Västsahara är sedan 1975 ockuperat av Marocko och utgör, enligt FN, det sista icke avkoloniserade territoriet i Afrika. Sedan 1991 pågår en fredsprocess, där Marocko förbundit sig att anordna en folkomröstning, men denna har nu skjutits upp i 20 år. Marocko gör anspråk på Västsahara, men detta erkänns inte av något annat land.
Enligt internationell rätt är det inte tillåtet att exploatera naturtillgångar i ockuperade områden utan att detta gynnar lokalbefolkningen. Detta inkluderar även fiskeresurser i tillhörande vattenområden. Trots detta har EU slutit avtal med Marocko, som ger EU:s fiskebåtar ”rätt” att fiska i havet utanför Västsaharas kust.
När EU:s fiskeavtal med Marocko skrevs 2006 protesterade Sverige mot detta, därför att fiske utan det västsahariska folkets medgivande är ett brott mot internationell rätt. Sverige var dock för ensamt för att kunna förhindra avtalet.
Enligt folkrätten måste avtalet tillvarata den sahariska befolkningen i Västsaharas intressen och komma dem till godo. Sveriges regering har vid upprepade tillfällen krävt en extern utvärdering av de miljömässiga, ekonomiska och sociala effekterna av avtalet där situationen för lokalbefolkningen ska ingå samt hur avtalet kommit dem till del. En delegation från EU-parlamentets fiskeutskott har nekats att besöka Västsahara. 2009 sa den marockanska regeringen att detta skulle kunna ske någon gång under 2010, men något besök har ännu inte blivit av eftersom Marocko anser att ”tiden är inte lämplig”.
I nästa vecka kommer EU:s jordbruks- och fiskeministrar att mötas för att besluta om en förlängning av avtalet. Det är att yttersta vikt att Sverige, genom Eskil Erlandsson, röstar nej även denna gång. Alliansregeringen måste fortsätta att sända en tydlig signal. Vi kan inte skriva under ett nytt avtal utan att först försäkra oss om att det är i den västsahariska befolkningens intresse. Representanter för den sahariska befolkningen måste involveras i avtalsskrivandet, om inte måste de västsahariska vattnen undantas.
Det är anmärkningsvärt att övriga EU-ländernas regeringar kan acceptera fiskeavtalet. EU-parlamentet har uppmanat Marocko att följa internationell rätt när det gäller exploateringen av Västsaharas naturtillgångar. Flera rapporter har visat att Västsaharas naturtillgångar exploateras utan att detta gynnar lokalbefolkningen.
Även EU:s jordbruksavtal med Marocko bryter mot folkrätten. Allt fler jordbruksprodukter odlas i de ockuperade delarna av Västsahara. Arbetet utförs huvudsakligen av inflyttade bosättare och ingår i Marockos strategi för att integrera Västsahara. Ändå gör EU ingen skillnad på produkter från Västsahara och produkter från Marocko.
En av FN:s många resolutioner till stöd för avkolonisering, Resolutionen 1974 om Staters Ekonomiska Rättigheter och Skyldigheter, förbjuder stater att stödja eller främja "investeringar som kan innebära hinder på vägen mot självbestämmande". Delar av EU:s jordbruksbistånd används bl a till infrastrukturprojekt även i det ockuperade Västsahara. Vi kräver att även detta upphör.
Kristdemokratiska ledamöter i EU-nämnden
Désirée Pethrus (KD)
Riksdagsledamot
Irene Oskarsson (KD)
Riksdagsledamot
Caroline Szyber (KD)
Riksdagsledamot
Robert Halef (KD)
Riksdagsledamot
kl 12:34
The Western Sahara is doesn’t an independent state. The Western Sahara is a southern territory in Morocco. The Western Sahara was recovered by steps in the Madrid’s Agreement between Morocco and Spain.
The "Sahrawi Arab Democratic Republic" exists only in the Internet. It is not recognized by many countries and many countries have withdrawn their recognition of the Republic. The Sahrawi tribes spread across four countries, namely Morocco, Mauritania, Algeria and Mali.
The referendum is neither technically nor politically applicable.
The majority of the Sahrawi people lives in the south of Morocco and is within within at a Royal institution institution CORCAS represented. The Polisario Front is not the sole representative of the Sahrawi people. Many Sahrawi are willing to return to Morocco from the camps of Tindouf, are still preventing to doing it. The Polisario Front lacks the freedom of movement of the population in the camps of Tindouf and makes it muzzle.
Morocco doesn’t violate the human rights in Western Sahara and doesn’t suppress the Sahrawi voices, the taking party for the self-determination. Contrary, Morocco has introduced deep reforms in this area and has taken huge steps to ensure that human rights should to be respect. Morocco doesn’t prohibit the freedom of the expression in Western Sahara. In contrast, many Saharawi, to the separatist relieved haves Moroccan passports and are traveling freely to express them. There aren’t Sahrawi Political prisoners. All ware released thanks the royal amnesty. There are Sahrawis who they are living in Morocco and they are returned voluntarily to Morocco. This Sahrawis are unionist. It's Polisario, that doesn’t respect human rights. It’s is keeping people in the camps of Tindouf, forbids them to move freely, controlled the refugee camps and suppresses the humanitarian assistance, that expense to the refugees in the camps, and which Polisario enables them to enrich themselves. Polisario doesn’t allow a count of the population of the camps and is carried out. Polisario is practicing dark-skinned in the camps to the Sahrawi people.
The Moroccan government is willing to do everything possible to ensure that the conflict over Western Sahara to end but in the context of autonomy and respect its territorial integrity. It urges that the humanitarian help actually reaches the beneficiaries.
Morocco is doing everything necessary to enable the refugees to return to the camps of Tindouf finally in the mother country. Morocco has spent large investments in the Western Sahara and Morocco does not plundering the resources of Western Sahara. Morocco, contrary, have presented an ambitious project of autonomy, that provides a far-reaching autonomy for the southern provinces, which was welcomed by the international community and was qualified as a serious and credible effort on the part of the Security Council, an autonomy plan, which guarantees that the Sahrawis manage their political, economic, social and cultural affairs.
The four rounds of negotiations were a success for Morocco. Morocco has participated with good faith and with good will in the four rounds of negotiations, while the Polisario and Algeria applies a standing position. Morocco extends from the Polisario and Algeria hand to reach a political and final solution.
It is the Front Polisario and Algeria, which rejects this solution, is neither victor nor vanquished and their position holds, especially Algeria, which claimed to be not affected by the conflict, and that have to home the refugee camps in his territory. Morocco tried every means possible to convince them that this solution is the appropriate solution and that the plan Backer is buried.
It is very good if you are accepting the children in the camps of refugees. It is a good initiative to be welcome, but we must not forget that the front Polisario is the source of the suffered experienced by these children. These children are a puppet in the hands from Polisario, which it presents as a theater drama to get more help. These children are the victims of the exploitation and of the propaganda’s purposes of the front Polisario. More, these children lives away from their original country Morocco and are deported to Cuba, where they work in the fields. Her real place is Morocco, where they cans benefit from the education and enjoy all their rights.