I en debattartikel påstår Cecilia Wikström (FP) att vi socialdemokrater sviker småföretagen (Europaportalen 100312). Ingenting kunde vara mer fel. I syfte att vinna retoriska poänger undviker Wikström att berätta vad det aktuella förslaget faktiskt handlar om. Dessutom glömmer hon bort att nämna att det är illa utrett, att det sannolikt skulle öka bördorna för småföretagen och att det därför motarbetats av ett brett spektrum av småföretagarorganisationer.
Vi socialdemokrater arbetar mycket aktivt i parlamentet för att underlätta för småföretagen. I detta arbete är vi väldigt noga med att faktiskt lyssna på småföretagarna själva och att bara förorda åtgärder som skulle innebära faktiska förbättringar. I detta fall har ett flertal småföretagarorganisationer vänt sig mot ett dåligt förslag och då är det fullt logiskt att vi säger nej. I stället uppmanar vi kommissionen att utreda varenda möjlighet att göra verkliga förenklingar för småföretagen i den översyn av EU:s redovisningsregler som precis skall starta.
Näringsminister Maud Olofsson (C) snackar betydligt mer än de levererar på näringsdepartementet. Av de förenklingar för små- och medelstora företag som hon utlovade inför valet 2006 har det knappt blivit någonting alls. I stället har hon ådragit sig tuff kritik från företagarna själva för att i själva verket göra de administrativa bördorna tyngre.
Detta mönster går igen i Wikströms utfall mot oss socialdemokrater i Europaparlamentet. Hon bjuder på en stor portion luftig retorik, men har mycket lite att komma med i substans. Förslaget rör inte redovisningsregler i allmänhet – vilket Wikström ger sken av – utan bara det specifika kravet på att upprätta årsbokslut. Medlemsstaterna ges möjlighet att undanta de minsta företagen, de så kallade mikroföretagen, från detta krav. Detta är ingenting annat än en skenförenkling och därmed en ren björntjänst gentemot småföretagen.
Ett slopande av årsboksluten skulle nämligen inte minska bördorna, utan i stället öka dem. Årsboksluten är mycket viktiga vid bankernas kreditbedömningar, vid skatteberäkningar, vid statistikinsamling samt när affärspartners behöver en objektiv bild av ett samarbetsföretag. Om årsboksluten tas bort måste företagen sprida information på andra sätt och då blir totaleffekten med största sannolikhet en ökad administration. Samma information som fanns i årsboksluten kommer att behöva distribueras i flera olika kanaler, vilket gör det hela både krångligare och dyrare.
Wikström hänvisar till kommissionens beräkningar av besparingar som mikro-företagen sägs kunna göra med slopade årsbokslut, men låtsas då inte om den hårda kritik som kommissionen fått för att beräkningarna bygger på lösa grunder och gravt underskattar de ökade kostnaderna för informationsspridning på annat sätt. En av Wikströms ledande liberala partikamrater, Dick Sterckx, har gått hårt åt kommissionen i detta avseende och energiskt arbetat för att stoppa förslaget.
Om någon efter snart fyra års regeringsinnehav tror på den egenhändigt uppbyggda myten om att borgerligheten faktiskt skulle värna småföretagen är det hög tid att börja tänka om. Den enda princip som regeringen följer vad gäller förenklingar är "mycket snack och lite verkstad". Ärligt talat har vi lite svårt för denna skenhelighet - vare sig den kommer från Olofsson eller Wikström.
