Debatt: Fokusera på EU:s mest eftersatta regioner

I en intervju på Europaportalen (23/3) säger sig Jens Nilsson, S-ledamot i Europaparlamentet, vara oroad över att regeringen skulle spela bort svenska intressen i förhandlingarna om EU:s långtidsbudget för åren 2014-2020. Inget kunde vara mer fel. Regeringens linje är att värna svenska intressen och samtidigt försöka utveckla EU som helhet.

Den svenska hållningen är att EU-utgifterna bör minska. Det är inte rimligt att EU-budgeten växer samtidigt som miljoner EU-medborgare får leva med höjda skatter och besparingar när medlemsländerna försöker komma tillrätta med underskott och skulder. Samtidigt skulle minskade utgifter för EU-medlemskapet kunna frigöra resurser till annat som vi prioriterar högt här hemma i Sverige, till exempel för att bekämpa ungdomsarbetslösheten.

Det finns områden som forskning och infrastruktur där vi ser ett mervärde av att samarbeta på EU-nivå. Dit hör till exempel gränsöverskridande infrastruktur eller forskningssamarbeten där resurser på EU-nivå är motiverade. Men nya satsningar på dessa områden vill vi moderater betala genom att prioritera om inom budgeten, inte genom att låta EU-budgeten växa ytterligare. Men då måste vi spara på områden som EU lägger pengar på idag. Dit hör framförallt den gemensamma jordbrukspolitiken där dagens omfattande subventioner helst skulle fasas ut helt.

Men även EU:s sammanhållningspolitik är i behov av en kraftig översyn. För den utgör inte bara en alltför stor andel av EU:s budget (1/3) - den är dessvärre också ofta ineffektiv. Sammanhållningspolitiken bör därför reformeras både vad gäller inriktning och omfattning. Vi anser att sammanhållningspolitiken bör bli mer orienterad mot att öka EU:s tillväxt och konkurrenskraft inom den så kallade EU2020-strategin. I EU-kommissionens förslag till budget som nu förhandlas föreslås förvånande nog en omfördelning från de allra fattigaste regionerna till de mindre fattiga. Vi vill istället se att EU:s resurser fokusera mer på unionens mest eftersatta regioner.

Europas stora utmaning nu är att skapa nya jobb genom ökad tillväxt och stärkt konkurrenskraft. Här kan EU:s budget spela en roll men än viktigare är att medlemsländerna fortsätter reformera sina ekonomier och kommer tillrätta med den förtroendekris som följer i kölvattnet efter stora underskott och växande skuldberg. De vänsterpolitiker som skyller Europas kris på avregleringar och andra marknadsorienterade reformer har helt fel. Tvärtom är både EU och många medlemsländer alldeles för slutna och reglerade. Tittar man till exempel på rankingen ”Index of Economic Freedom” så ser man tydligt att de EU-länder som har de friaste ekonomierna också klarat krisen bättre eller återhämtat sig starkare än andra EU-länder. Dit hör Sverige som enligt rankingen kommer på 21:a plats, medan krisländer som Italien och Grekland hamnar först på plats 92 respektive 119. Dessa båda länder är i ekonomisk mening lika fria som Azerbajdzjan, Benin eller Nicaragua.

Europas krisande ekonomier behöver den typen av reformer som vi genomfört sedan 90-talskrisen. Från vänsterhåll – inklusive från svenska socialdemokraterna – låter det ofta som om tillväxt kommer genom offentliga investeringar, stimulanser och bidrag. Men ska Europa, EU och Sverige komma stärkta ur krisen handlar det snarare om att stärka arbetslinjen, förenkla för företag och konsumenter att mötas på marknaden samt att öka öppenheten och handeln mellan länder. Men också om att orka och våga prioritera vad vi använder offentliga medel till. Här går en tydlig skiljelinje – både i riksdagen och på EU-nivå - mellan socialdemokrater som verkar ha råd med det mesta och alliansen som vill ha ordning i de offentliga finanserna och använda de skattepengar som finns på bästa möjliga sätt.

Gustav Blix
Riksdagsledamot och gruppledare för moderaterna i EU-nämnden