Folkpartiets ledare Jan Björklund har sagt att han redan under denna mandatperiod vill ha en folkomröstning om euron. Eftersom han inte har dementerat, så gäller det fortfarande. Det är i och för sig ingen dum idé. Slå till direkt! Då kommer cirka 90 procent av svenska folket att rösta nej och euron är sedan avförd från dagordningen minst 10 år framåt. Och sedan finns ingen euro kvar. Heja folkpartiet!

Tre EU-parlamentariker från Folkpartiet (FP) har svarat på min artikel (Europaportalen 120125). Men de bemöter inte min kritik och svarar inte på en enda fråga, utan producerar bara tomma fraser och enkla slagord.

Det är riktigt att folkopinionen svänger. Folkpartiet fick i valet till europaparlamentet 2009 13,6 procent av rösterna (Marit effekt). I Novus senaste opinionsmätning ligger FP på endast cirka 5 procent. Det beror säkert i första hand på FP halsstarriga EU-politik. De tre folkpartisterna bemöter inte alls min kritik mot EU odemokratiska karaktär, utan angriper istället massmedia. Men de har fel. Media har under eurokrisen agerat föredömligt och informerat om verkligheten. Inom Junilistan har vi märkt en starkt ökad efterfrågan från media på EMU-kritiska debattinlägg. Det är logiskt, eftersom Junilistan haft rätt hela tiden. Hade svenska folket bara lyssnat på Folkpartiet, hade vi blivit grovt vilseförda. Media behövs som motvikt mot Folkpartiets grova propaganda.

Runt om i Europa led makteliten nederlag vid folkomröstningar om Lissabonfördraget. Om frågan hade underställts svenska folket i en folkomröstning hade svaret säkert blivit nej. Det ville man inte riskera så istället klubbades fördraget igenom i riksdagen. Cecilia Malmström gick ut i debatten och påstod att det nya systemet var ”mer demokratiskt”. Det var att föra svenska folket bakom ljuset. I själva verket är det tvärtom. Med Lissabonfördraget har makten i EU centraliserats till de stora länderna. Istället för att informera om verkligheten valde hon att slå blå dunster i ögonen på väljarna.

En av mina huvudsakliga invändningar mot Folkpartiets EU-politik är att de tror att Sverige kan få inflytande över besluten inom EU. Detta är illusionspolitik. Sverige kommer aldrig som ett litet land att kunna få något väsentligt inflytande. Ett exempel är EU jordbrukspolitik. De enorma jordbruksbidragen, som omfattar nära hälften av EU budget, snedvrider Europas ekonomi och diskriminerar dessutom de fattiga länderna. Ett av Marit Paulsens slagord i valrörelsen 2009 var just att minska jordbruksbidragen. Vilket inflytande har Marit Paulsen och Folkpartiet haft? Inget alls förstås. Istället går utvecklingen nu åt andra hållet. Enligt en rapport från EU vill man nu öka jordbruksstödet till de östeuropeiska länderna till samma nivå som de gamla EU-länderna. Ingen tror på att FP eller Sverige kan påverka detta.

Alla viktiga beslut fattas av de stora länderna som en konsekvens av Lissabonfördraget. Sverige har nu gått med i den nya budgetpakten och det kan vara ett sätt att smygvägen lura in oss i EMU. Ingen ska tro att vi kan utöva något inflytande. Sverige ska få delta i ett möte varje år och få information en gång om året om vad som händer. Men eftersom alla beslut redan var fattade när Sverige på nåder kom med, behöver ingen lyssna på Sveriges och FP åsikter.

Euroländerna har kommit överens om ett nytt så kallat regelverk, budgetpakten, ungefär samma som den tidigare tillväxt- och stabilitetspakten, som alla länder bröt mot. Inget land får ha ett budgetunderskott över tre procent av BNP. Inget euroland får ha en statsskuld större än 60 procent av BNP. Hört det förr? En passus är värd att uppmärksamma, nämligen att euroländer som bryter mot regelverket ska till exempel kunna dömas till böter på upp till 0,1 procent av BNP. Hur ska Grekland kunna betala böter också när landet är bankrutt? Ska Grekland låna till böterna också?

Budgetpakten är inte ett svar på eurons kris. Problemet är istället att krisländerna inte kan kontrollera vare sig valutan eller räntan. En konsekvens av budgetpakten är att EU (läs de stora länderna) nu tilltvingar sig ett avgörande inflytande över de små ländernas ekonomiska politik och folkens levnadsvillkor.

Folkpartisterna nämner i sitt svar ”eurons goda effekter på handel och tillväxt” och påstår att euron är en av anledningarna till att Europa historiskt gått så bra. Men de kan inte visa upp en enda siffra som stöd för sitt påstående. Det stämmer inte alls att Europa gått bra tack vare den gemensamma valutan. En av Finlands tyngsta ekonomer Sixten Korkman visade i en intervju nyligen ett OECD/ETLA-diagram.  Av diagrammet framgår att utvecklingen från 1998 fram till idag i eurolandet Finland och Sverige, som står utanför EMU, är så gott som identisk. Däremot har det gått väsentligt sämre för euroområdet som helhet. Det beror inte på valutan, utan istället på att både Finland och Sverige har fört en ansvarsfull och förnuftig ekonomisk politik.

Så är det ju inte inom ett stort antal euroländer som bekant. Det får bland annat de finska skattebetalarna betala för nu. Tvärtemot vad FP påstår handlar det inte alls om att euron haft goda effekter på handel och tillväxt. Folkpartiet far med osanning, påstår vad som helst utan att ha någonting på fötter.

Folkpartiet verkar inte ha förstått allvaret i situationen. Artikelförfattarna hävdar att ”vi ser fram emot ett svenskt euromedlemskap - när euron och Sverige är redo.”  Varför svarar inte de på min fråga om hur ett deltagande i EMU ska finansieras? Det är bara förknippat med enorma kostnader. Men folkpartiet är uppenbarligen berett att låta skattebetalarna punga ut med hur mycket som helst för att få vara med. Eftersom Folkpartiet inte svarar på vilka nedskärningar som behöver göras måste det tolkas som att de är bereda att äventyra våra statsfinanser. Vad tycker de övriga partierna i regeringskoalitionen om det?

Det vi nu bevittnar kan mycket väl vara en eurovaluta i dödsryckningar. Det som har förvånat många under eurokrisen är den utomordentligt hårda linje mot det grekiska folket som Merkel och Sarkozy har drivit. Varför är de stora länderna så angelägna om att behålla euron? Skälet är naturligtvis att de stora länderna, nota bene Tyskland, tjänar på euron.

Den tyska exportindustrin har fått väsentligt lägre arbetskraftskostnader än den skulle ha haft med D-marken. Så länge euron finns kvar kan därför Tyskland expandera på alla andra länders bekostnad. Frågan är hur länge det grekiska folket kommer att acceptera den tyska järnnäven och rollen som lydstat.

Läget i Europa är oerhört allvarligt. EU har helt felaktig strategi för att lösa krisen. Stenhårda åtstramningar leder till lägre efterfrågan och minskad tillväxt och därmed lägre skatteinkomster. Många ekonomer varnar för att euron kan stå inför sin snara kollaps. Företag, banker och regeringar gör nu upp planer för hur ett finansiellt sammanbrott i Europa ska hanteras. I detta läge har Sverige allt att vinna, både ekonomiskt och politiskt, på att vi håller oss så långt borta som möjligt från detta euroträsk.

Sammanfattningsvis svarar inte folkpartiet på väsentliga frågor. De vilseleder istället folkopinionen om Lissabonfördraget och far med osanning om eurons betydelse för handel och tillväxt. FP har inga invändningar mot EU odemokratiska karaktär och bedriver en illusionspolitik om Sveriges möjligheter att påverka. Folkpartiet är berett att offra Sveriges nationella självständighet och äventyra våra statsfinanser. Är Folkpartiet berett att göra som brukligt är inom EU: införa euron trots motståndet i folkopinionen? Utan folkomröstning.

Statsminister Reinfeldt, varför tvekar du? Sparka Birgitta Ohlson som EU-minister och byt ut Cecilia Malmström som EU-kommissionär. Ingen av dem har förankring hos det svenska folket.

Anders Sjöberg
Revisor i Junilistan