I Belarus/Vitryssland har domare, åklagare och polis reducerats till marionettfigurer som utför den politik som envåldshärskaren Lukasjenka bestämt.
I förra veckan dömdes två unga personer till döden för att ha utfört bombattentatet i Minsk tunnelbana som kostade 15 människor livet. Bevisningen är otillfredsställande och erkännandena möjligen framtvingade. Det är inte bortom allt rimligt tvivel att de två verkligen är skyldiga. Att dödsstraff fortfarande existerar och genomförs är i sig otroligt upprörande men tyvärr finns det många fler otroligt allvarliga brister i Vitrysslands rättssystem.
En vecka tidigare dömdes Ales Bialiatski, Vitrysslands främsta människorättsförsvarare till fyra och ett halvt år i fängelse samt konfiskering av egendom. Bialiatski, som leder landets största människorättsorganisation Vjasna anklagades officiellt för skattebrott. Vitrysk underrättelsetjänst hade tidigare i år övertalat Litauen och Polens regeringar att lämna ut information om Vjasnas konton i Villnius och Warsawa, konton som varit registrerade i Bialiatskis namn.
Ales Bialiatski har sedan många år tillbaka varit ett törn i den belrusiska regimens ögon med sitt outtröttliga stöd för de demokratiaktörer som vågat stå upp för mänskliga rättigheter och ett fritt Vitryssland. Sedan mer än 30 år har han varit en frontfigur och tydlig röst för frihet, som trots upprepade hot och svårigheter aldrig låtit sig bevekas i sin övertygelse. Han har fått en rad internationella utmärkelser för sitt engagemang, bland annat Per Anger-priset. I sitt hemland har han endast blivit uppmärksammad som regimens främsta fiende.
Kanske är det därför föga märkligt att rättegången mot Ales Bialiatski kännetecknades av rättsosäkerhet.. Bialiatski satt illegalt häktad i flera månader och undersökningsledarna ignorerade försvarets invändningar. De vägrade dessutom att kontakta de organisationer som hade överfört medel till Bialiatskis konton, eller att undersöka syftet med överföringarna. Det fanns helt enkelt inget intresse att ta reda på sanningen. Försvarets pläderingar verkade nå fram till domaren lika litet som de många protesterna både inifrån Vitryssland och från internationellt håll.
Rättssystemet i Vitryssland är sedan länge bara ett spel för galleriet, tänkt att skrämma oppositionen till handlingsförlamning och de enskilda demokratiaktivisterna till kuvad tystnad. Domen mot Ales Bialiatski var inget annat än en markering från regimens sida att kritik och krav på demokrati och mänskliga rättigheter fortfarande straffar sig dyrt. Domen är också bara en av många som under Lukasjenkas 15 år vid makten fallit mot alla de människor och organisationer som velat se förändring.
De senaste månaderna har dessutom nya lagar tillkommit för att ytterligare försvåra verksamheten för oppositionella och det civila samhället. Förtroendet för staten har minskat i Vitryssland och det är antagligen också därför regimen ökar sitt tryck genom att inskränka rättigheterna än mer. Det är också en fara för rättsäkerheten när ingen längre litar till poliser och domstolar – som ska se till att lagar efterlevs och rättsäkerheten uppehålls.
Ales Bialiatski statuerade som exempel, för de som tror på demokrati och mänskliga rättigheter blev han ett exempel på en hängivenhet och rättspatos som många ville följa
Det finns flera exempel på lagstiftning i Vitryssland som är helt oförenlig med de internationella konventioner de skrivit under. För att vi ska kunna tala om en demokratisering av Vitryssland måste det ske förändringar på systemnivå. Den repressiva lagstiftningen måste reformeras, rättsväsendet måste göras oberoende från den politiska makten och medborgarna måste få möjlighet att välja sina politiska företrädare i fria och rättvisa val.
Sverige och EU måste bli tydligare mot Vitryssland. Vi måste se till att Vitryssland världen över följer de gemensamt överenskomna reglerna om demokratiskt styre, rättssäkerhet, rättsväsendets oberoende och respekten för mänskliga fri- och rättigheter.
