Makten i EU sedan 1999: Politiska mitten tappar mark – behåller majoritet

Vid EU:s decembertoppmöte 1999 tillhörde alla utom en av de deltagande stats- och regeringscheferna de tre mittengrupperna EPP, S&D eller RE. I EU-parlamentet var andelen tre fjärdedelar och i EU-kommissionen 85 procent. De tre partigrupperna konservativa och kristdemokratiska EPP, socialdemokratiska S&D och liberala RE brukar beskrivas som den breda politiska mitten i EU.

Tjugosex år senare har bilden förändrats. I Europeiska rådet har mittens andel sjunkit till tre fjärdedelar, i parlamentet till bara drygt hälften. Kommissionen sticker ut som ett undantag: där har andelen stigit, till 89 procent.

Parlamentet visar väljarskiftet tydligast 
Av de tre institutionerna är EU-parlamentet det enda vars sammansättning avgörs direkt av väljarna. Vid parlamentets konstituerande möte 1999 tillhörde 7 procent av ledamöterna nationalkonservativa eller högerextrema partigrupper. Vid mötet 2024 var andelen 26 procent.

Det är i parlamentet som partigrupper som nationalkonservativa ECR, högerextrema Patrioter för Europa (PfE) och ultranationalistiska Suveräna nationers Europa (ESN) stärkt sina positioner tydligast.

Mittenpartiernas andel är lägst i just parlamentet: 56 procent. Majoriteten kvarstår, men med ett smalare utrymme än i rådet eller kommissionen.

Socialdemokrater faller 
Den kanske mest dramatiska rörelsen i Europaportalens sammanställning är S&D:s fall i Europeiska rådet. Vid decembermötet 1999 tillhörde 11 av 16 deltagande ledare S&D-gruppen – 69 procent.

Vid decembertoppmötet 2025 tillhörde 4 av 29 rådsmedlemmar S&D – motsvarande 14 procent.

Fallet är inte begränsat till rådet. I EU-kommissionen hade S&D hälften av posterna i Romano Prodis kommission 1999. I Ursula von der Leyens andra kommission, tillträdd 2024, är andelen 19 procent. I EU-parlamentet har andelen socialdemokrater sjunkit från 29 procent 1999 till 19 procent 2024.

EPP dominerar 
EPP-gruppen har under nästan hela mätperioden utgjort den enskilt största partigruppen i alla tre institutioner.

I EU-parlamentet innehade EPP den positionen vid det konstituerande mötet 1999, med 37 procent av mandaten. Den positionen har hållits sedan dess, senast med 26 procent 2024.

I Europeiska rådet gick EPP om S&D som den största gruppen 2002, när EPP-ledare för första gången var fler än S&D-ledare. Andelen EPP-ledare nådde sin hittills högsta nivå 2012, på 62 procent. I dag är den 45 procent.

I kommissionen skedde skiftet 2004. I Romano Prodis kommission 1999 hade S&D tio av tjugo poster mot EPP:s fem. I José Manuel Barrosos första kommission, tillträdd 2004, gick  EPP om och fick fler kommissionärer än S&D. I Ursula von der Leyens andra kommission är andelen EPP-kommissionärer 52 procent.

Kommissionen som mittens starkaste fäste 
EU-kommissionen är den institution som haft störst andel mittenpolitiker med liten representation av partier utanför mittfåran.

I den sittande kommissionen finns en kommissionär med anknytning till en högerextrem partigrupp: Ungerns Olivér Várhelyi som är knuten till Fidesz som tillhör PfE. Det är den förste kommissionären med PfE-koppling. Den nationalkonservativa ECR-gruppen har haft ett kommissionsmandat sedan Junckerkommissionen 2014.

De gröna har bara haft två kommissionärer, vänsterpartistiska GUE/NGL ingen.