Granskning av EU:s tjänstemarknad: 20 år av löften – hälften av hindren kvar

Bara för två veckor sedan underströk EU-politiker återigen vikten av att fullborda unionens inre marknad – att riva hinder för företag att sälja och utföra tjänster i andra EU-länder. Det kan vara allt från byggverksamhet och juridisk rådgivning till it-tjänster och transport.

Tjänstesektorn svarar för ungefär 70 procent av EU:s samlade ekonomi uttryckt i BNP. Ändå tillhandahålls bara 20 procent av tjänsterna över gränserna. Europeiska revisionsrätten, unionens finansiella granskningsorgan, har nu granskat vad EU-kommissionen gjort för att ändra på det.

Resultatet är magert. Runt 60 procent av de hinder mot tjänstehandeln som identifierades för mer än 20 år sedan finns fortfarande kvar. EU-kommissionen beräknar själv att ambitiösa reformer skulle kunna tillföra 2,5 procent av EU:s samlade BNP fram till 2027 – men den potentialen förblir outnyttjad.

– Företagen i EU har fortfarande svårt att tillhandahålla tjänster över gränserna. Kommissionens ansträngningar för att undanröja hindren är fortsatt otillräckliga, sade Hans Lindblad, den ledamot av revisionsrätten som lett granskningen, i ett uttalande.

Verktygen fungerar inte
Rapporten – revisionsrättens andra granskning av tjänstedirektivet, det centrala lagstiftningsinstrumentet på området, efter en liknande rapport 2016 – konstaterar att EU-kommissionen byggt upp ett antal verktyg för att hjälpa företag att verka över gränserna. Problemet är att nästan ingen av dem fungerar som avsett.

Solvit, ett kostnadsfritt nätverk för informell tvistlösning som ska hjälpa företag när deras EU-rättigheter inte respekteras av nationella myndigheter, används knappt för tjänster. År 2024 handlade bara 25 av totalt 3 427 Solvit-ärenden om tjänster – ungefär samma nivå som 2014.

De så kallade gemensamma kontaktpunkterna – digitala ingångar där tjänsteleverantörer ska kunna hitta all nödvändig information och genomföra administrativa förfaranden online – uppfyller i många länder inte ens grundkraven i tjänstedirektivet. Av de 16 länder med en centraliserad kontaktpunkt är det bara tre som klarar direktivets alla krav fullt ut: Frankrike, Polen och Sverige, se faktarutan nedan.

Oklar strategi, långsam klagomålshantering
Revisionsrätten konstaterar att EU-kommissionen tagit fram ett antal strategiska dokument under de senaste tio åren – senast en ny strategi för den inre marknaden 2025. Men strategin bygger, enligt granskningen, till stor del på verktyg som inte fungerat tidigare och saknar mätbara mål. Den kopplar inte heller till den europeiska planeringsterminen, EU:s årliga samordning av medlemsländernas ekonomiska politik vilket riskerar att åtgärderna inte samordnas.

Klagomålshanteringen är ett annat problemområde. Sedan 2016 har EU-kommissionen tagit emot drygt 2 000 klagomål från företag som anser att deras rätt att sälja eller utföra tjänster i ett annat EU-land åsidosatts. Men hanteringen har brustit: prioriteringskriterierna är oklara och det tar i genomsnitt 15 månader att lösa ett klagomål. 75 ärenden tog mer än fem år, se faktarutan nedan.

Kommissionen inte enda som kritiseras
Revisionsrätten granskar formellt bara EU-kommissionen. Men rapporten är full av exempel på när det är medlemsländerna själva som bromsar.

Italien har trots en dom från EU-domstolen 2016 gång på gång förlängt strandkoncessioner utan att genomföra de öppna upphandlingsförfaranden som EU-reglerna kräver – senast till 2027 genom ett lagdekret 2024. I Litauen lobbade turistguidebranschen framgångsrikt mot liberalisering av licensreglerna. Ungern har under lång tid infört nya regler som missgynnar utländska tjänsteleverantörer, och EU-kommissionen har inlett ett flertal överträdelseförfaranden mot landet. Ett separat exempel som brukar tas upp är att Tyskland under de 30 år som inre marknaden existerat endast erkänt en enda fransk bagares meriter.

Hans Lindblad pekar på att ansvaret inte bara vilar på EU-kommissionen. Kommissionen har lagt fram förslag för att öppna tjänstemarknaden, men de har stoppats av rådet, konstaterade han, enligt EUobserver.

– Det är inte vår uppgift att svara på frågan [varför ambitionen saknas], men [kommissionen] har lagt fram en rad förslag som alla har förkastats, sade Lindblad.

Rapporten pekar på ett konkret undantag som visar vad som faktiskt fungerar: när EU-finansiering villkorades av reformkrav genomförde Italien en reform av turistguideregleringen. Revisionsrätten rekommenderar att EU-kommissionen tillämpar samma princip i nästa flerårsbudget, efter 2027.