Gästkrönika: Nystart för den sociala dialogen i EU

Under förra året antogs rådsrekommendationen om den sociala dialogen. Därefter har EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen bjudit in de sociala parterna på EU-nivå för att ta fram en handlingsplan om hur den sociala dialogen kan fungera bättre i framtiden. 

Ett konkret förslag är att kunna utse ett sändebud i EU-kommissionen som ska koordinera arbetet mellan de sociala parterna och EU-kommissionen. Det är ett bra förslag som också är nödvändigt för att inte underskatta de sociala parternas ställning och inflytande, vilket ibland glöms bort. 

Detta sändebud måste även se till att parterna får inflytande över de direktiv som berör arbetsmarknaden inom andra generaldirektorat i EU-kommissionen. Det här var till exempel fallet med lönetransparensdirektivet.

Låt helheten avgöra

Vår ståndpunkt är att en stärkt social dialog inte innebär att parterna ges anvisningar om vad som ska förhandlas eller diskuteras, och att detta inte sker under hot om lagstiftning. Resultatet av den sociala dialogen får inte heller mätas i hur många lagstiftningsakter som parterna har förhandlat fram. Det är helheten som måste bedömas. Vi måste också se till hur involverade parterna är, vilken helhet som har åstadkommits samt vilka frågor som fått sin lösning.

Om EU-kommissionen menar allvar med att stärka den sociala dialogen måste EU-lagstiftarna respektera de sociala parterna och deras ställning, både på europeisk och nationell nivå.

EU-institutionerna måste också respektera de sociala parternas möjlighet att träffa och tillämpa kollektivavtal med både avvikelser och kompletteringar till gällande lagstiftning. Det måste finnas möjlighet för jämnstarka fack och arbetsgivarorganisationer att träffa balanserade avtal med avvikelser och avsteg även från EU-rättslig lagstiftning.  

God anpassningsbarhet är poängen

I Sverige träffar arbetsmarknadens parter kollektivavtal som är anpassade efter respektive sektor. Avtalen ger praktiska och verksamhetsnära lösningar med goda villkor för de anställda samtidigt som de värnar företagens konkurrenskraft. 

Kollektivavtalen medför anpassningsbara regler som förändras utifrån aktuella omständigheter vilket också medför att de är hållbara över tid och att förhandlingslösningar snabbt kan tas fram vid akuta behov.

Anpassningar i kollektivavtal görs ofta genom avvikelser från – eller kompletteringar till – gällande lagstiftning. Alltför detaljerad lagstiftning utan möjlighet till avvikelser eller avsteg begränsar förhandlingsutrymmet för arbetsmarknadens parter. 

För varje arbetsrättslig lagstiftning där det saknas möjlighet för parterna att göra avvikelser, eller där avvikelser bara är tillåtna så länge de respekterar vissa minimikrav inom direktivets tillämpningsområde, begränsas parternas möjlighet att träffa avtal. Detta påverkar i sin tur balansen mellan arbetsmarknadens parter. Kollektivavtalsbaserade arbetsmarknadssystem hotas. 

Resultaten av den sociala dialogen kan inte mätas enbart i hur många direktiv som parterna har utarbetat. All form av samverkan bör räknas. Inte sällan kommer de sociala parterna överens om tillvägagångssätt utan att direktiv eller andra former av avtal behöver nedtecknas.   

Charlotta Steinwall
Gästkrönikör
Ansvarig för internationella arbetsgivarfrågor hos Industriarbetsgivarna