot Sverige om fördragsbrott beträffande euron kan föras är säkert komplicerad, som Olle Abrahamsson säger. Men man ska komma ihåg att kommissionen har åtskilliga möjligheter att grunda sin talan, inte bara i frågan om huruvida Sverige faktiskt eller tekniskt uppfyller konvergenskriterierna. Bland annat kan just samarbetsförpliktelsen i artikel 10 EG sannolikt användas, särskilt om Sverige uppenbart väljer att bara använda ett tekniskt kriterium om ERM som skäl för att inte införa euron. Sådant har karaktär av "maktmissbruk" i EG-terminologin och brukar genomskådas av både kommissionen och EG-domstolen.



Men det är närmast en politisk fråga för kommissionen om när eller hur de vill försöka förmå Sverige att införa euron. Så länge som vi inte är ensamma om att stå utanför är det kanske inte någon brådska. Men den dagen vi står ensamma utanför EMU kommer väl saken att ställas på sin spets. Det finns ingen grund för att anta att Sveriges situation i en process om fördragsbrott förbättras med tiden, till exempel för att kommissionen inte ännu har valt att handla. Det är snarare tvärtom.



Anders Kruse

Pensionerad ambassadör och chef för UD:s rättssekretariat för EU-frågor, regeringens ombud i EG-domstolen