Debatt: Katz och Munkhammar: Ge inget EU-stöd till Grekland

Grekland måste reformera sin ekonomi och minska sitt budgetunderskott för att undvika en förvärrad skuldkris. Vissa tvivlar på att grekerna klarar en nödvändig budgetsanering. En möjlighet som diskuteras är att ge Grekland lån eller finansiellt stöd, antingen via unionen eller bilateralt, för att landet ska klara det uppkomna läget.

Även om sådant stöd skulle kunna lösa den akuta krisen skulle det, menar vi, sända felaktiga signaler till andra skuldsatta länder. För att euron skall bli framgångsrik på sikt måste varje land föra en hållbar finanspolitik, ta ansvar för sina skulder och bevara sin konkurrenskraft. Det är därför viktigt att hålla på principen att unionens medlämsländer inte har ansvar för varandras skulder.

En trojansk häst?

Grekland införlivas i euroområdet 2001 eftersom landet inte uppfyllde kriterierna för medlemskap när euron infördes två år tidigare. Efter regeringsskiftet 2004 avslöjades att landet lämnat oriktiga uppgifter om sin ekonomi och inte heller uppfyllde inträdeskraven när landet beviljades medlemskap. Och att landet dessutom under många år brutit mot stabilitetspakten. Den konservativa regeringen försvarar sig med att det var deras föregångare som syndat och utlovade bot och bättring.

Medlemskapet innebar att Greklands räntor sjönk vilket under en tid resulterade i både hög tillväxt och hög inflation. Festen bekostades med lånade pengar och inflationen gröpte ur landets konkurrenskraft. En stram finanspolitik hade varit att föredra, det hade minskat skulderna och sänkt inflationen. Men istället för att sanera statens finanser valde de styrande att ytterligare elda på ekonomin genom en underbalanserad budget.

När Grekland bytt regering förra hösten visar det sig att landet - återigen - hade lämnat felaktiga uppgifter. Den nya regeringen tvingades skriva upp prognosen för budgetunderskottet till 12,7 procent av BNP (mer än fyra gånger vad stabilitetspakten tillåter). Det förtroendekapital som medlemskap i valutaunionen givit var förbrukat och marknadens tilltro raserad.

Alexanderhugg i budgeten?

Greklands har förlorat konkurrenskraft då inflation och löneökningar varit större än produktivitetstillväxten. Mellan 2000 och 2009 ökade den genomsnittliga arbetskraftskostnaden med 23 procent mer än i Tyskland. Ett annat problem är att statsskulden, som var hög redan innan landet gick med i valutaunionen, har blivit större som en följd av ständiga underskott i statens finanser.

Grekland kan ta sig ur skuldfällan antingen via ökad tillväxt eller lägre obligationsräntor. För att återfå budgetbalans och lugna obligationsmarknaden krävs att landet minskar statens utgifter. Vanligtvis leder sänkta statliga utgifter till minskad tillväxt tillfälligt, men om det leder till sänkta räntor kan en budgetsanering ge högre tillväxt än vad som annars vore fallet.

Den grekiska regeringen har utlovat att de ska minska budgetunderskottet till 3 procent av BNP inom tre år. Det kommer troligen inte vara tillräkligt. Många är skeptiska till att de upploppsbenägna grekerna har aptit på den nödvändiga deflationistiska politik som krävs för att sänka löner och priser för att återställa landets konkurrenskraft.

Moral Hazard

Vissa vill lösa den akuta skuldkrisen genom att EU, euroländerna eller samtliga unionens medlemsländer ger ett lån till den grekiska staten på fördelaktiga villkor eller går in som garanter för landets skuld. På kort sikt kan det synas vara en lösning då de grekiska räntorna kommer sjunka och marknadens tryck på landet minskar. Men på sikt leder finansiellt stöd mellan länderna till det som brukar kallas 'moral hazard' problem.

Ekonomiskt stöd till Grekland skulle visa att ett land som missköter sin ekonomi och redovisar missvisande statistik kan lämpa över sina skulder på andra. Det vore moraliskt förödande. Andra skuldsatta länder skulle då inte ha incitament att sköta sig och resultatet skulle bli färre reformer. På sikt skulle detta resultera i växande budgetunderskott och återkommande skuldkriser.

Ett stöd till Grekland skulle inte heller lösa landets underliggande problem. Det skulle inte återställa konkurrenskraft, minska budgetunderskott eller skuld. Landet kan bara bli mer konkurrenskraftigt genom lägre relativt löneläge, en mer flexibel arbetsmarknad och minskade statliga utgifter.

Ett land som vill ha euro som valuta måste inse att devalvering inte längre står till buds. Budgetdisciplin och strukturella reformer är det som gäller. Stöd från andra euroländer, ett sätt att smita från viktiga reformer, skulle försvaga euron. Det bör därför undvikas.

Jesper Katz

Johnny Munkhammar

Skribenterna stod på motsatta sidor under folkomröstningen om ja eller nej euron/EMU 2003. Uppfattningar som de fortsatt är trogna. Reds. anm.