Så svarade äntligen vår arbetsmarknadsminister på vad regeringen ska göra i anledning av den formella underrättelse som EU Kommissionen skickat om de brister som finns i den svenska anställningsskyddslagen (Las) för den stora grupp löntagare som har osäkra visstidsanställningar på svensk arbetsmarknad. Det skedde i riksdagens interpellationsdebatt den 20 april. Debatten går att läsa i riksdagens protokoll utlagt på dess hemsida och refereras på Europaportalens hemsida.
Man ska som bakgrund ha klart för sig att innebörden av EU-kommissionens brev är att det är Kommissionens ståndpunkt att Las bristfälligt införlivat EU-rätten dels i avsaknad av en tydlig övre tidsgräns för flera på varandra följande visstidsanställningar rörande ”allmän visstid” och vikariat samt dels att lagen i vissa andra fall innehåller en fullständig avsaknad av åtgärder för att förhindra missbruk av visstidsanställningar.
En formell underrättelse från Kommissionen skrivs aldrig innan ärendet utretts ordentligt och innebär i normalfallet att medlemsstaten följer Kommissionens uppmaning. Motstånd på den punkten leder regelmässigt till att Kommissionen drar medlemsstaten i fråga inför EU-domstolen. Så är spelets regler för de flesta men accepteras uppenbarligen inte av vår arbetsmarknadsminister.
Arbetsmarknadsministern anger istället glatt i riksdagsdebatten att regeringen nu ska redogöra för hur vårt svenska system ser ut och fungerar för Kommissionen. Det säger han som om detta var början på en process. I själva verket är vi nu i slutet av en process där regeringen i två långa brev har beskrivit hur det svenska anställningsskyddet är utformat.
I sitt brev den 15 maj 2008 antyds det till och med att det i svensk rätt skulle finnas ett rättsligt sanktionerat krav på att allmän visstidsanställning inte kan användas för att fylla ett mer stadigvarande arbetskraftsbehov. Det var en bluff då och är det alltjämt. Är det detta argument som arbetsmarknadsministern avser upprepa än en gång kan man undra? Ett felaktigt argument blir liksom inte bättre för att det upprepas.
I sitt andra brev med krav på förtydliganden pekade Kommissionen på att den svenska regeringen själv uppgivit att de givetvis skulle täppa till den lucka som TCO påpekat finns i Las om det visar sig att missbruk skulle föreligga på svensk arbetsmarknad av visstidsanställningar. Ett påpekande som givetvis ska ses mot bakgrund av den rättsliga förpliktelse som föreligger enligt EU-rätten för medlemsstater att införliva EU-direktiv nationellt för att förhindra att sådant missbruk uppstår. Det ansvaret ligger enbart på den svenska lagstiftaren och regeringen som dess företrädare.
Arbetsmarknadsministerns taktik är uppenbarligen att skaka av sig det faktum att det är regeringen som nu har bevisbördan för att EU-rätten respekteras och uppfylls. Det gör han genom att säga att de fackliga organisationerna inte förmått styrka att missbruk föreligger och påstå - mot bättre vetande - att TCOs påpekande är rent hypotetiskt.
Detta är inget annat än att försöka missleda debatten och strö dimridåer för att vinna tid i en för alliansregeringen besvärande fråga. Det är helt enkelt en slarvigt genomförd jobbpolitik som går ut över en grundläggande rättighet – anställningsskyddet. Att vidhålla och försvara misstag är det inte det ett självmål mitt under en begynnande valrörelse?
