Från sovjetisk lillebror till unionens väktare

I den lilla staden Sanok, som ligger några mil från gränsen, har utvecklingen skett snabbt sedan landet gick med i EU 2004. Staden har fått en rejäl ansiktslyftning med nymålade fasader, upprustade gator och ett välpolerat torg. Jag minns hur jag och min familj körde igenom staden i en röd småbil med takbox i slutet av kommunisttiden för snart tjugo år sedan. Vi var som en symbol för att en förändring var på gång och mottogs som mindre superstars.

En västerländsk värsting

Vår bil var ett kraftpaket i polackernas ögon. En västerländsk värsting som slet åt sig uppmärksamhet var man än kom. ”Den har till och med en båt på taket,” skrek ungarna om takboxen och jag sken stolt. Det var kul att komma till mina föräldrars födelsestad, här var jag plötsligt någon som hade det riktigt gott ställt.

Affärskedjan Pewex var den enda som hade tillstånd att sälja västerländska varor. Det var där jag och min bror växlade våra svenska pengar mot dollar (enda valutan som gick att handla för på Pewex) och kunde handla samma grejer som i Sverige. Coca Cola, bananer och märkeskläder. De andra ungarna stod alltid avundsjuka utanför när vi, de bortskämda västerländska barnen, gled ut som ena lyckans ostar med påsarna fyllda av lyx.

Allt är förbytt

Tjugo år senare är allt som förbytt. EU-pengar har strömmat in i regionen vilket en vän till mig också beskriver: ”Det är EU-pengar”, (Han pekar på en nymålad fasad.) "Det är också EU-pengar". (Fontänen på torget.) ”Till och med min farsas nya solcellsfångare på hans hotell är EU-pengar”.

Arbetslösheten, som bara för några år sedan var gigantisk här har bytts mot ett törstande efter ung arbetskraft. En arbetskraft som begett sig till länder som Tyskland, Sverige och Irland på jakt efter bättre löner, men som i alltfler fall börjar komma tillbaks till sitt hemland.

Samtliga polacker som jag pratar med är positiva över att tillhöra EU, Nato och Schengen. Glädjen är långt ifrån bara förknippad med att man har fått det lättare att resa och jobba utomlands eller att EU har bidragit med pengar till upprustning av landet. Framför allt är deltagandet ett kvitto på att man har tagit ytterligare ett steg bort från nedrige storebrodern Ryssland och att man i framtiden kan känna sig säkrare som nation.

I grunden finns där också en självklar övertygelse, den om att Polen alltid har varit och alltid kommer att vara en del av Europa. Kommunismen var något man fick slängt i ansiktet av omvärlden. Att de nu är unionens väktare känns för många här som ett naturligt steg.

Flyr över gränsen

Fänrik Lukowski vid sitt skrivbord.

Bild: Tomasz Pozar

Fänrik Lukowski sitter rakryggad på sitt kontor i Sanok. Hans arbete går i första hand ut på att

kontrollera misstänkta fordon och människor innanför den polska gränsen. De som genom de polska skogarna lyckats ta sig förbi EU: s mur.

Han var själv med om att gripa två stora grupper från Kina för en tid sedan, en grupp på 40 personer och en på 28 personer som försökte ta sig över landgränsen genom naturen.

– Det är uppenbart vad de gör här. De vill helt enkelt förbättra sin livsstandard, säger fänriken och tillägger att för dem som väl tar sig igenom landet och vidare ut i Europa, väntar ofta slavliknande anställningar hos arbetsledare som utnyttjar de papperslösas rädsla att bli tagna av polis.

Förutom kineser och ukrainare trängs en rad olika nationaliteter i och runt regionen. Människor från Tjetjenien, Armenien, Vietnamn, Moldavien och Sri Lanka – alla på flykt från något sämre till något bättre. Vissa av dem lyckas att ta sig in i landet men för de allra flesta slutar det i häktet hos gränspolisen. Det första kvartalet i år har man tagit fast fler än 700 papperslösa runt om i landet, men enligt Lukowski är målet snarare att stoppa människosmugglarna.

– Efter EU-inträdet var vi alla här skeptiska till att Polen så snabbt skulle ingå i Schengensamarbetet. Det var så mycket som fattades utrustnings- och kunskapsmässigt, säger fänriken.

Droger, vapen och sprängmedel

Lukowski berättar stolt om den nybyggnation som kommer att ske på avdelningen och pekar på den slitna fasaden när han lotsar mig runt på anläggningen. Byggnaden väntar på en renovering och än fler militärer i dess innandöme. De måste utöka personalstyrkan för att kunna utföra sitt arbete, säger han.

I fänrikens arbetsuppgifter ingår också att förhindra att droger, vapen och sprängmedel sprids vidare ut i Europa. Efter första och andra världskriget finns mycket vapen, ammunition och granater kvar i de karpatska skogarna och det händer att de fångar människor som med hjälp av metalldetektorer försökt att spåra fynden från krigen.

Lukowski tror att Schengensamarbetet har betytt mest för den vanliga polacken. Att de nu inte tvingas att stå i några långa köer när de ska över till Slovakien och Ungern. Det har förhindrat irritationer samtidigt som friheten är så stor att en polack i lugn och ro kan gå och plocka svamp på den slovakiska sidan.