Debatt: Folkpartiets EU har misslyckats

Artikeln av folkpartisterna Larsson, Malm och Pehrson målar upp bilden av att om vi bara lyder EU-reglerna så kommer allt bli bra. Ekonomin blir bättre, asylpolitiken mänskligare och jobben fler. Men den politik som EU idag för är en politik som Folkpartiet i högsta grad varit med om att utforma och ivrigt påhejat. Och den politiken har misslyckats.

Att erkänna att den ekonomiska krisen existerar är knappast banbrytande om man inte också föreslår verkliga eller nya lösningar. Artikelförfattarna kommer istället med uppmaningar till medlemsstaterna att följa strukturreformerna. Reformer som hittills misslyckats att skapa den ordning och reda som de efterlyser.

Istället är det vanliga människor som får betala priset för bankernas och finansspekulatörernas misslyckanden. Reformerna är nämligen skapade på ett vis som omöjliggör satsningar i offentlig sektor utan istället tvingar till nedskärningar.

De som är mest beroende av att den offentliga sektorn fungerar är kvinnor. Flertalet anställda i det offentliga är kvinnor och dessutom är det kvinnor som i hög grad måste ta ansvar för att obetalt ta hand om äldre släktingar och barn när samhället inte längre, på grund av EU:s sparkrav, kan sköta dessa åtaganden. Kvinnor blir alltså dubbelt drabbade.

Den inre marknaden kan inte heller lösa alla problem. I motsats till vad som ofta sägs i EU:s texter är det nämligen inte små och medelstora företag som är ryggraden i Europas ekonomi. Naturligtvis är det viktigt med bra företagsklimat men utan offentliga satsningar på omsorg, vård och skola måste någon stanna hemma. Denna någon kan inte jobba, i alla fall inte heltid, får lägre inkomst, lägre köpkraft och betalar mindre skatt. De reformkrav som EU ställer på de krisande medlemsländerna blir därmed en nedåtgående spiral. Dessutom försvårar sparkraven satsningar på exempelvis klimatlösningar.

Man bör också sätta den ökande högerextremismen i Europa i samband med den fattigdom och rädsla som ökar med den ekonomiska krisen. Att kräva ytterligare besparingar av vanliga människor som i Grekland istället för att kräva ansvar av dem som skapat krisen ökar rädslan och ger fascisterna en starkare grogrund. Genom verkliga satsningar, istället för nedskärningar som slår orättvist, kan man dock motarbeta detta. När samhället fungerar minskar främlingsfientlighet och rädsla.

Att reformera budgeten och minska jordbruksstödet, som debattörerna föreslår, låter fint på pappret men verkligheten är att motståndet mot detta är enormt i de flesta EU-länder och en sådan reform kommer inte att ske. Jag är mycket skeptisk till att Folkpartiet ens kan få stöd för en sådan åsikt bland sina vänner i Europa.

Den ohejdade glädjen över Nobels fredspris känns väldigt märklig när man ser till just den ogenerösa asylpolitiken, EU:s ökade militarisering samt de frihandelsavtal som nära nog alltid sätter pengar före mänskliga rättigheter och fred.

Det är intressant med den öppna och tydliga federalism folkpartisterna står för. Är det verkligen så att Folkpartiet är för ett Europas Förenade Stater och vet deras väljare i så fall om det?

Mikael Gustafsson, EU-parlamentariker (V)
Ordförande i Jämställdhetsutskottet.