Debatt: EU-undervisningen har stora brister

I grundskolans nya kursplan står att undervisningen i samhällskunskap skall behandla ”Sveriges politiska system med Europeiska unionen, riksdag, regering, landsting och kommuner”.  Undervisningen skall alltså visa att EU är en del av Sveriges politiska system. I min forskning har jag undersökt i vilket sammanhang EU behandlas och i vilken utsträckning ett inrikespolitiskt eller utrikespolitiskt perspektiv på EU-frågor används i undervisningen.

Resultatet av studien visar tydligt att undervisning om politik på europeisk nivå i mycket liten utsträckning kopplas till undervisning om övriga politiska beslutsnivåer och att ett utrikespolitiskt perspektiv på EU dominerar. En slutsats som kan dras av studien är att högstadiets EU-undervisning behöver förändras för att leva upp till riktlinjerna i de nya styrdokumenten.            

Vad kännetecknar undervisning om EU? I avsikt att få en utförlig bild av hur EU-undervisningen på högstadiet ser ut genomfördes kvalitativa intervjuer med 17 samhällskunskapslärare från 13 skolor i sex olika kommuner.

Lärarnas berättelser visar att undervisningen om EU skiljer sig markant från undervisning om nationell politik. Först och främst utgör undervisningen om EU en mycket liten del av den totala undervisningstiden i SO-ämnena medan undervisningen om nationell politik hör till de kunskapsområden som får allra mest tid. Lärarna uppger att de alltid planerar in minst ett stort arbetsområde under högstadietiden då de undervisar om nationell politik. Undervisningen kan till exempel ske i samband med val till riksdagen eller i en särskild årskurs då eleverna bedöms vara mogna att tillgodogöra sig undervisningen. Det samma gäller inte för undervisningen om EU.

I flera fall är EU-undervisningen inte planerad till ett särskilt tillfälle. Kunskaper om EU kommer snarare in som aspekter av annan SO-undervisning. Geografiundervisning om Europas länder och historieundervisning om efterkrigstiden, nämns till exempel som arbetsområden där lärarna berör kunskaper EU. Risken med att en stor del av undervisningen om EU sker i historia eller i geografi är att politiska kunskaper förbises.

Lärarnas egen bedömning är också att EU-samarbetets historiska tillkomst med Kol- och Stålunionen och den stegvisa utvidgningen av antalet medlemmar från 6 till 27 länder, utgör det klart mest prioriterade innehållet i undervisningen om EU. Även i de fall lärare avsatt ett särskilt arbetsområde för att undervisa om EU visar det sig att undervisning om EU:s historia och dess geografiska utbredning överskuggar undervisning om hur unionen fungerar idag.

Det är också tydligt att skolan ännu inte gjort EU till en naturlig del av svensk politik. Flera lärare säger till exempel att de undervisar om ”de tre beslutsnivåerna”, d v s kommun-, landstings- och nationell nivå, vid ett särskilt tillfälle men att EU inte tas upp i detta sammanhang. Den europeiska beslutsnivån lyser med sin frånvaro. De ”EU-frågor” som diskuteras är i första hand huruvida Sverige bör var med i EU eller ej. Nya fördrag som till exempel Lissabonfördraget, vars införande var aktuellt i samband med studiens genomförande, förefaller däremot inte diskuteras.

Vid en jämförelse av innehållet i undervisningen om politik på nationell nivå och europeisk nivå kan konstateras att undervisningen om EU i mycket liten utsträckning uppvisar de kännetecken som är karaktäristiska för inrikespolitik. Inrikespolitik kännetecknas av att det finns en tydlig koppling mellan medborgarna och det politiska systemet, att det finns olika åsikter inom det politiska systemet att välja mellan samt att de politiska beslut som systemet fattar påverkar medborgarnas vardagsliv.

Ett inrikespolitiskt perspektiv kan - till skillnad från ett utrikespolitiskt perspektiv där dessa kännetecken saknas - antas gynna tilltron till det politiska systemet och främja ett politiskt deltagande i till exempel val. I undervisningen om nationell politik poängteras samtliga tre kännetecken. Hur riksdagsvalet går till, vilka riksdagspartierna är och vad de tycker är till exempel mycket centralt i undervisningen. Lärarna betonar också vikten av att eleverna engagerar sig och gör sin röst hörd eftersom de politiska besluten får konsekvenser för eleven. Det överordnade syftet med undervisning om nationell politik är enligt de flesta lärare att eleverna skall få tillräckliga kunskaper för att kunna bli aktiva medborgare.

I undervisningen om EU påpekas att politiska beslut kan få stor betydelse för eleverna men lärarna uppger att de har svårt att finna exempel som belyser det på ett bra sätt. De två andra inrikespolitiska kännetecknen förefaller inte betonas i undervisningen. Medborgarnas möjligheter att påverka politiken och att svenska politiker/partier driver olika frågor i EU betonas inte. Snarare framhålls svårigheterna för ett litet land som Sverige att få igenom ”den svenska linjen” i förhandlingar med övriga länder.

Den samlade bedömningen av studien är att ett utrikespolitiskt perspektiv på EU-frågor dominerar i undervisningen. Att undervisningen starkt präglas av ett utrikespolitiskt perspektiv är olyckligt och kan i värsta fall ge intrycket av att EU-frågor inte är något som medborgare bör engagera sig i.

Självklart är inte det lärares avsikt. Flera lärare påtalar att deras undervisning om EU inte är lika genomarbetad som undervisningen om nationell politik och att de hoppas få tid att kunna utveckla undervisningen om EU. Eftersom kunskaperna om EU inte är lika gedigna som deras kunskaper om nationell politik efterlyser flera lärare också fortbildning i EU-frågor.

Vad behöver förändras i undervisningen om EU? I den nya kursplanen i samhällskunskap poängteras alltså att EU skall behandlas som en del av det svenska politiska systemet. Det gör, som jag bedömer det, att EU-undervisningen behöver reformeras på ett antal punkter. Undervisningen om EU bör i högre utsträckning fokusera på politiska aspekter. Hur det politiska systemet ser ut idag, hur valen till Europaparlamentet går till, vilka frågor de politiska partierna driver i EU är exempel på innehåll som bör få ett större utrymme i undervisningen.

Framgå bör också att svensk politik idag är starkt integrerad med EU:s politiska system och att Sverige och svenska medborgare både påverkar och påverkas av politiska beslut på Europanivå.

Givetvis går det att diskutera i vilken utsträckning det är rimligt att framställa EU som inrikespolitik. Flera forskare menar dock att EU idag påminner mer om inrikespolitik än utrikespolitik. Till exempel följer politiska motsättningarna till stor del den vanliga högervänster skalan, det finns vägar för medborgare att uttrycka sina preferenser och politiska beslut som fattas på Europanivå har mycket stor betydelse för den politik som bedrivs inom Sveriges gränser.

Att betrakta politik på europanivå i termer av inrikespolitik och att starkare koppla EU-undervisningen till undervisningen om nationell politik kan därför rekommenderas som strategier för att utveckla undervisningen om EU.

Peter Wall

Peter Wall är samhällskunskapslärare i Karlstads kommun. ”EU-undervisning: En jämförelse av undervisning om politik på nationell och europeisk nivå” är hans licentiatavhandling. De som är intresserade av att ta del av hela studien kan nå den via Digitala vetenskapsarkivet eller handla den av Karlstad University Press.