EU:s första bostadslag splittrar i parlamentet och Sverige

Bostadspolitik är formellt sett en fråga för medlemsländerna, regionerna och kommunerna. Men trycket på EU att agera har vuxit de senaste åren. Sedan 2024 finns för första gången en EU-kommissionär med ansvar för bostäder, och i oktober förra året bad EU:s stats- och regeringschefer kommissionen lägga fram en heltäckande bostadsplan.

I veckan tog nästa steg form. EU-kommissionens vice ordförande Teresa Ribera och bostadskommissionär Dan Jørgensen presenterade förslaget till förordning, som kommissionen kallar lagen om överkomliga bostäder.

Kommuner får verktyg – inte krav
Förslaget ger kommuner och regioner möjlighet att peka ut områden med det kommissionen kallar bostadsstress. Om en myndighet kan visa att korttidsuthyrning eller boenden som inte används som permanentbostäder bidrar till problemet får den därefter införa riktade begränsningar. Kommissionen betonar att inget blir obligatoriskt.

– Vi inför inga skyldigheter. Om en myndighet ska agera, och vilka åtgärder som i så fall ska användas, är helt och hållet en fråga för den behöriga myndigheten enligt nationell rätt, behov och lokala förhållanden, sade Ribera.

Enligt Ribera kan korttidsuthyrning i vissa populära turistmål stå för upp till 20 procent av bostadsbeståndet. I centrala Madrid finns enligt kommissionens egna siffror omkring 40 korttidsuthyrningar per 100 bostäder på den ordinarie hyresmarknaden.

Jørgensen pekade på siffror från Eurobarometer.

– 51 procent av EU:s stadsbor anser att bristen på överkomliga bostäder är ett allvarligt och akut problem. Mer än hälften. Vi befinner oss i en bostadskris. Vi måste agera, sade han.

Han lyfte också fram hur snabbt hyrorna stigit i några populära städer: med 59 procent på tio år i Berlin, 75 procent i Madrid och 103 procent i Lissabon.

– Ett hem ska inte i första hand vara en handelsvara på en marknad. Att ha ett hem är en mänsklig rättighet, sade Jørgensen.

Kommissionens egen bostadsplan från december anger att hyrorna i hela EU i snitt steg med omkring 20 procent under samma tioårsperiod.

För att en åtgärd ska tillåtas krävs att kommunen visar att korttidsuthyrningen eller fritidsboendet haft en tydligt negativ effekt i minst tre år. Åtgärderna får gälla i högst fem år i taget innan de ska omprövas. Delen om korttidsuthyrning gäller bara bostäder som inte är värdens permanentbostad.

Mitten splittrad om metoden
Reaktionerna i parlamentet följer en tydlig skiljelinje – men från två håll samtidigt.

Vänsterpartistiska GUE/NGL välkomnar förslaget i sak men anser att kriterierna är för snäva.

– Myndigheterna behöver makt att ingripa. Den här lagen riskerar att ge dem den makten, men med ena handen bakbunden, och förslaget håller inte måttet för krisens omfattning och allvar, sade fransyskan Leïla Chaibi, EU-parlamentariker för Vänstern.

De gröna instämmer i att förslaget är otillräckligt.

– Europas bostadskris drabbar människor, inte investerare som vill utöka sina portföljer. När människor inte längre har råd att bo där de arbetar kan svaret inte vara att ge investerare större rättssäkerhet samtidigt som det blir svårare för kommuner att ingripa, sade kroaten Gordan Bosanac, de grönas koordinator i parlamentets särskilda utskott för bostadskrisen.

Socialdemokratiska S&D-gruppen är mer positiv.

– Under lång tid har städer fastnat mellan en bostadskris och EU-regler som begränsat deras handlingsutrymme. Nu förändras det. Att ge kommuner fler verktyg för att reglera korttidsuthyrning är ett stort steg framåt – men det måste följas av mer EU-finansiering för överkomliga bostäder och renoveringar, sade österrikaren Andreas Schieder, S&D:s talesperson i bostadsfrågor.

Liberala RE-gruppen instämmer i huvudsak men efterlyser mer fokus på bostadsbyggande.

– Men att hantera efterfrågan är bara en del av svaret. Vi måste också bygga fler bostäder, använda tomma fastigheter och hjälpa människor över de akuta hindren för att hitta ett boende, sade irländaren Ciarán Mullooly, vice ordförande i bostadsutskottet och ledamot av RE.

Kristdemokratiska och konservativa EPP-gruppen är mer kritisk. Enligt gruppen saknar EU 9,6 miljoner bostäder, samtidigt som kommissionen själv räknar med att 2 miljoner nya bostäder per år behöver byggas fram till 2035.

– Vi hade väntat oss ett mer ambitiöst förslag, i linje med parlamentets rapport, sade kroatiskan Nikolina Brnjac, EPP:s talesperson i bostadsfrågor.

Nationalkonservativa ECR-gruppen går längst i sin kritik.

– Kommissionen säger att Bryssel inte ska bestämma om restriktioner ska införas. Men den bestämmer vem som får införa dem. Det riskerar att lämna Europa med tusentals olika lokala regler, utan att lösa det verkliga problemet: bristen på bostäder, sade italienskan Antonella Sberna, ECR:s samordnare i bostadsutskottet.

Även svenska organisationer oense
Splittringen går igen bland svenska bostadsorganisationer. Hyresgästföreningens förbundsordförande Marie Linder välkomnar förslaget.

– Bostäder är inte vilken vara som helst. När lägenheter används för att tjäna pengar i stället för att ge människor ett tryggt hem måste politiken kunna sätta stopp. Det här är ett viktigt steg i rätt riktning, sade Linder.

Hon betonar samtidigt att förslaget inte ändrar svensk bostadspolitik i grunden.

– Det är otroligt viktigt att bostadspolitiken förblir en nationell kompetens, och bostäder ska först och främst vara hem, inte investeringsobjekt, sade Linder.

Fastighetsägarnas samhällspolitiska chef Martin Lindvall är kritisk, särskilt till möjligheten att begränsa förvärv och användning av bostäder som inte är någons permanentbostad.

– Det här borde få varningsklockorna att ringa. EU-kommissionen öppnar för begränsningar av människors rätt att förvärva och använda bostäder. Här måste egendomsrätten värnas, sade Lindvall.

Han pekar på flera konkreta svenska gränsdragningar som förslaget väcker.

– Skulle en kommun i framtiden kunna begränsa möjligheten att ha en fritidslägenhet, till exempel i Visby? Hur ska en övernattningslägenhet för en veckopendlare bedömas – exempelvis de lägenheter som riksdagsledamöter använder i Stockholm? Och vad händer med företag som behöver ordna bostad åt medarbetare under en begränsad period? sade Lindvall.

Bostäder är fortfarande en nationell fråga
Kommissionen upprepar genomgående att förslaget varken ger EU en ny befogenhet över bostadspolitiken eller tvingar någon myndighet att agera. Det är just den motsättningen – att kommissionen säger sig respektera medlemsländernas beslutanderätt samtidigt som den sätter gemensamma regler för vem som får göra vad – som ECR:s Sberna riktar sin kritik mot.

Europafacket går längre än partigrupperna i sin kritik. Enligt förbundet utgör korttidsuthyrning bara drygt en procent av EU:s bostadsbestånd, enligt kommissionens egna siffror, och man efterlyser i stället bland annat hyresfrysningar och åtgärder mot finansspekulation på bostadsmarknaden.

Till förhandling
Förslaget går nu vidare till parlamentet och ministerrådet, som måste enas om lagens slutliga utformning.

Veckans förslag är bara en del av kommissionens bredare bostadsplan från december, som omfattar totalt tio åtgärdsområden – bland annat enklare tillståndsprocesser, nya investeringsverktyg och regler om statligt stöd. Ribera och Jørgensen väntas återkomma med fler lagförslag, bland annat om byggtjänster. Kommissionen planerar också ett första EU-toppmöte om bostäder under året, och en ny europeisk bostadsallians för samarbete mellan kommuner, regioner och medlemsländer.