Läsartext: Stor majoritet för arbetstagarnas rättigheter

Christian Ardhe kommenterar min artikel och skriver att det inte finns en samsyn mellan arbetsgivare och arbetstagare om en revision av utstationeringsdirektivet. Ardhes kommentarer är i delar felaktiga och det är därför viktigt att inte lämna dem obesvarade.

Först vill jag säga att artikeln på Europaportalen skrevs tillsammans med Armin Duttine från tyska fackförbundet Verdi. Han och jag gjorde den ursprungliga framställningen om ett yttrande om EUs sociala dimension. Så långt har Ardhe rätt när han påstår att initiativet kom från mig och arbetstagargruppen. Men att hävda att det inte finns en samsyn är felaktigt.

Att det tas initiativ till egna yttranden från EUs ekonomiska och sociala kommitté, EESKs sida är långt ifrån ovanligt. EESK har naturligtvis rätt att ta sådana initiativ och varje år beslutas en mängd initiativyttranden som är initierade av ledamöter. Varje initiativ måste dock godkännas av styrelsen där representanter för de tre grupperna ingår, således även arbetsgivargruppen.

Eftersom ämnet var kontroversiellt var det viktigt att utforma yttrandet så att det kunde accepteras av alla de tre grupperna, även arbetsgivargruppen i EESK.

Jag, som rapportör, förhandlade därför med ordföranden för arbetsgivargruppen om yttrandet. Vid plenarmötet i juli där yttrandet beslutades sa han också att arbetsgivargruppen stod bakom yttrandet. Sedan är det naturligtvis upp till varje ledamot att rösta fritt, och det gjorde uppenbarligen Ardhe. Röstsiffrorna var 143 för, 15 emot och 19 som avstod. Det är uttryck för att en stor majoritet av EESKs ledamöter, och då inbegripet arbetsgivargruppen, stödde yttrandet.

Effekterna av Lavaldomen och de andra domarna har engagerat fler än arbetsmarknadens parter och det är naturligt att EESK också bidrar med sin röst. Yttrandet binder naturligtvis inte arbetsmarknadens parter, vilket jag inte påstått, eller någon av EU-institutionerna. Men att det finns en samsyn i EESK bland de tre grupperna och således även arbetsgivargruppen att skicka en signal till Kommissionen, Parlamentet och Rådet att det är viktigt att stärka arbetstagarnas rättigheter.

Att de svenska arbetsgivarna röstade emot är inte förvånande. Även bland de andra europeiska arbetsgivarorganisationerna finns en uppfattning om att Svenskt Näringsliv är en ytterlighetsorganisation i EU.

Jag tror att det finns en insikt hos andra, mer pragmatiska arbetsgivare, i Europa att löne- och villkorskonkurrens inte stärker EUs konkurrenskraft eller välfärden. Det var därför det gick att komma överens i EESK.