EU-kommissionär Cecilia Malmström kom på tisdagen till EU-parlamentet efter två hårda dagar i Luxemburg: förhandlingar och diskussioner med EU-ländernas migrationsministrar om vad som förmodas bli den största flyktingvågen till Europa sedan kriget i Jugoslavien. Men än så länge är det inte det, något som Malmström – till synes förgäves – försöker övertyga italienska och maltesiska politiker om.
När hon på tisdagskvällen just har avslutat ännu en diskussion på temat med parlamentets utskott för flyktingfrågor, och socialdemokraten Anna Hedh kommer fram för att uppmuntra den svenska kommissionären, undslipper det Cecilia Malmström:
– Det här går åt helvete.
På rådsmötet i Luxemburg begärde Italien och Malta återigen att EU:s massflyktsdirektiv ska aktiveras. Det skulle ge Italien och Malta möjlighet att ge alla flyktingar från Libyen ett temporärt uppehållstillstånd och – framför allt – en skyldighet för de andra länderna att dela på de över 20 000 människor som har kommit till de två länderna, majoriteten till Italien. Även i EU-parlamentet vädjar italienska parlamentariker till Cecilia Malmström att aktivera direktivet och att visa solidaritet.
– Ja, det finns en brist på solidaritet i Europa. Men ni attackerar fel institution, svarar Cecilia Malmström.
Direktivet kan endast träda ikraft om en så kallad kvalificerad majoritet av EU-länderna kräver det, men det är bara Italien och Malta som har bett om det. Förklaringen till de andra ländernas motvilja är bland annat att en monumental majoritet av de drygt 20 000 flyktingarna som har kommit är unga tunisier, i jakt på arbete, helst i Frankrike.
De ska, när Tunisien, går med på det, skickas tillbaka och behöver inte skydd i lagens mening. Däremot finns hundratals människor fast i Libyen, Tunisien och på Malta som inte kan åka tillbaka till sina hemländer, främst från Libyen, Eritrea, Somalia och Sudan. Men dem vill inte mer än en handfull av EU-länderna ta emot.
– För de här människorna är det så viktigt med ett gemensamt flyktingmottagande. Snälla, kom överens om detta med rådet, vädjar Cecilia Malmström till det trettiotal parlamentariker som är närvarande på mötet.
Hon får beröm av de flesta ledamöterna för sitt arbete och de uttrycker förståelse för att hennes uppdrag är nästan övermäktigt. En italienare, Salvatore Iacolino, leker med tanken att hon tar hans uppdrag som parlamentariker medan han skulle få agera kommissionär. Inte för att hon gör ett dåligt jobb, men som en avlastning. Efter en timmes överläggning lämnar hon rummet på språng till nästa möte.
– Det är så händelsestyrt hela tiden. Det är en båt som kommer, sen en till, sen tar Italien plötsligt fram nya uppehållstillstånd. Det blir svårt att få en överblick av det hela. Vi har situationen i Libyen, men hela regionen kokar ju, säger hon.
– Jag kanske skulle byta plats med parlamentarikern som ville vara kommissionär, säger hon med ett vagt leende innan hon glider nerför rulltrappan som leder ner mot utgången.
kl 08:59
Polisminister Malmström är en äkta EU-politiker: hon bara kräver och kräver mer makt och mer pengar åt centralmakten i EU. Hon vill inte föreslå att trafikdatalagringen avskaffas fastän hon själv en gång röstade emot och hon vill bötfälla Sverige för att den inte införs. Nu vill hon dessutom att Sverige och andra medlemsstater skall göra ännu fler uppoffringar och att EU skall få besträmma ännu mer.
kl 23:59
Var inte flyktingströmmen från Jugoslavienkriget en flyktingström I Europa? Europa är inte bara EU...
kl 12:03
Jag vet ! Malmström kan ge bort sin egen bostad till flyktingar, bosätta sig i Rinkeby och finansiera den oilitik hon bedriver med egna skattepengar. Det skulle ge mer trovärdighet åt det hon säger sig stå för.