Läsartext: Spanska folket organiserar sig på alla fronter

Samtidigt som det kommer miljarder euro till Spanien, för att rädda banker som inte skött sina affärer, så får åtta miljoner spanska pensionärer inte den ökning som sittande regering lovat. Det blir det senaste av alla löften som den konservativa regeringen inte uppfyller.

Om det skulle bli nyval idag, så skulle regeringen inte få egen majoritet. Premiärminister Mariano Rajoy (PP) är idag den minst omtyckta.  Men socialdemokraten Alfredo Rubalcaba är inte heller populär. Han och hans parti PSOE har inte lyckats vända partiets negativa trend bland väljarna. Nu blir det dels partiet Förenade Vänstern som går framåt. Och ett par mittenpartier. Det har länge saknats ett större mittenparti i Spanien.

Något positivt håller på att ske på den nu gråa, trista politiska arenan.  Men något nyval verkar inte möjligt. Inte förrän tidigast om tre år. Det får mig att tänka på de sista envisa frankisterna efter diktatorns borgång. Deras tro löd: ”Atado y bien atado”= Allt väl sammanknutet och väl knutet.

Det konservativa PP:s makt är lika stark. De har sin egen majoritet. När partiordföranden i Madridregionen säger att han inte bryr sig om protesterna mot privatiseringarna inom sjukvård och skola, för vid valet för ett år sedan fick partiet 53 procent av rösterna. Då förstod alla vad som gäller. Men det kan ta ett snabbt slut. Som de gjorde för Franco-anhängarna.

Nu bildas ett stort antal organisationer som höjer sin röst mot samhällets allt fler och större orättvisor. Fler folkliga organisationer är just vad Spanien behöver. De har alltid varit få och 1982 tog PSOE och González över organiseringen av ett nytt Spanien. Nu är det dags att vara med och tycka.  

Protesterna på gator, torg och arbetsplatser omfattar en växande del av folket och skär tvärs över yrkesgränserna.

Den spontana organisationen 15de maj rörelsen 2011 höll länge på med sina protester mot de nedskärningar som regeringen Rajoy presenterade omedelbart efter regeringsbildningen och presentationen av budgeten. Rörelsen kom att etablera sig på olika sätt och delta i de växande protesterna inom snart sagt alla områden. De hade börjat under den tidigare s-regeringen, då krisen redan hade trängt djupt in bland samhällets svagaste.

De vräkta och vräkningshotade egnahemsägarna var ett marginalt problem 2007 men ökade sedan lavinartat och tills nu har 350 000 invånare fått lämna sina hem p g a att de kom efter med sina amorteringar till bankerna. Det har tagit några år innan de drabbade och deras sympatisörer hunnit organisera sig på allvar, men idag finns två starka rörelser- ”STOPPA VRÄKNINGARNA” och ”PLATTFORM FÖR DE  DRABBADE AV HYPOTEKSLÅN”.

De båda har tillsammans tvingat regeringen att på sikt införa en del förändringar i hypotekslagen och med omedelbar verkan stoppa vräkningar bland de mest utsatta. Arbetslösa och de som tjänar under 20 000 euro om året, eller de som har en speciell försörjningsbörda eller handikappade får bankerna inte längre vräka.

En växande del av landets domare och advokater hjälper dessutom till att förhindra att sådana verkställs. Poliser har av sina organisationer fått tillstånd att inte delta i verkställande av vräkningar och allmänhetens, fackens och oppositionspartiernas protester har gjort att bankerna inte längre går fram som tidigare mot rättslösa medborgare.

Nu har det också börjat bildas föreningar där husägare går samman och skapar hyreslägenheter av en del tomma nybyggda lägenheter. De hyr ut lägenheter under ett antal år till mycket förmånliga hyror. Det rörde sig t ex om 250 euro per månad (kallhyra) vilket är överkomligt för många. Hyresgästerna kan sedan köpa bostäderna om de önskar. Men det kan också vara början till att skapa fler hyreslägenheter, vilket man länge talat om men aldrig blivit verklighet i större omfattning.

Många av landets läkare går i protest tillsammans med övrig sjukvårdspersonal. De vill inte längre medverka till nedrustningen av den spanska sjukvården, som varit omtalad och beundrad runt om i Europa och i andra delar av världen.

Lärare, elever och deras föräldrar protesterar mot de nedskärningar som har gjorts inom skolan och mot regeringens dolda avsikt att skapa fler privata skolor. Mot att utbildning skall bli affärsföretag. Lärare och studenter inom högskolan och deras föräldrar protesterar mot höjda avgifter.

Forskare och studenter protesterar mot att regeringen skurit ner bidragen drastiskt. Och därmed forskarplatserna. Detta i ett land som behöver utbilda allt fler forskare. Nu försvinner både de färdigutbildare och deras elever utomlands och det är osäkert om de kommer tillbaka.

Historien upprepar sig, Spaniens brain drain, som pågått sedan århundraden tillbaka är här igen. Senast under Francos diktatur gick strömmen av intellektuella till Amerika. Nu går den också mot en del EU-länder. Listan på emigrerade läkare, forskare, lärare och författare blir mycket lång om vi skulle vilja veta vilka som av olika anledningar har tvingats ge sig av.

Socialarbetare och de mest drabbade protesterar. Regeringen har skurit ned anslagen till de handikappade som har behov av särskild hjälp med totalt 65 procent.
Kvinnor och alltfler män protesterar mot allt färre jämställdhetsåtgärder.

Regeringspartiet PP är emot könskvotering i allmänhet, men stöder faktiskt de länder som inom EU kräver fler kvinnor i företagsledningar. Bland högerpartiets väljare finns oftast de högutbildade spanska kvinnorna och i regeringen finns betydligt fler än i någon tidigare regering. Könskvotering skulle däremot gynna fler kvinnor överlag, kvinnor från arbetar- eller medelklassen som allt oftare också är högutbildade. Därav partiets kvinnopolitik.

Kvinnor portesterar också mot indragningen av hjälp till misshandlade kvinnor. Särskilt vad gäller första hjälpen i form av ”kvinnohus” som blir deras kanske enda sätt att få skydd för sig själva och deras barn.

Ett växande antal domare protesterar mot de nya taxorna inom rättsväsendet. Den nya justitieministern, tidigare borgmästaren i Madrid, Ruíz Gallardón har ”hamnat i blåsväder”, ja faktiskt i riktigt svår storm bland de mer progressiva krafterna inom hans yrkeskår. Han är till exempel emot äktenskap mellan personer av samma kön och han och partiet hoppades på ett för dem fördelaktigt domstolsbeslut. De hade överklagat lagen omedelbart efter omröstningen. De överklagade också den nya abortlagen. Den striden är ännu inte avgjord.

Högsta Domstolen röstade dock emot PP:s förslag. Den lag gäller alltså, som hade gått igenom under regeringen Zapatero (PSOE), med stöd från de flesta övriga partierna.
De stats- och kommunalanställda portesterar mot att deras löner kommer att frysas även nästa år och mot att de inte får någon extra lön till jul i år. I Spanien får alla anställda och pensionärer en extra lön/pension i slutet av november och en i juli. En kvarleva faktiskt från diktaturen. En liten gåva till arbetarna och pensionärerna, ett välkommet tillskott till julklappar och lite extra god julmat. Och till jullotteriet!

Lönerna räknas här på 14 och i vissa fall till och med på 16 eller fler månader. De sistnämnda gäller, har gällt hittills, för bl a bankanställda som alltid varit på olika sätt privilegierade.

Kulturens arbetare – musiker, teater- och filmskådespelare och övriga artister - protesterar mot den stora höjningen av momsen, från 8 procent till 21 procent. Nästan tre gånger så dyrt att gå på bio, teater, konserter, cirkus, utställningar. Dessutom en nedskärning av statsbidragen på 30 procent.  Bland arbetarna inom kultursektorn riskerar högerpartiet inte färre röster! De röstar traditionellt på progressiva partier. Protesterna kommer från allt fler håll och de två miljoner arbetslösa utan något som helst bidrag är nu fler än de varit på 25 år.

I Spanien liksom i flera av de traditionellt rikaste länderna inom EU ser vi en likartad politisk utveckling. Den nyliberala politiken håller på att nedrusta den sociala välfärden, som får stå tillbaka för marknadens glupska aptit på ständigt fler sparåtgärder.

Hur ska någon kunna spara från och med nu?
Hur ska de runt 50 % arbetslösa ungdomarna i Spanien kunna se en framtid?
Vilka ska arbeta i våra länder i framtiden?
Vilka ska arbeta inom åldrings- och sjukvård och med barn och handikappade?
Att en ny organisation behövs, att vi inte kan fortsätta slösa på resurserna det är också klart. Men inte att man ska spara på de sämst ställdas bekostnad, det kan väl inte vara riktigt?

En epok går mot sitt slut och våra länder behöver skötas av de mest kapabla politikerna. Vid alla val bör listorna vara öppna, väljarna skall alltid kunna välja personer och stryka andra.

Mera direkt demokrati och beslutsamma åtgärder mot den utbredda korruptionen. De som säger att de inte är intresserade av politik, de riskerar att bli överkörda. Politiken behövs för att organisera våra samhällen på alla nivåer. Det insåg redan de gamla grekerna.