Läsartext: ”Min EU-undervisning har blivit bättre”

Nu är terminens arbete igång och vårens EU-undervisning inledd och jag tänkte ge er en liten rapport från verkligheten för jag tror inte att så många av er varken yrkesmässigt eller privat har i uppgift att prata om EU med 17-åringar.

I kursplanen för Samhällskunskap A som alla elever läser under något av sina tre år på gymnasiet står följande bland målen som eleverna ska ha uppnått efter avslutad kurs: ”Eleven ska ha kunskaper om det politiska systemets funktion på lokal, regional, nationell och EU-nivå och kunna förstå hur man kan påverka politiska beslut på lokal, regional och nationell nivå, inom EU samt internationellt.”

Detta är inte alla målen för kursen utan de som specifikt är kopplade till EU. EU nämns även i samtliga betygssteg med stigande svårighetsgrad och krav på analysförmåga om man förenklar det hela något.

Så det första jag som undervisande lärare måste göra är att förklara för mina elever vad det som står i målen för kursen och i betygskriterierna faktiskt betyder på ”vanlig” svenska och vad som krävs av dem.

Vad innebär till exempel att påverka? Räcker det med att veta att man kan ringa sina kommunpolitiker eller att EU håller på att införa ett så kallat medborgarinitiativ? Eller vad måste man kunna mer?

Hur mycket måste man veta för att ha kunskap om det politiska systemet? Frågorna blir oftast många och begreppen i betygsmålen är inte helt lätta att förstå. När det väl är löst kommer nästa steg nämligen att börja undervisa.

Inför denna terminen, inspirerad av min EU-utbildning under hösten, har jag som tidigare nämnts byggt en ”EU-vägg” för att tydliggöra kopplingen mellan Sverige och EU. Allt från riksdag, regering, Hässleholms kommun, Region Skåne och alla EU:s instanser finns med. Helt enkelt ett jättekollage som finurligt knyts ihop av trådar som visar var de olika människorna befinner sig och hur de olika institutionerna samarbetar. Inte helt enkelt att förklara i ord. Men nu skulle denna vägg som sagt prövas för första gången.

Rent praktiskt insåg jag redan första lektionen att formatet inte är idealiskt. Att på en stor skola med allt annat som behövs inför en lektion kånka runt på en jätteskärm är inte optimalt men rent pedagogiskt så var det en hit. Dock som sagt med utrymme för förbättringar.

Skärmen gjorde att eleverna tydligt kunde se alla kopplingar och abstrakta resonemang gick att tydliggöra med hjälp av bilderna. Min undervisning känns mycket bättre men givetvis är verkligheten långt ifrån perfekt. För trots alla mina förberedelser så är man aldrig tillräckligt förbered på de frågor som eleverna har.

Dessvärre så kommer jag förmodligen aldrig att bli den superpedagog som snabbt har svaret på allt och spinner vidare på elevernas tankar. Jag tänkte avsluta denna rapport med en av de frågorna som jag har fått - ni kan ju själva fundera på hur ni skulle svara. Frågan ställdes i min handelsklass och kom när vi pratade om hur EU finansierar sina verksamheter:

”Om nu EU har så mycket pengar kan vi inte bara lägga ner EU och ge pengarna till de fattiga barnen som svälter i Afrika i stället. Alla vi som bor i Europa har ju ändå det bra.”

Vad ska man säga? En fråga med flera dimensioner, mycket som behöver förklaras och nyanseras på flera plan. Dock var inte detta en av de infallsvinklarna som jag planerat för.

Min EU-undervisning har blivit bättre men jag kommer aldrig veta tillräckligt om mina ämnen eller att vara tillräckligt förberedd för att kunna svara på alla mina elevers frågor. Men det är också det som gör arbetet så roligt.