Visionslöst ”Tal till unionen”

Kanske var det den franska generalstrejken som gjorde att en av hedersgästerna var försenad till EU-kommissionens ordförande, José Manuel Barrosos, stora stund. 20 minuter in på det tal – State of the Union som Barroso valt att kalla det – släntrade representanten för det belgiska ordförandeskapet in i EU-parlamentets kammare i Strasbourg.

Då hade Barroso redan hunnit bränna av flera löften: ambitionen att införa en skatt på finansiella transaktioner, en miljard extra till FN:s millenniemål (taktiskt, eftersom Malis president var på besök), målet att införa europeiska obligationer för att finansiera stora investeringar och en satsning på ett europeiskt gemensamt försvar.

Parlamentarikerna hade slutit upp mangrant, trots att hotet om indraget veckotraktamente för utebliven närvaro avvärjdes i går kväll. Mest applåder drog Barroso ner när han talade om Europas roll som vakthund för de mänskliga rättigheterna.
– Rasism och xenofobi har ingen plats i Europa. Vi ska inte väcka spökena från vår kontinents förflutna, sade han, utan att nämna enskilda länder. Den andra gången parlamentets kammare fylldes av jubel var när Barroso nämnde Sakineh Mohammadi Ashtiani, den iranska kvinnan som dömts till döden medelst stening.

Det sägs att den amerikanska presidenten har 50 miljoner åhörare vid sitt State of the Union varje år, men Barroso behöver lägga i en högre växel i framida tal om han ska nå upp till det, av dagens publik att döma.
– Det var ett köttben här och ett köttben där. Han var för det man ska vara för och emot det man ska vara emot. Det var mer ett arbetsprogram än något annat, säger Marita Ulvskog, de svenska Socialdemokraternas gruppledare i EU-parlamentet.

Christofer Fjellner (M) kallade talet ett ”smörgåsbord”.
– Min mamma brukar säga att lägger man hela tiden på fler prioriteringar har man till slut inga prioriteringar kvar, säger Christofer Fjellner.

Fjellner hade velat höra mer visioner om hur Europa ska klara sig i den internationella konkurrensen och sluta sacka efter andra delar av världen.

Folkpartiets Olle Schmidt tog fasta på att de starkaste applåderna kommit när Barroso uppehöll sig vid de mänskliga rättigheterna.
– Det var för lite visioner. Han borde ha talat mer om varför vi har EU, om de grundläggande värdena, säger Olle Schmidt.

I den efterföljande debatten tog flera av partigruppernas ledare upp utvisningarna av romer i framför allt Frankrike. Både Martin Schulz (S) och Guy Verhofstadt, liberal, kallade Nicolas Sarkozys agerande för ”oacceptabelt”, vilket ledde till högljudda burop hos de franska ledamöterna. Men Barroso ville inte peka ut Frankrike som ensam syndabock och varnade för att ”politisera” frågan.
– Han var för otydlig. Om han nu vill synas, och om vi saknar ett ledarskap på europeisk nivå, så borde han kunna ta chansen och säga något. Han ska ju ändå inte bli omvald, säger Olle Schmidt.

Talet bedöms vara en del av den nya framtoning som EU-kommissionen vill skapa av sig själv, där José Manuel Barroso ska lyftas fram som en frontprofil, enligt den nya kommunikationsstrategin kommissionen arbetar på. Men förändrade det här talet européernas bild av EU?
– Nej. Det är helt andra saker som behövs för att göra det, säger Marita Ulvskog.
– Nej, det gjorde det förmodligen inte, säger Olle Schmidt.
– Nej, det tror jag inte, säger Christofer Fjellner.