Det sägs att varje kris EU går igenom stärker unionen. Det mest uppenbara exemplet är när det i början på 80-talet talades om euroskleros, en period av hög arbetslöshet, låg tillväxt och långsam utvidgning av unionen. Ur krisen föddes idén om den gemensamma marknaden, där alla företag konkurrerar på lika villkor inom hela Europa. Det var en förändring av Europasamarbetet som det i dag är svårt att föreställa sig utan och som ledde till ett uppsving i Europatanken.

Men i dag handlar kritiken mot Europas ledare mer om en brist på ledarskap, på visioner och handlingskraft. Ett toppmöte efter annat går mer ut på att skicka signaler till marknaderna än att diskutera hur Europa långsiktigt ska ta sig ur gropen man hamnat i.

– Få tror att det kommande toppmötet kommer att handla om vad det egentligen skulle, till exempel hur relationerna till EU:s strategiska partners ska se ut. Perspektivet har blivit mycket kortsiktigt, sade en EU-diplomat för några veckor sedan.

Andra tecken tyder på att blicken har lyfts något sedan dess. När EU-kommissionens ordförande José Manuel Barroso i förra veckan höll sitt årliga tal där han beskriver läget i unionen var det många som blev förvånade. För första gången på länge, kanske någonsin, skymtades en passionerad vilja bakom det vanliga stenansiktet. Barroso argumenterade vilt för att det nu är dags att ta nästa steg i den europeiska integrationen.

– Det var en illusion att tro att vi kunde ha en gemensam valuta och en gemensam marknad med nationell ekonomisk politik. Låt oss undvika en annan illusion, den att vi kan ha en gemensam marknad och valuta som styrs med en mellanstatlig metod.

Det är därför ingen vågad gissning att Barroso på toppmötet kommer att presentera förslag på hur EU ska reformeras i en riktning som ger mer makt till Bryssel. Men hur kan det komma att se ut? Klart är att det paket av lagförslag som antogs i veckan av EU:s finansministrar, det så kallade sexpacket, som ger EU-kommissionen mer övervakningsmakt bara var startpunkten. Ekonomikommissionär Olli Rehns mantra har varit att när det är antaget är det dags att gå vidare.

– En lösning som har diskuterats är att man inrättar ett oberoende finanspolitiskt råd på EU-nivå som skulle granska hela finanspolitiken inom EU. Det är en mycket intressant idé.

Det säger Lars Jonung, tidigare medarbetare i tio år på EU-kommissionens ekonomidirektorat och nybliven ordförande i det svenska Finanspolitiska rådet. Han menar att rådet ska kunna rapportera sina slutsatser till EU-kommissionen som sedan får agera efter sin bedömning.

– Det är rimligt att kommissionen får en starkare roll. Det är den som har varnat finansministrarna i rådet under en längre tid men de har inte visat sig vara förmögna att följa råden. De har istället urvattnat rekommendationerna från kommissionen. Ministerrådet har varit den svaga länken i det här sammanhanget, säger Lars Jonung.

Vad gäller det nyss antagna sexpacket och vägen vidare från det, menar han att det går att stärka ytterligare, om det visar sig vara nödvändigt.

– Straffen blir hårdare, kraven på rapporteringen från medlemsländerna kan bli bättre. Ramverket kan bli tuffare helt enkelt, konstaterar Lars Jonung.

Därtill finns det olika uppfattningar om vad en starkare ekonomisk styrning egentligen innebär. Den Brysselbaserade tankesmedjan Bruegel har undersökt hur olika medlemsländer har hanterat den nya process som går under namnet europeiska semestern, där varje land lämnar in förslag på reformer som sedan utvärderas av EU-kommissionen.

– För Tyskland handlar samordning framförallt om finanspolitiken. För Frankrike är det samordning av strukturreformer. Det faktum att de har olika uppfattningar om vad som samordning av ekonomisk politik handlar om kan ha stor betydelse för effektiviteten i processen, säger Benedicta Marzinotto på Bruegel till Europaportalen.

Även ordföranden för Europeiska rådet, Herman Van Rompuy, väntas lägga fram egna förslag på toppmötet. Men då handlar det om hur eurogruppens strukturer ska stärkas. I dag är det ett halvformellt samarbete där finansministrarna träffas en gång i månaden med en ordförande som väljs för två år i taget. Det spekuleras nu bland annat i att eurogruppen föreslås få ett eget sekretariat och att gruppen ska regelbundet ha egna toppmöten.

Det är en utveckling som länder som står utanför eurozonen, Sverige och Storbritannien, har tillbakavisat. I en debattartikel i Frankfurter Allgemeine Zeitung för tre veckor sedan skrev finansminister Anders Borg (M) och utrikesminister Carl Bildt (M) att ”utvecklingen mot att fler frågor av intresse för alla EU-27 länderna diskuteras och även beslutas av eurogruppen eller bilateralt mellan de stora EU-länderna är oroande.”

På finansministrarnas möte i Luxemburg i veckan handlade en stor del av diskussionen om hur den framtida styrningen av EU:s ekonomi ska se ut. Där bekräftade Anders Borg att eurogruppen kommer att stärkas ytterligare, men luftade samtidigt sin oro för att Sverige hamnar vid sidan av.

– Det är uppenbart att eurogruppen måste ha en starkare struktur för sina beslut så att man snabbare kan ta sig framåt. Det tycker jag har varit tydligt under den här våren och hösten. Samtidigt är det väldigt viktigt för oss andra att det sker med en bibehållen öppenhet i processerna. Det kan inte vara så att besluten fattas utan att vi har en ordentlig möjlighet att följa diskussionerna, sade Borg vid en längre träff med journalister efter mötet.

En som går mycket långt i kraven på mer makt till Bryssel är den liberala gruppledaren i EU-parlamentet Guy Verhofstadt. Inför toppmötet har han krävt av José Manuel Barroso att han presenterar förslag som ska fördjupa det ekonomiska samarbetet i EU och som sätter kommissionen i förarsätet.

– Barroso måste lägga fram en omfattande plan som innehåller detaljerade åtaganden och ett tidsschema för när de ska implementeras, säger Guy Verhofstadt i en kommentar.

Och det är inte bara politiker som Verhofstadt, Barroso och Van Rompuy som hoppas på en renässans för den så kallade gemenskapsmetoden, där Brysselinstitutionerna får sista ordet. Den avgående ECB-ordföranden Jean-Claude Trichet, som kallade dagens kris för den värsta sedan andra världskriget, lanserade sin idé om en europeisk finansminister senast framför EU-parlamentets ekonomiutskott i går.

– Ni har alltid flyttat gränserna för vad som kallas omöjligt genom att komma med nya idéer som sedan blivit politisk verklighet. Som en europeisk medborgare hoppas jag att parlamentet fortsätter på den inslagna vägen.

Trichet vill se en exekutiv gren, regering med andra ord, och en stärkt parlamentarisk gren. I den exekutiva grenen ska ett slags finansdepartement byggas upp med om inte en stor federal budget, så i alla fall med ansvar för en stark ekonomisk samordning, för den finansiella sektorn i EU och med en finansminister som ska representera eurozonen utåt.

– En sådan förstärkning är inte möjlig utan ett absolut krav: demokratisk legitimitet. Det här parlamentet är det enda som kan säkra en sådan för Europa som helhet, sade Trichet.