Redan vid grundandet av EU var jordbrukspolitiken ett av de viktigaste områdena i unionens samarbete och idag är det ett helt EU-harmoniserat regelverk. Runt 42 procent av EU:s budget går till jordbruk- och landsbygdsutveckling, varav jordbruket står för 31 procentenheter.  Jordbrukstödets andel av budgeten har sjunkit i takt med att andra sektorer under de senaste åren har fått ökade anslag.

Målet med jordbrukspolitiken sägs vara att stabilisera marknaderna, trygga livsmedelsförsörjningen, och ge invånarna i unionen rimliga priser samtidigt som jordbrukarna ska ha en bra levnadsstandard.

I EU finns också ett omfattande regelverk kring viktiga områden som djur- och miljöskydd, hygienregler i produktionen, tillsatser och märkningen av livsmedel som påverkar alla led i livsmedelskedjan.

EU är en stor aktör på världsmarknaden. Jordbruksubventionerna påverkar därmed den internationella handeln.  Jordbruket och subventionerna i olika länderna har varit och är ett hinder i de olika förhandlingsrundorna om ökad frihandel.

Den senaste stora jordbruksreformen kom 2003. Därefter gjordes en översyn 2008 som sträcker sig fram till 2013.  Efter den senaste reformen består jordbrukspolitiken av två delar, eller så kallade pelare.

Den första pelaren är marknadsregleringarna som består av direktstöd, exportsubventioner och uppköp och lagring av överskott. Dessutom finns kvoter som reglerar produktionen bland annat inom mjölksektorn.

Den allra största utgiftsposten i jordbrukbudgeten är ett direkt stöd i form av ett gårdsstöd som betalas utan krav på eller koppling till produktion.  Däremot måste lantbrukaren sköta marken och uppfylla ett antal regler om folkhälsa, miljöskydd och djurskydd för att få något stöd.

Den andra pelaren, med mindre budget, utgörs av stöd till miljöåtgärder och landsbygdsutveckling. Det finns en rad olika program att välja på men medlemsstaterna måste själva stå för en viss andel av utgifterna. Sverige har hittills lagt merparten av pengarna på olika miljöåtgärder.

Jordbrukare i de nya medlemsländerna som till exempel Polen, Ungern har ett lägre stöd än jordbrukare i de tidigare medlemsländerna. Vid utvidgningen ökade antalet jordbrukare kraftigt samtidigt som EU jordbruksbudget inte ökade i samma omfattning. Vid medlemskapet skulle jordbrukarna i dessa då fattigare länder dessutom ha fått inkomster på en nivå som överstigit den övriga befolkningens inkomster om stödnivåerna varit lika.

I EU diskuterar man för närvarande hur ett nytt system ska se ut, för perioden 2014 till 2020.

I och med att Lissabonfördraget trädde i kraft fick Europaparlamentet inflytande över jordbrukspolitiken och deltar nu för första gången på allvar i diskussionen.

Då jordbruksstöden är en så stor andel av EU budget har de en avgörande betydelse för de pågående förhandlingarna om den nya budgeten som nu samtidigt pågår. I bland annat Sverige finns det en allmän kritik för att jordbruksstödet är för stort och bör minskas, framför allt utgifterna och regleringarna inom den första pelaren.

>>> Nedanför kan du se de senaste nyheterna som Europaportalen och andra nyhetsmedier har skrivit om jordrukspolitiken.