Den djupa lågkonjunkturen som följt i finanskrisens spår har tvingat fram smärtsamma förändringar i ett antal euroländer. Under åren före krisen brottades ett flertal länder med stora bytesbalansunderskott som drivits fram av kraftiga ökningar av lånevolymer och snabbt stigande löner.
En byggboom i Spanien ledde till bostäder som ingen har råd med och mängder av arbetslösa. I Irland var det problem med banksektorn. Hushållen i Portugal har för höga skulder. Den grekiska staten gick med eviga underskott.
Konsekvenserna är tydliga. Under lågkonjunkturen har arbetslösheten stigit kraftigt och marknaden har varit tveksam till att fortsätta finansiera staternas underskott. Länderna har alltså samma problem, men av olika skäl. En livsstilsförändring är nödvändig. Sysselsättningen måste öka, ekonomin växa och en långsiktig budgetplan komma på plats.
Ett sätt att råda bot på arbetslösheten är att öka konkurrenskraften i exportsektorerna och öppna stängda marknader. Den traditionella metoden för att återställa konkurrenskraften har varit att devalvera den egna valutan, någonting Sverige utnyttjade flera gånger på 70- och 80-talet. Detta medel står inte till buds för länderna i eurosamarbetet, med resultatet att lönerna istället måste sjunka och produktiviteten stiga.
Detta har redan hänt i Baltikum, där lönerna fallit kraftigt och bytesbalansen nu är återställd, exporten växer och arbetslösheten sjunker. Med tiden återställs förhoppningsvis full sysselsättning. Förutom de baltiska länderna är det Irland som haft störst fall i sina arbetskraftskostnader, och mycket riktigt är det där som exportsektorn återhämtar sig snabbast.
Ju längre tid ett land dras med en hög arbetslöshet, desto mer urholkas de offentliga finanserna. Det är därför viktigt att göra sig av med olika restriktioner och regleringar som försenar anpassningen. IMF har i en rapport förslagit ett antal reformer som kan underlätta och ge en snabbare övergång till en mer flexibel arbetsmarknad. Bland dessa märks bland annat en mer lokal lönebildning, borttagandet av löners inflationsindexering och minskade kostnader för uppsägningar.
Samtidigt vore ensidigt fokus på arbetskraftskostnader inte det mest effektiva alternativet, utan även reformer för att höja produktiviteten borde implementeras. Meningslösa regleringar som skyddar mot konkurrens bör tas bort och ett bättre företagsklimat prioriteras.
En dag kommer även skulderna som byggts upp under krisen behöva hanteras. Ovanpå dessa skulder kommer även demografiska förändringar öka kostnaderna för sjukvård och pensioner. Det gör att det blir än viktigare att öka sysselsättningen och produktiviteten och eftersom utrymmet för höjda skatter är ytterst begränsat i de flesta euroländer, är det enda alternativet för att hantera skulderna att satsa på tillväxt.
Vikten av en långsiktig budgetplan kan alltså inte nog betonas. Inte heller får förändringarna ses som en lösning på ett temporärt problem, det är en långsiktig livsstilsförändring som krävs.
kl 12:33
Tänk om "Svenskt Näringsliv" hade vågat säga detta i all sin EMU-propaganda 2003. Det hade varit tuffare än JA-glass och JA-mazariner. :-D
kl 13:52
Instämmer till 100 %! Direktörslönerna måste sjunka kraftigt!!
kl 16:25
Eller så gör vi soldater av alla arbetslösa och skickar dem till något ökenland. Svensk export.
kl 22:56
... och framförallt måste de avskaffa euron!
kl 12:34
"marknaden har varit tveksam till att fortsätta finansiera staternas underskott"
Och MARKNADEN och dess hejdukar hävdar också att lönerna ska hållas tillbaka i överskottsländer som Tyskland och Sverige..Problement är kanske just att Marknaden har för mycket pengar och löntagarna för lite av dem. Att införa en Finansiell Transaktionsskatt vore ett första steg för att tygla de krafter som skapat krisen och som nu hävdar att löntagare och vanligt folk ska betala för den.
kl 16:13
"En dag kommer även skulderna som byggts upp under krisen behöva hanteras. "
Tur då att Sverige knappt har någon nettonationalskuld, inte sant?
kl 16:15
Isntämmer också!
"En ledande person i ett av de tio största svenska riskkapitalbolagen har i genomsnitt 95 gånger högre lön än en industriarbetare.
För den ekonomiska eliten i stort är genomsnittet 51 gånger så högt som för arbetarna.
Skillnaderna i inkomst mellan makteliten och industriarbetarna har aldrig varit så stora som i dag, uppger LO i en ny rapport med titeln >>Makteliten – mycket vill ha mer.<<"
Citat från Aftonbladet.
Det finns uppenbarligen gott om utrymme för att sänka lönekostnaderna. Detta är givetvis en god nyhet för exportindustrin. Det skulle givetvis innebära andra vinster också. Men de länder som har den största jämlikheten och ett bra socialt skyddsnät (som Sverige en gång hade) är även de länder som i dag är mest framgångsrika ekonomiskt.
Sen är det givetvis synd om "Marknaden" som får betala staternas underskott. Men det är inte marknaden, utan skattebetalarna som får stå för bankernas, eller marknadens, förluster. Vi skattebetalare ser däremot inte röken av bankernas vinster.