– Sverige ska vara en aktiv och pådrivande kraft i Europeiska unionen.
Det sade statsminister Fredrik Reinfeldt (M) i sin första regeringsförklaring till riksdagen den 6 oktober 2006. Dåvarande EU-minister Cecilia Malmström (FP) framförde i debattinlägg och intervjuer att Alliansregeringens ministrar genom aktiv närvaro vid ministerråden skulle utöva inflytande på EU-politiken. Sverige skulle tillhöra kärnan i det europeiska samarbetet.
Ett av de mest konkreta sätten en regering kan driva på politiken i EU är vid ministerrådsmötena. Här formas EU:s politik och varje land har en plats för att föra fram sina åsikter och för att forma unionens agenda.
Europaportalen har granskat den svenska regeringens närvaro i ministerrådet under den gångna mandatperioden och kan visa att Sveriges engagemang för EU-frågorna har minskat kraftigt under 2010. Under årets första nio månader har den ansvarige svenske ministern varit frånvarande vid ett av tre ministerrådsmöten. Vid dessa möten har Sverige istället representerats av en statssekreterare eller av en EU-ambassadör.
Att ministrarna är på plats har betydelse. Det vittnar både forskare och regeringsledamöter om.
– I diplomatiska förhandlingar spelar representationen roll. Man skickar en representant så högt upp i hierarkin som möjligt för att visa att man lägger vikt vid förhandlingarna. Om man skickar en lägre representant sänder man signalen att man har nedprioriterat frågan, säger Thomas Persson, docent i statsvetenskap vid Uppsala universitet.
Under hela mandatperioden 2006-2010 har den borgerliga regeringen en närvaro på drygt 84 procent, enligt Europaportalens granskning. Men skillnaderna mellan ministrarna är stor; från full närvaro ned till 43 procents närvaro.
Statsvetarna Daniel Naurin och Markus Johansson vid Göteborgs universitet har jämfört Alliansens närvaro med de socialdemokratiska regeringarnas i ministerråden under åren 2000-2009. Göteborgsforskarna har räknat på hur många ministerråd som helt saknat svenska ministrar. Deras resultat skiljer sig något från Europaportalens undersökning eftersom den senare fokuserar på om den ansvariga ministern för en fråga på dagordningen har varit på plats eller inte (se hur vi har räknat).
Siffrorna från Göteborgs universitet som Europaportalen har fått ta del av är ännu opublicerade och visar att S-regeringarnas närvaro under de sex åren låg på 84 procent, medan motsvarande siffra för Alliansregeringen ligger på 90 procent. Men då har inte de senaste sju månaderna analyserats.
– Det Alliansregeringen gick in med var ju att Sverige skulle synas mer i Bryssel. När jag tittar på vårt material som sträcker sig fram till 2009 så verkar det som att Alliansregeringen har varit något mer synlig i Bryssel. Men då skall man komma ihåg att 2010, där Europaportalens data pekar på en minskad närvaro, inte är inräknat, säger statsvetaren Daniel Naurin.
Det var framför allt under det svenska ordförandeskapet, andra halvåret 2009, som alliansregeringens ministrar prioriterade EU-möten: närvaron var då 95 procent. Ansvariga regeringsledamöter uteblev bara vid tre tillfällen, varav två var budgetmöten då praktiskt taget inget land skickar sin minister. Därefter har närvaron alltså minskat markant ned till 67 procent under 2010.
Utrikesminister Carl Bildt (M), en av fyra ministrar med en hundraprocentig närvaro under mandatperioden, säger själv att närvaron spelar en avgörande roll.
– Det är klart att det är viktigt att vara här, ministernärvaro ger tyngre inflytande. Så är det, säger Carl Bildt till Europaportalen.
Varför har närvaron varit så låg under 2010?
– Det finns ju en del ministerråd som är lite perifera. Har vi ett kulturministerråd? Ja, det har vi väl. Då är det ju så att EU-kompetensen är rätt begränsad i dem. Då är det möjligt att det var där det gick ner, utan att jag vet de exakta siffrorna, säger Carl Bildt.
Men kulturminister Lena Adelsohn-Liljeroth (M) är en av ministrarna i regeringen med bättre närvaro. Istället är det ministar med tyngre portföljer som har valt att inte föra Sveriges talan i EU:s mäktiga ministerråd. Vilka som är regeringens värsta EU-skolkare presenterar Europaportalen här.
Fotnot: Läs här hur vi räknade.
