Efter att ha fått utstå omvärldens allehanda omdömen, har nu Belgien åter igen en fungerande regering. Elio di Rupo kunde efter många och långa förhandlingar äntligen gå till kungen och presentera landets nya koalitionsstyre. Landet har samlat ihop sig.
Och det är faktiskt något som belgarna är bra på. Att samla ihop sig. Året om hålls det marknader i Bryssel med alla möjliga sorters varor och tjänster. I stadsdelen Sablon är inriktningen antikviteter och stiligare ting, men om man går gatan ner mot Place du Jeu de Balle förändras utbudet till mera loppis och synligare skvanker på det som säljs. Men det är ett populärt söndagsnöje, att strosa runt och titta och kanske köpslå litet.
Sedan tar man en kopp kaffe och njuter av folklivet. Eller varför inte köpa sig en korv med bröd. Fast pass opp - det är rejäla baddare som läggs i en baguette, med välstekt lök och senap. Det brukar finnas två sorter utav korven. En vit, som är mera köttig och en svart som påminner om vår egen blodpudding. Men goda är de båda och mätt blir man.
Fortsätt sedan turen ner mot Gare du Midi, där det varje söndag är stor marknad. Här kan man köpa sig fina och fräscha grönsaker och frukter, blommor, oliver i olika tappningar, köksredskap, överkast, shoppingvagnar, schampo eller varför inte ett par skor. Populärt nöje bland eurokraterna och man springer då och då på kollegor här nere.
En ännu större marknad är den vid Clemanceau, ofta också benämnd Les Abbatoirs (det vill säga: slakthusen). Av obekant anledning är den mindre känd än Midi trots att utbudet betydligt större. En stor del av marknaden är också under ett skyddande tak, men utan väggar, och allt det man kan hitta vid Midi, kan man också finna här men med större variation.
Letar man efter levande höns, ja då är det hit man ska bege sig. Vill man hitta sötpotatis, riskokare, ingångna skor, vattenkranar eller varför inte en lätt använd stereobänk – ja då ska man ta tunnelbanan till Clemanceau och inte vara rädd för att trängas. Hit ska man också åka om man vill köpa färskt kött och nyss uppdragen fisk.
Det är rätt så hög ljudnivå och försäljarna försöker överrösta varandra med långa haranger av försäljningsargument, varav det mest förekommande är det enkla ordet ”årro” vilket jag själv tolkar till att man ropar ”euro” och med det menar att här är det pengar att spara. Men jag kan ha fel…
Så här i jultider finns en stor och underbar julmarknad i Bryssel. Den är mycket välbesökt och här ligger fokus mera på att äta eller kanske dricka ett glas glühwein – icke att förväxla med den svenska glöggen. Men värmande och gott ändå.
Om man bara ska prova en maträtt, skulle jag välja en ”tartiflette”. Det är en specialitet som tillagas i en jättegryta och innehåller skivad potatis, bacon, lök, grädde och vitt vin samt en speciell ost som heter Reblochon. Denna läggs ner hel i grytan och får smälta ihop med övriga ingredienser och resultatet är ljuvligt. Även om vinden biter i kinderna och snöblasket slår emot ansiktet, är en tallrik ”tartiflette” en njutning.
Julstämningen förstärks sedan av en stilla promenad nere St Catherine, där marknaden slingrar sig runt torget och dofterna av mat och dryck strömmar emot näsan och på näthinnan ser man det stora pariserhjulets belysning mot den mörka belgiska himlen.
Och med den bilden vill jag önska er alla en riktigt God Jul och ett Gott Nytt 2012.
kl 23:56
Din Tartiflette smakade säkert gott. Håller med om att det är en specialitet. I ditt reportage får jag intryck av att det skulle vara en Belgisk specialitet, vilket det inte är. Det är heller inte en gryta, det är snarare en gratäng, ursprungligen från Savoyen. Reblochon kommer också från Savoyen. Den ska inte läggas hel i en gryta för att smältas ihop med övriga ingredienser, utan den ska skäras och varvas med övriga ingredienser.
Synd på Tartifletten att den verkar vara Belgisk men ännu tråkigare är att ditt "Tartilflett recept" stämmer så illa med ett riktigt Tartiflett recept.
Värst av allt är dock att din information rimmar så illa med verkigheten tycker
Bodil
kl 15:44
@Bodil Nordberg: Det är rätt illa att klaga på Lars krönika när din egen text är så dåligt underbyggd.
Du klagar på att du får "intryck av att det är en belgisk specialitet", hur du nu fick det intrycket, för inte står det i Lars text.
Du bråkar om att rätten skulle påstås vara en gryta, vilket du på samma sätt hittat på själv, för det står inte heller i Lars text.
Du klagar på detaljer i receptet - men tartiflette kan mycket väl göras på det sätt som Lars skrev:
http://www.gustave.com/recettes/451/tartiflette.html
Och varför skulle det förresten vara synd om tartifletten var belgisk?
Det är kort sagt trist att din iver att gnälla och klaga inte bara fick dig att tappa läsförmågan utan även förmågan att skriva korrekt svenska. Till nästa gång: nationalitetsbestämningar (t ex "belgisk") stavas inte med stor bokstav i svenskan och särskrivning är ett allvarligt, betydelsskiljande fel
hälsar din vän vid klagomuren