Läsartext: Vad gör Birgitta Ohlsson åt den splittrade borgerligheten?

Birgitta Ohlsson (FP) slänger runt anklagelser om rödgrön oenighet. Vore det inte bättre om Birgitta Ohlsson hade lite koll på sina vänner i Allianshögern. Som EU-minister är Birgitta Ohlsson mycket väl medveten om slitningarna mellan de svenska högerpartierna i flera ideologiskt viktiga EU-frågor.

I EMU-frågan driver Folkpartiet ivrigt på för en ny folkomröstning. Moderaterna och Centerpartiet håller tillbaks, precis som majoriteten av det svenska folket. Vilket är egentligen beskedet till väljarna inför valet? Alliansen har också stora problem med flyktingpolitiken. Liberaler som Birgitta Ohlsson vill ju hålla fanan högt för humanism och solidaritet. Men det kan ju inte vara helt lätt när moderaterna i Europaparlamentet vill bygga murar runt Europa för att hålla asylsökande borta. Detta måste vara svårsmält för en liberal.

Och när det gäller något så viktigt som den svenska utrikes- och säkerhetspolitiken så tillhör Folkpartiet självt en extremfraktion i sitt ivriga agiterande för att Sverige ska inordna sig i NATO. De övriga partierna i regeringen får försöka hålla Folkpartiet i schack. Och när regeringen någon gång enas i en viktig EU-fråga hamnar den ofta i direkt motsättning till konsumenternas och löntagarnas intressen, så som i Lavalfrågan.

Vi de rödgröna är eniga i samtliga dessa frågor - det blir ingen ny folkomröstning om EMU under nästa mandatperiod, Sverige ska inte gå med i NATO, vi ska ha en human och generös flyktingpolitik och vi kämpar gemensamt för löntagarnas rättigheter. Borgerlighetens ensidiga tjat om rödgrön oenighet kan vi väl därför få slippa?

Marita Ulvskog (S)

Åsa Westlund (S)

Anna Hedh (S)

Göran Färm (S)

Olle Ludvigsson (S)

Carl Schlyter (MP)

Isabella Lövin (MP)

Eva-Britt Svensson (V)