Läsartext: Mångkultur är inte detsamma som all kultur

Nu lagom till vårdagjämningen ser vi hur snön börjar smälta bort och fram kommer blommorna som påminner oss om att våren är här. Samtidigt ser vi här och var på marken gamla fyrverkeripjäser från nyårsfirandet. Det får oss assyrier, perser, afghaner, tadzjikier och kurder att tänka på firandet av nyåret, en tradition från våra hemtrakter.

Perserna och kurderna kallar det för Norouz eller Newroz. Assyrierna kallar det för Akitu. Firandet sker under vårdagsjämning i år 21 mars eller 1 april enligt Kha b’Nisan den assyrisk-babylonska kalendern. Akitu är en glädjens festival som kommer att firas dessa dagar runtom i världen som en tradition och kultur som vi har burit med oss i diasporan här i Europa eller i andra delar av världen.

Men även andra vill ta del av detta. Vad kan vara bättre att skapa relationer än en tradition som firar ljuset och grönskans tid? En relation som kan bära frukt genom ett ekonomiskt, filosofiskt eller vänskapligt utbyte. Det är detta mångkulturen handlar om, inte om det vi har fått höra på senare tid.

Runtom i Europa pågår en tävling bland politiker om vem som kan bäst förkasta termen mångkultur och dess inverkan i Europa. Nicolas Sarkozy, Angela Merkel och David Cameron är de främsta av ledande europeiska politiker som kritiserat begreppet och fler står i kö för liknande uttalande. I Sverige har en moderat, några folkpartister och en del SD-politiker försökt att få uppmärksamhet i frågan.

Vi blir fullmatade av rapporter från olika medier och nätverk om hur misslyckad invandringen, från de med ursprung i arabisk talande länder, är i Frankrike. Hur den turkiska befolkningen i Tyskland vägra att anpassa sig till det tyska och vad som händer i Italien bland den romska befolkningen. Ger det en rättvis bild av det som de har dödförklarat? Betyder det att vi med olika kulturer inte kan leva tillsammans? Naturligtvis inte.

Nyligen fick vi höra samma diskussion som förekom i en gammal svensk TV-dokumentär som heter Klyftan. Den beskriver hur en stor grupp assyrier kom till Södertälje i slutet av 70-talet och vilka integrationsproblem som följde. Assyrierna på den tiden hade av naturliga skäl inte samma kultur och syn på hur saker och ting som svenskar. Men i dag är de flesta är väletablerade och integrerade i samhället.

Mångkultur ska inte endast fokuseras på invandrare med olika kulturer och ställas mot vad som betraktas vara den svenska kulturen. Vi behöver även diskutera hur olika kulturer ska kunna leva tillsammans.

Samtidigt behöver man som invandrare själv anta utmaningarna för att det ska fungera. Man måste få känna sig som en del av samhället genom att möta andra människor än de med samma bakgrund. Men det gäller även att få del av de medborgerliga rättigheter och förhålla sig de skyldigheter en invånare har. Det måste samhället i stort vara tydligt med. Det är utmaningen med integrationen.

Mångkultur betyder inte att all kultur ska accepteras. Det finns kulturer som inte är av demokratisk natur, som till exempel anser det vara rätt med könsstympning av kvinnor, att homosexualitet ska anses som orent och att manliga könet är dominerande över det kvinnliga könet. Dessa odemokratiska kulturer ska naturligtvis motarbetas och det ska man vara väldigt tydlig med, men tyvärr görs det allt för ofta genom en hätsk retorik.

Denna retorik tränger bara in dem som tror på dessa odemokratiska och destruktiva idéer i ett hörn. Resultatet blir att förlegade synsätt fortsätter att leva kvar och föras över till den yngre generationen. Välkomna istället dessa människor in i diskussionen och våga utmana dem med demokratiska idéer och låt dem få en alternativ uppfattning om hur ett samhälle bör fungera! Om de fortsätter att pressas in i ett hörn leder det bara till att anhängarna till odemokratiska idéer får fortsatta möjligheter att indoktrinera och propagera för denna ojämnstälda filosofi.

I kväll ska jag vara med och ordna en träff med representanter från islamiska och kristna samfund för att diskutera vilket ansvar som de har för att bättre integreras i det europeiska samhället. Hur skall de med sin kultur och historia på bästa sätt dela idéer och få bättre förståelse hur vi ska leva tillsammans? Detta är ett steg som visar att vi med utländsk bakgrund tror på mångkulturen och vi ska bevisa för tvivlarna att den kommer att fungera.

Därefter hoppas jag att alla läsare vill komma och fira det nya året på assyrisk, persisk eller kurdisk vis med fyrverkerier och festligheter. Då kan vi dela med oss av en härlig och fantastisk kultur.