Svenska EU-politiker kritiserade regelkrångel – "Förenkla Europa"

Veckan EU-parlamentsmöte i Strasbourg dominerades av kommissionsordförande Ursula von der Leyens årliga linjetal. Men även andra frågor debatterades. Två av dem lockade flera svenska ledamöter att ta till orda. Den ena handlade om EU:s förpackningsregler, den andra om regelbördan för småföretag i stort. I båda fanns samma underliggande fråga: hur mycket detaljstyrning tål den inre marknaden – och vem ska bestämma svaret?

Förpackningsregler pressar de minsta
EU:s regler om förpackningar och förpackningsavfall ska tvinga stora företag och e-handelsjättar att ta ansvar för avfallsbergen de skapar. Men genomförandet har väckt oro för att de minsta företagen drabbas hårdast – och debattens fyra svenska röster gav fyra olika svar på vad som bör göras.

Moderaternas Jessica Polfjärd tog sin utgångspunkt i en svensk smyckestillverkare som med hjälp av sin webbshop fått kunder i hela Europa.

– Men nu möts hon av nya krav på registrering, rapportering och producentansvar i varje medlemsland hon säljer till. För att skicka några få paket kan administrationen till slut kosta mer än vad själva försäljningen inbringar, sade Polfjärd.

Konsekvensen, menade hon, kan bli att företag tvingas sluta sälja över gränserna – eller läggas ner helt.

– EU:s inre marknad ska öppna dörrar för småföretag, inte stänga dem, sade Polfjärd.

Sverigedemokraternas Beatrice Timgren gick längre och ifrågasatte reglernas hela logik. Hon lyfte fram en liten garnbutik som nu måste utse ett särskilt ombud och registrera sig i varje land den säljer till.

– EU skulle riva handelshinder. Nu bygger man nya, sade Timgren.

Socialdemokraternas Heléne Fritzon lyfte i stället risken att nya EU-krav underminerar system som redan fungerar bra. Hon pekade på det svenska pantsystemet, där hon menade att nästan nio av tio burkar och petflaskor i dag samlas in och kan bli nya förpackningar.

– Om jag åker och handlar i Tyskland och köper en petflaska borde jag kunna panta den i mitt hemland, i Sverige, sade Fritzon.

Vänsterpartiets Hanna Gedin var den enda som försvarade lagen, riktad mot e-handelsjättar snarare än de minsta.

– Låt oss inte glömma syftet med förordningen: En enad motreaktion till jättarnas ohämmade förpackningsslöseri och utsläpp, sade Gedin.

Samtidigt efterlyste hon lättnader för de allra minsta. Hon berättade om mikroföretagare som hört av sig under sommaren, oroliga för att tvingas sluta med det de brinner för.

– Småbarnsmamman som börjat sälja sina handgjorda bokmärken ska inte behöva konkurrera på Jeff Bezos villkor, sade Gedin.

Överens om målet – oense om makten
En annan debatt under veckan handlade om en liknande fråga: att lätta regelbördan för småföretag.

Sverigedemokraternas Dick Erixon pekade på EU:s så kallade omnibusar – där man tar bort tidigare instiftade regler – som ett steg i rätt riktning, men han menade att nationella myndigheter ofta tolkar EU-reglerna alltför strikt.

– Vi måste vända kursen, vi måste avreglera. Vi måste vara öppna med att tala om avreglering, sade Erixon.

Moderaternas Jörgen Warborn höll med om den övergripande riktningen och beskrev det som en fråga om vardagen för Europas företagare.

– De gör faktiskt två jobb: ett som de gillar, det vill säga att bygga sina företag, betjäna sina kunder och skapa nya jobb. Men sedan finns det andra jobbet de gör: att hantera rapportering, regelefterlevnad, dokumentation och växande byråkrati, sade Warborn.

Han pekade på principen "en in, två ut" – att varje ny kostnad för företag från lagstiftning ska kompenseras med dubbelt så stor regellättnad.

– Förenkla Europa: det är mitt åtagande till Europas 25 miljoner entreprenörer, sade Warborn.

Socialdemokraternas Sofie Eriksson lyfte en annan fråga: om var gränsen för det lokala självbestämmandet går. Hennes utgångspunkt var att beslut om hur lokala problem löses bör fattas så nära invånarna som möjligt.

– Ja, ni pratar gärna om avreglering, men för mig handlar det här om lokal demokrati, sade Eriksson.

Hon pekade på ett exempel från Avesta, där kommunen ville kräva kollektivavtal och schysta villkor av de företag som bygger på kommunens mark.

– Men det kravet har domstolen stoppat och hänvisar till EU-rätten, sade Eriksson.