Vallöftena EU-kandidaterna inte kan hålla

Sverigedemokraterna listar för väljarna elva punkter under rubriken ”detta kommer vi arbeta för i EU-parlamentet”. Bland dem finns att hålla folkomröstning om EU-medlemskap, minska den svenska EU-avgiften och hålla Sverige utanför EMU.

En eventuell folkomröstning om EU-medlemskap beslutas av riksdagen. Hur mycket EU-länderna betalar in till EU beräknas utifrån bland annat landets bruttonationalinkomst, BNI. För att ändra i själva formeln krävs inte bara enhällighet bland EU-länderna utan också att avtalet ratificeras i samtliga länders parlament. EU-parlamentet konsulteras men har ingen makt över beslutet.

Sverigedemokraterna är inte ensamma om att lova sådant de inte kan genomföra i EU-parlamentet. Centerpartiet har satsat mycket valkrut på att argumentera för att Sverige inte ska gå med i euron, vilket – bortsett från att det är en icke-fråga; resultatet från folkomröstningen 2003 ligger fast – inte avgörs i EU-parlamentet.

I veckan gjorde Centerpartiet ett EU-utspel om att man vill satsa tre miljarder i klimatbistånd till utvecklingsländer. Pengarna ska komma från minskad EU-byråkrati. Konkret vill partiet “stoppa flyttcirkusen” till Strasbourg och lägga ner åtta EU-myndigheter.

Myndigheterna, eller EU-byråer, har skapats genom den vanliga lagstiftningsprocessen och finns inte inskrivna i fördragen. Därför kan de lika lätt eller svårt monteras ned igen om de båda lagstiftarna EU-parlamentet och ministerrådet skulle vilja.

Det som EU-parlamentet däremot inte har någonting att säga till om är att stoppa den månatliga flytten till franska Strasbourg. EU-parlamentets säte är om inte hugget i sten så i alla fall inpräntat i Lissabonfördraget. För att ändra i fördraget måste alla EU-länder säga ja, också Frankrike och Luxemburg som inhyser EU-parlamentet. Luxemburg är EU-parlamentets tredje, mindre kända, säte, där mycket av det administrativt arbetet sker.

Också Moderaterna skriver i sitt valprogram att man vill verka för att ”stoppa flyttkarusellen”.

Miljöpartiet vill i sitt valprogram ”fasa ut all användning och utvinning av kol i EU”. EU kan sätta bindande mål för hur mycket koldioxid länderna får släppa ut och hur stor andel av energin som ska vara förnyelsebar, men parlamentet kan inte bestämma över vilka energislag länderna använder. Det kan bara länderna själva göra.

Folkpartiet lovar i sitt valmanifest att ”inrätta en europeisk polisstyrka med operativa befogenheter, som kan bistå medlemsländernas polis vid behov” - ett ”europeiskt FBI” - och en ”europeisk åklagare”, som ska utreda och bekämpa gränsöverskridande brottslighet.

Beslut som rör polissamarbete kan EU-parlamentet, sedan Lissabonfördraget trädde i kraft 2009, besluta om tillsammans med ministerrådet. Men det finns inget förslag från EU-kommissionen om ett europeiskt FBI. Kommissionen har dock lagt ett förslag om att skapa en europeisk åklagarmyndighet.

I Europaparlamentet, till skillnad från i riksdagen, kan ledamöter eller partier inte själva föreslå nya lagar. Det ligger helt på EU-kommissionen.

Socialdemokraterna vill skriva in “ett socialt protokoll” i fördraget, så att EU-domstolen tolkar EU-lagar med lika stor hänsyn till fackliga rättigheter som till den fria rörligheten. Men ändringar av fördraget är återigen inte en fråga för EU-parlamentet, det kan bara EU-ländernas stats- och regeringschefer besluta om, i vissa länder efter folkomröstningar.