Häromdagen släppte SNS Demokratiråd rapporten ”Makten i Europa” om vem som egentligen har inflytande i dagens EU. Den främsta slutsatsen är (föga förvånande) att EU:s stora medlemsstater har stärkt sitt grepp om makten under det senaste decenniet. Fördelningen av makt mellan EU:s institutioner har förskjutits till de stora medlemsländernas fördel genom förstärkning av Europeiska rådet och ökat samarbetet sinsemellan. Om några år när Lissabonfördragets nya regler kring röstfördelning i ministerrådet träder i kraft kommer de att stärka sin makt ytterligare, konstaterar forskarna.
Så, hur ska ett litet medlemsland som Sverige agera för att inte tappa inflytande? Demokratirådet ger tre tips:
(1) Prioritera mellan olika sakfrågor, små länder har inte resurser att driva intressen i alla sakfrågor och bör därför fokusera. Sverige har exempelvis stor trovärdighet i välfärdsfrågor och miljöarbete.
(2) Var aktiv i EU:s nya maktcentrum. Mer tid, resurser och ansträngningar än i dag bör inriktas på de institutioner som varit vinnare på det senaste decenniets politiska utveckling: Europeiska rådet, Europaparlamentet och EU:s nya utrikestjänst.
(3) Bygg strategiska koalitioner. För ett litet eller medelstort land utgör strategiska allianser med EU:s allt mäktigare stora medlemsstater en väg undan marginalisering.
Slutsatsen blir att de små och medelstora länderna bör agera strategiskt utifrån de stora ländernas agendor, maktsträvanden och villkor för att maximera sitt eget inflytande. En djärvare linje för de mindre och medelstora länderna vore i stället att tillsammans stärka EU-kommissionen roll.
Kommissionären för den inre marknaden, Michel Barnier, föreslog nyligen i ett tal att posten som Europeiska rådets ordförande och EU-kommissionens ordförande bör slås ihop. Det skulle förmodligen underlätta för väljarkåren med Ett ansikte utåt för EU och därigenom även unionens legitimitet, dessutom skulle amerikanerna veta vem de ska ringa när de vill prata med Europa. Enligt Centre for European Policy Studies kräver förslaget inga fördragsändringar och kan vara genomförbart i samband med valet till Europaparlamentet 2014, då även ny kommission och ordförande för Europeiska rådet ska utses.
Om de mindre och medelstora länderna sedan enas om en gemensam kandidat skulle de ha en ganska god chans att spela ut de stora länderna – och deras kandidater – mot varandra. Det har ju gjorts tidigare: Herrman Van Rompuy kommer från lilla Belgien och José Manuel Barroso från lilla Portugal. Men till skillnad från tidigare lansera en karismatisk person.
Varför inte, som föreslås i Newsweek, österrikaren som utsågs till Mr Universe, stack till Hollywood och blev skådis för att sedan sadla om till guvernör i Kalifornien och nu är arbetslös? Just det: The Euronator!
kl 16:51
Problemen är att små och medelstora EU-länder har olika intressen: vissa betalar för mycket till EU, medan andra vill ha mer. En dag kan EU:s jordbrukspolitik utvidgas österut och då kommer "det nya Östeuropa" att kräva samma nivå på jordbruksstöd som Frankrike.
Barroso och van Rompuy arbetar i stor utsträckning för de stora EU-länderna, eftersom de i praktiken har blivit tillsatta av dem!